Författarliv

»Boken blev förstörd för lyssnarna«

Felklippt ljudbok och utländsk tvistelösning – jurist Maria Makdesi handleder två ­fundersamma författare.

»Litterär agent – vad kan gå fel?«

En läsare undrar: Finns det något att ­förlora på att anlita en litterär agent? Jurist Åsa Anesäter vägleder om förtroendekriser och avtalstider.

»Vad kommer jag att tjäna?«

Avtal med mikroförlag tecknas ofta sent och inte sällan finns vänskapsrelationer som kan kompli­cera. Men det finns sätt att undvika konflikter.

6 råd till dig som får ett kanske

Inte riktigt en anledning att sörja, inte riktigt något att korka upp champagnen för – vad gör man när man får ett »nja«?

Agent sökes

Är du på väg mot debut – eller har du skrivit ett halvdussin storsäljare? Agenterna anpassar arbetssätt och villkor efter författarens situation.

Agnes Lidbeck: »Kommer alla tycka att jag är en tönt?«

Hon är en av Sveriges mest hyllade och självsäkra författare. Så varför bryr sig Agnes Lidbeck så ­mycket om vad andra tycker att hon bokstavligt talat har gått sönder av oro?

Agneta Pleijel: »Man skärskådar sig själv«

Hur gör man för att inte skada sina närmaste när man skriver om deras största ­smärtpunkter? Och hur gör man konst av sitt eget liv? Agneta Pleijel har skrivit om ­släktingar och sig själv i över 25 år. Snart släpps ­sista delen i hennes självbiografiska svit.

Agri Ismaïl om att fångas av formen

Agri Ismaïl ville att berättelsen i hans debutroman skulle speglas i bokens litterära form. Resultatet blev, efter tio års experimenterande, »en systemroman utklädd till familjeskildring«.

Aino Trosell: Slitvargen

Glöm glamouren. När romanen väl är färdig väntar kravet som knappt någon författare kommer undan: att ge sig ut på vägarna och marknadsföra boken. Skriva tog rygg på rutinerade Aino Trosell under en sexton timmar lång arbetsdag för att ta reda på hur författarvardagen kan se ut.

Ali Alonzo: »Någon sorts ›ungdomens samlade erfarenheter‹«

En motsägelsefull diktsamling: ful och fin, rolig och sorglig, konkret och abstrakt. Ali Alonzo vann Lilla Augustpriset 2022 och i sin första bok vill han varva tonårens poesi med vuxeninsikter.

Allt för läsarna

Alltid uppdaterad på Instagram, Twitter och Facebook, och alltid tillgänglig för fansen. En ny sorts författare är här. Men måste alla bli PR-proffs nu?

Amanda Romare: »Äkta känslor är väl en gemensam nämnare«

Hon slog igenom med en berättelse om sitt­ ­misslyckade dejtingliv, där hon inte väjde för att dela med sig av det mest privata. Samtidigt är hon öppen med sin konstanta ångest inför vad andra ska tycka om henne. Skriva tog rygg på Amanda Romare för att ­försöka förstå hur hon hänger ihop.

Anders Möller: »Jag har fått arbeta med att hitta rätt balans«

Anders Möller skrev en tioårsmemoar om att flytta ut på landet. En personlig guide för landetdrömmare; lika delar essä och Pettsonbok för vuxna. För semestertorpare och hågade långpendlare – och för dem som leker med tanken på att bli självförsörjande.

Anders Roslund: »Ibland behöver man placera en karaktär på botten«

Han skriver om extrema liv och ­situationer. Ändå är hans romanpersoner ­trovärdiga och flerdimensionella. Anders Roslund berättar hur han når ner på djupet.

Andrev Walden: »En självutlämnande skribent är uttömlig«

Romandebuterande gräv där du står-skribenten Andrev Walden har sju plastpappor att berätta om – men befarar ändå att han snart kommer att få slut på stoff.

Ann Edliden är redo för debuten

Ann Edliden har alltid vetat att hon är en författare. Men det tog 36 år innan livet blev så jävligt att hon tog sig över tröskeln.

