»För snart två år sedan flyttade jag till London och var med om fantastiska äventyr. Drack rödvin med poeter och doppade fötterna i Themsen. Men de bästa stunderna, en kaffe på mitt favoritkafé eller en promenad med en vän, tog jag för givna. Den delen bara försvann i myllret. De små sakerna i livet skuggades av de stora.
›Och hur blir det om fem–tio år?‹ tänkte jag. Då skulle ännu mer vara bortglömt, liksom utsuddat.
Därför började jag anteckna varje kväll. Jag tänkte att skrivandet – som ibland är några meningar, ibland några sidor per dag – skulle hjälpa mig att inte glömma.
Artikeln publicerades ursprungligen i Skriva #2 2021 (09 april 2021) och är skriven av Johan Kellman Larsson.
Rekommenderas för dig
Läs vidare
- Lena Andersson om människoskildringar
- Annika Norlin: »Ju mer det händer runt mig, desto mer skriver jag«
- Pascal Engman: »Jag försöker berätta något om världen«
- Sofia Parland: »En större utforskning av vad sorg, våld och krig gör med en människa«
- Sanna Samuelsson: »Alla har sitt liv som en språklig resurs«
