Natten före ett framträdande i Malmö, i början av 2000-talet, låg Klas Östergren och vred sig i sängen. Tankarna rusade genom skallen. För att få ner det han skulle föreläsa om på papper hade han rannsakat sig själv. Hur skulle han förklara denna abstrakta sysselsättning han ägnat livet åt? Vad ville han med skrivandet? Hur mycket tid hade han lagt ner, totalt, framför sin Facit Privat genom åren?

Till slut lyckades han sluta grubbla över författarlivets eventuella mening – men började istället fundera över hur många timmar andra hade ägnat åt det han skrivit. Antalet utgivna böcker hade han förstås koll på, sålda ex kunde uppskattas hyggligt, biblioteksutlåningen fanns det statistik över och han kom efter en stund även överens med sig själv om ett rimligt snittantal läsare per bok. 

Han reste sig ur sängen och hämtade miniräknaren. 

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 17 juli 2023 och uppdaterad 2 januari 2024. och är skriven av Henrik Ekblom Ystén.

• Mer:
• Porträtt
• Författarliv
• Skriv som mästarna

Rekommenderas för dig

Elin Cullhed: »Det går ju inte att skriva en halvbra bok«

Hon skulle skriva om den krisande ­författaren Sylvia Plaths sista tid. Istället slungades Elin Cullhed in i en egen livskris.

Från delar till helhet

Saknar du en plan för din roman? ­Ingen fara. ­Genom att låta lust och ingivelse ­driva ditt skrivande kan du nå fram till något mer intressant, och mer sant. Författaren Flora Wiström lär dig skriva intuitivt – och skapa en helhet av delarna.

Läs vidare

• Nike Åkerberg: »Din huvudsyssla blir bättre om du gör annat parallellt«
• Karin Smirnoff om att lugna ned sig
• Om skrivandets och skapandets skuggsida – ur Lina Wolffs Promenader i natten
• Lina Wolffs fem metoder för derealiserat berättande
• Jörgen Gassilewski: »Jag ville skriva fram ett litet barns liv«