Annika Norlin: »Ju mer det händer runt mig, desto mer skriver jag«

Annika Norlin kan inte sluta ­intressera sig för människor, vilket blivit hennes superkraft när hon skriver låttexter och böcker. Hennes nya roman, om ett ­kollektiv i Norrlands inland, hade kanske aldrig blivit klar utan hennes eget skrivarkollektiv.

Är ett stort förlag bättre än ett litet?

Efter sommarsemestern fylls förlagens manuskorgar extra snabbt. Många författare skickar först till de största förlagen, och fortsätter sedan nedåt i storleksordning. Vi lät förläggarna tycka till om den strategin.

Atefeh Sebdani: »För första gången som vuxen har jag gråtit över mig själv«

Atefeh Sebdani har gjort sig ett namn på sociala medier och en karriär inom tech. Men hon har även ett mörkt förflutet. I debutboken berättar hon om flykten till Sverige, där hon växte upp i en sekt.

Att leva som författare

Johanna Nilsson debuterade som 23-åring. Vid 40 års ålder har hon hela nio vuxenromaner och sju barn- och ungdomsböcker utgivna och kan idag leva på sitt författarskap. Men hur håller man skrivarglöden och inspirationen levande bok efter bok och hur hittar man romanidéer som håller? Johanna Nilsson delar med sig av sina erfarenheter.

Att skriva för spel

Augustprisade författaren Jessica Schiefauer skriver numera också för dataspel. Här en kort intervju från hennes nya arbetsplats.

Bokens väg till bok, del 1: När en bild ska säga mer än 70 000 ord

Hälften av alla bokköpare tycker att omslaget spelar stor roll. Men vem tar beslutet om hur bokomslagen ska se ut? Först ut i Skrivas nya artikelserie »Bokens väg till bok« är Eva Wilsson, en av Sveriges mest ­hyllade omslagsformgivare.

Bretzer och Steineck: »Första halvåret satt vi bara och pratade«

Journalisten Ralph Bretzer och läkaren Isabelle Steineck är varandras motsatser, men delade författardrömmen. Deras första bok utspelar sig i gränsområdet Malmö/Köpenhamn, och i gränslandet mellan författarnas respektive världar: den journalistiska och den medicinska. När läkaren Zarha hittas död börjar hennes barndomsvän, tillika journalisten, Anders undersöka Zarhas sista tid i livet.

Charlotte Al-Khalili om regelbrott

Charlotte Al-Khalili ville skriva något nytt. Det resulterade i ­Malström, en kriminalroman med sexton olika perspektiv. Trots alla skrivråd hon bröt mot antogs manuset av Norstedts.

Christina Herrström: »Han fick åtminstone inte sista ordet«

En framgångsrik författare och dramatiker berättar om hur det är att bli lurad av en annan människas påhittade historier – men ändå få sista ordet själv.

Därför älskar vi att skriva

En av tre svenskar drömmer om att ge ut en bok och författaryrket ligger högt på listan över drömyrken. Så vad är det då som dag efter dag får människor att sätta sig och kämpa med orden? Vi gav oss ut på jakt efter svaret.

David Sundin om flippade idéer

Succébarnboken Boken som inte ville bli läst är en bok som krånglar, luras och bråkar. ­Komikern David Sundin berättar hur han fick sin skruvade idé.

Den osynliga redaktören

Han sliter ont för att göra författarnas manus publicerbara, ofta utan att få så mycket som ett tack. Istället: hög arbetsbelastning, låg ersättning och författare som kallar hans justeringsförslag »övergrepp«. Skriva följde redaktören Andreas Nyberg för att försöka förstå ett besynnerligt kall.

Den svåra andra boken

Debuter är skrivglädje, ­ryggdunkningar och recensioner. Nästa bok är … second novel syndrome. Alba Mogensen frågade författare, förläggare och forskare varför skrivlivet så ofta kraschar när den första boken ska få ett syskon. Hennes dolda agenda: att stilla ­skräcken inför sin egen uppföljare.

Edgar Corvera: »Det finns någonting tillfredsställande med att skriva om svåra saker«

I Vi utforskar vilsne Orlando sitt ursprung – uppväxten i en diktatur och familjen som blev kvar, pappan från El Salvador och mamman från Belarus. Samtidigt försöker han ­kombinera vardagen som singel­förälder med drömmen om att skriva. Edgar Corvera debuterar med en finstämd roman om kulturkrockar och separationer.

