Min dagbok:
Paulina Arvidsson

Aspirerande författare från ­Uddevalla, född 1999. Bor just nu utanför Madrid, där hon arbetar som au pair.

»För snart två år sedan flyttade jag till London och var med om fantastiska äventyr. Drack rödvin med poeter och doppade fötterna i Themsen. Men de bästa stunderna, en kaffe på mitt favoritkafé eller en promenad med en vän, tog jag för givna. Den delen bara försvann i myllret. De små sakerna i livet skuggades av de stora.

›Och hur blir det om fem–tio år?‹ tänkte jag. Då skulle ännu mer vara bortglömt, liksom utsuddat. 

Därför började jag anteckna varje kväll. Jag tänkte att skrivandet – som ibland är några meningar, ibland några sidor per dag – skulle hjälpa mig att inte glömma.

Snart upptäckte jag att det verkligen fungerade. I dag har jag tre rosa dagböcker fulltecknade. Det låter kanske inte så mycket, men min handstil är extremt liten och böckerna väldigt tjocka.

Paulinas dagbok

Hur länge? »Ett och ett halvt år.«

Annons

Hur mycket? »Allt från en mening till tio sidor per dag.«

Vem får läsa? »Inte vem som helst, men absolut mina närmaste vänner.«

Mitt främsta syfte med dagboken är att ge dessa minnen i present till mitt framtida jag. När jag är äldre, kanske 40–50 år, tror jag att jag kommer uppskatta att läsa om och komma ihåg de här åren. 

Ibland kan dagboksskrivandet också fungera som en ventil eller förtydliga vad jag känner, det kan lyfta upp mitt omedvetna till det medvetna. För en månad sedan flyttade jag till Spanien, till en by utanför Madrid. Första veckan här var jobbig, jag hade en del hemlängtan. Men plötsligt slog det mig att jag hade haft liknande tankar under min första vecka i London. Det tröstade – och jag undrar om jag hade kommit ihåg det om jag inte hade skrivit dagbok.

Dagboken har dessutom blivit ett sätt att utveckla mitt skrivande. Genom att skriva utan prestationskrav, utan att försöka imponera på någon, har jag hittat ett sätt att flödesskriva. I dagboken kan jag forma mitt eget språk.

Dagboken har hjälpt mig att inse att livet inte bara är de stora händelserna. Det är faktiskt väldigt lite de stora händelserna.«

Annons

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #2 2021 (09 april 2021) och är skriven av .