»Jag har skrivit dagbok så länge jag kan minnas. Att få vara ifred med mina tankar och skriva ner dem på papper har alltid känts viktigt.

Redan när jag var liten ville jag bli författare. Kanske var det också därför jag var så mån om att skriva dagbok tidigt. I sexårsåldern var det en hel del dramatiska noteringar, som: ›I dag såg jag en död fågel i parken.‹ När jag var tolv år var det mer: ›Kristoffer! hjärta, hjärta.‹

Dagboken var superviktig när jag var tonåring, inte minst eftersom jag var övertygad om att jag var ensam i världen med mina känslor. Den blev min bästa vän. Den enda som riktigt lyssnade.