Eli Åhman Owetz om att leva sin genre

Att byta väg i livet och flytta till landet är typiskt feelgood. Just detta har Eli Åhman Owetz gjort. Är det livet som påverkat skrivandet – eller tvärtom?

Författaren i huvudrollen

Varför utspelar sig plötsligt så många ­böcker och TV-serier bland författare, förlag och bokhandlare? Skriva undersöker om det finns en god ­anledning – eller om det bara handlar om ­navelskådande och bekvämlighet?

Författaren: »Så byggde jag familjen Knyckertz värld«

Anders Sparrings succéböcker om familjen Knyckertz har blivit julkalender i SVT, pysselböcker, youtubetutorials och nu biofilm. Det är ingen slump. Redan från början ville han att böckerna skulle bli mer än böcker.

Författarskolan i Lund – det gör eleverna i dag

Under två år levde eleverna på ­Författarskolan i Lund med sina skriv­projekt och författarambitioner på heltid. Skriva sökte upp klasskamraterna tio år senare för att fråga vad de hoppades på – och hur det blev.

Förläggarna svarar: När nappar du på ett manus?

Några få manus får förläggarna på fall. Men vad är det egentligen de faller för? Språk, berättelse, kommersiell gångbarhet, författarens potential – eller något helt annat?

Förläggarna svarar: Vad har hänt om tio år?

I höst firar Skriva tioårsjubileum. Mycket har hänt i ­bokbranschen under den tiden. Vi bad förläggarna att blicka lika långt in i framtiden.

Freddot Carlsson Andersson: »Jag ville absolut inte skriva om mig själv«

Freddot Carlsson Andersson är författare, illustratör och föreläsare men förstår inte hur man öppnar en bilaga i ett mejl. Nu har han skrivit en bok om hur det är att leva med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. På köpet har han lärt sig mer om sig själv.

Gammal är äldst

Många av de senaste årens mest hyllade ­böcker har skrivits av författare som för länge sedan passerat åldern då andra slutat arbeta. Skriver man som bäst när man levt som mest?

Glest mellan orden

Hur får man skrivande och läsande att frodas i mager mylla? Chefredaktör Johanna reste till sina hemtrakter för att se hur litteraturen lever i ett av Sveriges mest bortglömda landskap.

Handens kunskap – författarna som skriver med penna

Ingen lämnar längre ett handskrivet manus till ett förlag. Men många ­författare använder papper och penna för att få överblick, släppa loss kreativiteten – eller för att skriva nästan hela boken. Och forskningen ger stöd för deras arbetssätt.

Hitta rätt agentur

Vilka författaragenturer finns i Sverige? Och vad kan en litterär agent göra för dig? Vi har den kompletta guiden.

Hur ska du tolka förläggarens ­besked?

Förlagen säger inte bara ja eller nej. Ett vanligt svar till både aspirerande och etablerade­ författare är ­olika varianter av »kanske«. Skriva har tagit reda på vad ­förläggarna menar – och pratat med författare som slitits mellan hopp och förtvivlan.

Jag och min dagbok

Några ger ut den som bok. Andra har den som stöd för sitt ­»riktiga« skrivande. De flesta skriver för sin egen skull. Skriva har pratat hemligheter med ­yrkesförfattare och månskensskrivare.

Jenny Tunedal: »Jag är minst lika nyfiken på andras texter som på mina egna«

Poesin har gjort Jenny Tunedal till en av landets mest uppburna ­diktare, men den har inte försörjt henne. ­Under snart 25 år har hon istället ­arbetat som ­kritiker, översättare, skrivlärare, redaktör och förläggare. Hur många stolar kan man sitta på?

John Ajvide Lindqvist om att träffa rätt

2004 kom vampyren Eli till Blackeberg och John Ajvide Lindqvists författarkarriär fick en rivstart. Hur kunde en debutroman, i en undanskuffad genre, bli en sådan succé att den ges ut som numrerad och signerad bokbox 20 år senare?

Karin Wahlén om att vässa sitt varumärke

Karin Wahlén har jobbat med PR för både de största och de minsta förlagen. Nu ger hon ut boken All PR är bra PR. För Skriva berättar hon vad författaren själv kan göra.

