»När jag hade skrivit dagbok i ungefär fem år tog det en drastisk vändning. Det var i samband med att jag läste ikapp några kurser på Lunds universitet under en termin som jag fullständigt tappade bort meningen med livet.

Jag var 22 år, bodde själv och hade inga fasta rutiner.

Plötsligt blev dagboksskrivandet ett sätt att skapa struktur. Genom skrivandet insåg jag också: här finns en möjlighet att fånga allt. Minnas repliker, miljöer, människor, lukter. Även de allra minsta detaljerna blev viktiga.

Artikeln publicerades 31 mars 2021 och är skriven av Johan Kellman Larsson.

• Mer:
• Reportage
• Dagbok
• Författarliv
• Skriva i vardagen

Rekommenderas för dig

Elin Cullhed: »Det går ju inte att skriva en halvbra bok«

Hon skulle skriva om den krisande ­författaren Sylvia Plaths sista tid. Istället slungades Elin Cullhed in i en egen livskris.

Så mycket tjänar en författare

En av de frågor som oftast återkommer från våra läsare är »Hur mycket tjänar en författare?«. Här får du svaret!

Läs vidare

• Pascal Engman: »Jag försöker berätta något om världen«
• Annika Norlin: »Ju mer det händer runt mig, desto mer skriver jag«
• Sanna ­Samuelsson: »Alla har sitt liv som en språklig resurs«
• När en bild ska säga mer än 70 000 ord
• Sofia Parland: »En större utforskning av vad sorg, våld och krig gör med en människa«