»När jag hade skrivit dagbok i ungefär fem år tog det en drastisk vändning. Det var i samband med att jag läste ikapp några kurser på Lunds universitet under en termin som jag fullständigt tappade bort meningen med livet.
Jag var 22 år, bodde själv och hade inga fasta rutiner.
Plötsligt blev dagboksskrivandet ett sätt att skapa struktur. Genom skrivandet insåg jag också: här finns en möjlighet att fånga allt. Minnas repliker, miljöer, människor, lukter. Även de allra minsta detaljerna blev viktiga.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
Artikeln publicerades 31 mars 2021 och är skriven av Johan Kellman Larsson.