Katastrofen drabbade bokhandlarna – författarna ryckte ut

För ett år sedan vitaliserade Mats Jonsson och Tove Alsterdal hembygdens kulturliv genom att starta Ådalens litteraturfestival. När katastrofen sedan drabbade den lokala bokhandeln ryckte författarna ut på nytt.

Klas Östergren: »Jag hör ingen, ser ingen, och skulle inte känna om jag fick en spik i foten«

I höst ska Klas Östergren ut på turné för att skärskåda sitt 50 år långa ­författarskap inför publik. För Skriva berättar han om sin ­ständiga jakt på förnyelse, känslan av att det ­levda inte är levt innan det är skrivet – och ynnesten då han hamnar i ett flow.

Konsten att skriva tillsammans

För de flesta författare är det ensamma skrivandet självklart. För Eva Swedenmark är samarbetet med andra lika grundläggande. Hon har hittills gett ut tio egna böcker och 23 med andra författare.

Lena Andersson om människoskildringar

Ester Nilsson är en av samtidsromanens mest mänskliga karaktärer. Men vår före detta statsminister kallar Lena Anderssons beskrivning av fattiga för »oerhört föraktfull«. Hur går det ihop?

Lena Ollmark om att byta genre

En av manusförfattarna till SVT:s dokumentära jättesatsning Historien om Sverige skriver vanligtvis skräckböcker för mellanstadiebarn. Lena Ollmark förklarar varför det inte är så konstigt som det låter.

Lina Bengtsdotter: Miraklet från Gullspång

Lina Bengtsdotter hann vara vild småstads­tjej, stukad fotbollsfru i Newcastle och ­separerad trebarnsmamma i Djursholm innan författardrömmen slog in. Om den nu har slagit in? Det var ju inte deckare hon skulle skriva.

Lina Ekdahl: »Jag håller mig rörlig i språket«

Lina Ekdahl har publicerat sina dikter ingjutna i brunnslock, till musik och i barnböcker. I sitt senaste projekt ville hon ta reda på: Hur ser poesi ut i en brevväxling?

Lina Wolff: »Jag var en sorglig jävel när jag hukade under realismen«

I hennes romaner mixas den krassa verkligheten med demoner, förbannelser och surrealistiska karaktärer. Varför är Lina Wolffs värld så skruvad?

Marcus Berggren om gränslöshet

Komikern Marcus Berggren har skrivit ohämmat om sin uppväxt i Kungälv. För Skriva förklarar han hur han gör för att släppa alla spärrar.

Maria Såthe: »Efter två sidor visste jag att jag ville ge ut den«

Hon är litterär chef på Wahlström & Widstrand och har lanserat ­succéer som Agota Kristof, Solvej Balle och Elin Cullhed. Men hur vet Maria Såthe vilka manus hon ska ­satsa på – och vilka är hennes bästa tips till aspirerande författare?

Måste jag åka runt och prata inför folk?

»Jag är blyg och hatar att prata inför folk. Ska jag sluta skriva på grund av det?«

Melody Farshin: »Talspråk gör berättelsen ­autentisk«

Melody Farshin har hyllats för sin ­trovärdiga skildring av tvillingarna Aicha och Ali, och ­deras uppväxt i en Stockholmsförort. Hur ­lyckas hon med sitt inifrånperspektiv?

Mera dagböcker!

Min dagbok:
Åsa Linderborg

Författare och journalist, född 1968. Aftonbladets kulturchef 2009–2019. Året med 13 månader utkom 2020, baserad på hennes dagbok från hösten 2017 till hösten 2018.

Min dagbok:
Johanna ­Ekström

Författare och konstnär, född 1970. ­Debuterade som 23-åring med dikt­samlingen Skiffer. Boken Om man håller sig i solen (2012), om uppväxten med författarföräldrarna Margareta ­Ekström och Per Wästberg, väckte stor uppmärksamhet. Dagbok 1996–2002 (2016) innehåller det den heter, samt ­blåmarkerade tillägg som kommenterar ­dagboken i efterhand.

