»När jag hade skrivit dagbok i ungefär fem år tog det en drastisk vändning. Det var i samband med att jag läste ikapp några kurser på Lunds universitet under en termin som jag fullständigt tappade bort meningen med livet.
Jag var 22 år, bodde själv och hade inga fasta rutiner.
Plötsligt blev dagboksskrivandet ett sätt att skapa struktur. Genom skrivandet insåg jag också: här finns en möjlighet att fånga allt. Minnas repliker, miljöer, människor, lukter. Även de allra minsta detaljerna blev viktiga.
Rekommenderas för dig
Läs vidare
- Pascal Engman: »Jag försöker berätta något om världen«
- Annika Norlin: »Ju mer det händer runt mig, desto mer skriver jag«
- Sanna Samuelsson: »Alla har sitt liv som en språklig resurs«
- När en bild ska säga mer än 70 000 ord
- Sofia Parland: »En större utforskning av vad sorg, våld och krig gör med en människa«