Min dagbok:
Karin Alfredsson

Författare och journalist, född 1953. Tidigare chef­redaktör för tidningen Journalisten och chef för SVT:s morgon­program. Senaste romanen, Roger och Rebecka, ­publicerades 2020. I juni 2021 kommer ­spännings­romanen En rysk gentleman.

Min dagbok:
Kjell Westö

Författare, född 1961. Fick sitt genombrott med debut­romanen Drakarna över ­Helsingfors 1996. 2020 ­utkom Tritonus och våren 2021 ges Hägring 38, som ­belönats med Nordiska rådets litteratur­pris, ut i nyutgåva ­inklusive några bearbetade bitar av hans arbetsdagbok från åren då boken skrevs.

Min dagbok:
Olof Westerberg

Student, född 1992. Går den tvååriga Författar­skolan vid Lunds Universitet. Arbetar på en dagboksroman.

Min dagbok:
Paulina Arvidsson

Aspirerande författare från ­Uddevalla, född 1999. Bor just nu utanför Madrid, där hon arbetar som au pair.

Min dagbok:
Sandra Beijer

Författare och manusförfattare, född 1984. Driver en av ­Sveriges största bloggar på Elle.se. Har ­publicerat tre romaner, senast Mellan oss (2019). Arbetar just nu på ett TV-seriemanus utifrån egna romanen Allt som blir kvar. Serien ska sändas på SVT 2022.

Monica Nebelius Lüning: »Att skriva med känsla gör skrivandet magiskt«

Polisen Gabriella och domaren Ingrid hjälps åt att lösa ett brutalt mord i Varberg. Monica Nebelius Lüning, som själv arbetat som domare, använde sig av sitt inifrånperspektiv när hon skrev debutromanen.

Nålsögat – om att skriva manus för film och TV

Under det senaste decenniet har film och TV-världen framstått som ett paradis för berättare: gott om utrymme och resurser, en stor och nyfiken publik och hyggligt betalt. Men branschens plötsliga kris har försämrat arbetsmarknaden radikalt.
Skriva har träffat två avgångselever från en av landets mest prestigefyllda manusutbildningar för att utröna vilken framtid som väntar dem.

Nike Åkerberg: »Din huvudsyssla blir bättre om du gör annat parallellt«

I konstnären Nike Åkerbergs debutroman kämpar den excentriska huvudpersonen Clementine med att vara en bra mamma, fru och vän – och inte minst dotter till sin krävande mor. Allt medan tvångstankarna rasar och dikter ska skrivas. Åkerberg skriver med högt tempo om intensiva känslor, komplicerade människor och trassliga familjerelationer.

Nils Lundkvist: »Jag har lyckats arbeta fram en grundkondis som skribent«

Nils Lundkvists debutbok började som en enda bild – av ett hus, en familj och en mystisk kub. Bilden blev en bokidé som blev idén till en hel romanserie, och Bonnier ­Carlsen har skrivit avtal på rubbet. Den yttersta vildmarkens historia. Kuben är en ­science fiction-berättelse om ­vänskap och motstånd, för barn i bokslukaråldern.

Nina De Geer om att aldrig ge upp

Refuseringar. Omskrivningar som inte leder till något. Förläggare som aldrig svarar. Flera gånger har Nina De Geer funderat på ge upp sin skrivdröm, men behovet av att skriva har alltid vunnit. Och till slut blev hon antagen.

Nina Hemmingsson: »Det är svårt att vara en kvinnlig kuf«

Det som skulle bli ytterligare ett seriealbum blev istället en roman. Nina Hemmingsson skrev fram en historia hon ­grubblat över länge: Hur värnar en ­kvinna sitt skaparutrymme?

Nina Pascoal: »Ingen värderar sin tid så högt som jag«

När förvandlas man från »en som skriver« till författare? Och hur? Debutanten Nina Pascoal har bestämt sig för att försöka hitta svaret – om hon så får IBS på vägen.

Nina Wähä: »Skrivandet måste vara farligt«

Att höra röster i huvudet är för ­många ­människor en varningsklocka. Men i Nina Wähäs värld ­betyder rösterna att det är dags att börja skriva.

Olivia Bergdahl: När orden inte räcker till

Olivia Bergdahl har skrivit hela sitt liv. Som ett sätt att förstå det som har varit och hantera det som är på väg. Men hur – och vad – kan man ­skriva när det bästa och det värsta händer på samma gång?

Pascal Engman: »Jag försöker berätta något om världen«

Han vill inte bara skriva realistiskt om verkligheter som de flesta inte ser – han vill helst föregripa verkligheten. Men hur kan någon veta vart världen är på väg i dag? Skriva har träffat en tvivlande Pascal Engman.

Per Nilsson: »Jag har haft mina läsare i knät«

Han har vunnit alla priser, rest jorden runt och hyllats som en av vår tids viktigaste ungdomsförfattare. Men för Per Nilsson har läsarna alltid kommit först. Skriva följde med när han träffade sin fyratusende – och kanske sista – skolklass.

Peter Englund om ­eviga värden

Varken Nobelpristagare eller deckardrottningar är immuna – de flesta författarskap slukas av glömskans hav. Peter Englund förklarar vad som krävs för att hålla sig flytande.

Peter: »Jag har inte bara suttit av tiden«

Kan man skriva sig fri när man sitter i fängelse?

Priset på en dröm

Mytomspunnet, romantiserat, åtråvärt – men allt svårare att leva på. Att vara författare i dag är också att vara överlevnadskonstnär.

Råd till författare som vill göra skolbesök

Skriver du för barn och unga och vill göra författarbesök i skolor? Vi har samlat goda råd från ungdomsförfattaren Per Nilsson, som har besökt i genomsnitt 100 skolklasser om året under sin 40-åriga författarkarriär, och från Kennet Klemets som arbetar på Författarcentrum.

Rapport från en rå verklighet

Simon Häggström är inte bara en polis specialiserad på prostitution och människohandel. Han är romanaktuell författare också. Så pass framgångsrik att hans spaningsarbete försvåras.

Ris eller ros?

En recension kan bli den yttersta bekräftelsen, eller förbannelsen som sänker ditt författarskap. Men kanske är det bättre att bli sågad än att inte bli omskriven alls ?

Så blir vi bättre

Alla vill vi bli bättre på att skriva, och alla hittar sina egna sätt för att fortsätta utvecklas. Somliga vänder sig till fackböcker och skrivkurser, andra till litterära kollektiv eller isolerade skrivlyor. Hitta metoden som passar dig!

Så fångar du en publik

När boken är skriven ska du kunna berätta om den: förklara, entusiasmera och svara på frågor. Andreas Ekström – författare till nio böcker och föreläsare med mer än tusen scenuppdrag bakom sig – visar vägen.

Så skapar du en egen skrivargrupp

Känner du dig ensam i ditt skrivande? Arbetar du på ett större projekt och behöver feedback, eller känner du att dina texter riskerar att dö av syrebrist? Att starta en skrivargrupp är en fantastisk chans att träffa likasinnade, men också att hitta dina första riktigt ambitiösa läsare. Så här får du det att funka.

Sanna ­Samuelsson: »Alla har sitt liv som en språklig resurs«

Kulturjournalisten Sanna Samuelsson påtalade kulturbarnens försprång och startade den svenska nepo baby-debatten. Nu har hon ­romandebuterat med en berättelse om en betydligt mindre privilegierad uppväxt.

Skriv dig fri

Allt fler människor skriver för att bearbeta svåra saker och förstå sig själva bättre. Men går det verkligen att skriva sig fri? Och ska resultatet bli en bok? Skriva har pratat med psykologer, författare och förläggare.

Skriva med förhinder

Att man är allvarligt sjuk, har dyslexi eller har ­vuxit upp med ett annat språk behöver inte betyda att man inte kan skriva. Tvärtom kan resultatet bli ­bättre. Elin Klemetz har träffat författarna som måste anstränga sig mer än andra.

Skrivargruppen

Du behöver inte bli antagen av förlag för att få ett välläst manus. För medlemmarna i skrivargruppen i Lund har de återkommande responsträffarna blivit en guldgruva. Numera är fyra av dem utgivna på etablerade förlag och de är säkra på att textkritiken är en viktig del i framgångsreceptet.

Skrivet från vildmarken

Att åka iväg till en stuga i skogen och stänga ute omvärlden är en dröm för många författare. Men blir det något skrivet? Författaren ­Louise ­Halvardsson åkte till Alltidhult i ­Blekinge för att undersöka saken.

Sofia Parland: »En större utforskning av vad sorg, våld och krig gör med en människa«

Sofia Parland skriver prosapoetiskt om erfarenheter hämtade ur sitt eget liv: den ryska härkomsten, det nya hemmet i Finland och identitets­krisen som uppstod när kriget i Ukraina bröt ut. Skrivet på revbenen handlar om sorg och trasiga relationer, till såväl land och identitet som till andra människor.

Sonia Hussain: »Jag har alltid drömt om att bli författare«

Läsaren placeras i London med Nadira, som befinner sig i en livskris efter uppbrottet med pojkvännen, och i Sverige med Nadiras pappa Mizan, som kämpar med mental ohälsa. En debutroman om kulturkrock och kris, skriven i en krissituation.

Tre författare och deras skrivarlyor

Den som skriver behöver ett eget rum, det slog redan Virginia Woolf fast. Vi hälsade på i tre författares skrivarlyor.

Ulrika Rolfsdotter: »Jag borde kanske vara skräckslagen?«

Hur fängslar man en publik? Hur mycket ska man uppdatera sina sociala medier? Och får man kindpussa Jens Lapidus? Debutanten Ulrika Rolfsdotter rapporterar från sin första deckarfestival.

Underbara Clara gör sitt liv till andras läsning

»Underbara Clara« har levt i symbios med sina läsare under hela sitt vuxna liv. Här förklarar hon vad som krävs för att fängsla följarna med böcker, blogg, krönikor och Instagraminlägg.

Ur Åsa Linderborgs Året med 13 månader

Nedan är ett utdrag ur Åsa Linderborgs Året med 13 månader (Polaris, 2020), som baseras på Åsas dagbok.

Ur Johanna Ekströms Dagbok 1996–2002

Nedan är ett utdrag ur Johanna Ekströms Dagbok 1996–2002 (Albert Bonniers Förlag, 2016), som baseras på Johannas dagbok.

Ur Kjell Westös Hägring 38

Nedan är ett utdrag ur Kjell Westös arbetsdagbok, som publiceras som efterord till nyutgåvan av Hägring 38 (Schildts & Söderströms, 2021).

Vad betyder refuseringen?

Så tolkar du svaren från förläggarna. Är en »snäll« refusering en inbjudan att återkomma? Och vad innebär ett nej för ditt manus?

Vad gör du för att bli bättre?

Skrivhandböcker och utbildningar kan hjälpa författarna på traven. Men hur vässar de förlagsanställda sin kompetens?

Vägen till boken gick genom väggen

Utbrändhet och en tenniskurs fick Christina Olséni och Micke Hansen att sluta sina jobb och satsa fullt ut på skrivar­drömmarna. Tillsammans visade de sig ha den ultimata kompromissen för en säljande ­bokserie.

Yrke: Författare m.m

Endast ett hundratal svenska författare kan leva uteslutande på sina böcker. De allra flesta har ett jobb vid sidan om. Vi träffade tre av dem för att höra hur de får ihop yrkesliv och författarskap.

Yrkesproblem 1: Ensamheten

I en serie artiklar för Skriva funderar Johan Theorin över olika yrkesproblem som är speciella just för författare, och vad man kan göra åt dem. Del 1: Ensamheten.

Yrkesproblem 2: Pengabrist

I en artikelserie i Skriva skildrar Johan Theorin olika problem som författare kan ställas inför. I detta nummer: Pengar.

Yrkesproblem 3: Missbruk

I en artikelserie i Skriva skildrar Johan Theorin olika problem som författare kan ställas inför. I detta nummer: Missbruk.

Yrkesproblem 4: Ohälsa

I tre tidigare artiklar har Johan Theorin berättat om problem som kan komma av att ha bokskrivande som yrke: det kan leda till ekonomiska problem, eller ensamhet och missbruk. Nu avslutar han serien med att slå fast att man inte alltid mår bra av att vara författare.

Handarbete

När skriver du för hand? Och varför? Den frågan ställde vi i ett av Skrivas fredagsbrev. Nedan följer några av de många svaren.