Peter Englund om ­eviga värden

Varken Nobelpristagare eller deckardrottningar är immuna – de flesta författarskap slukas av glömskans hav. Peter Englund förklarar vad som krävs för att hålla sig flytande.

För 120 år sedan tilldelades Sully Prudhomme det första Nobelpriset för sin om »hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning«. Liksom många av sina efterföljare än han fullständigt oläst i dag. Varför drabbas nästan alla författare av det ödet?

– Tiden är hård men rättvis. Många gånger handlar det om författarskap som knutit an till frågor eller rädslor som dominerat vid en viss tidpunkt. Sedan vrider sig världen ett varv och då kan en författare snabbt bli irrelevant eller till och med obegriplig.

– Omsättningshastigheten inom hela den kulturella sfären har också ökat de senaste decennierna. Storsäljande författare kan marginaliseras långt innan de slutar skriva och hela genrer försvinna. »Livspusseldeckaren« tror jag är stendöd om 10–20 år.

Vad krävs för att en författare ska hålla sig kvar på karusellen?

– Vissa har något tidlöst att säga oss. Astrid Lindgren skildrade ett Sverige som var försvunnet redan när hon skrev om det. Men elegin över det försvunna kan vi fortfarande beröras av, liksom andra av hennes teman. På samma sätt är Jane Austens värld helt utraderad till det yttre. Men frågorna om kärlekens val och kval finns kvar.

Tänker du på att dina böcker ska leva länge när du själv skriver?

Annons

– Min första bok, Poltava, har fortsatt tryckas i nya upplagor i över 30 år. Sådant är något man kan längta efter och hoppas på, men det är omöjligt att arbeta med det som en målsättning. Det är likadant när Akademien fattar beslut om Nobelpriset. Vi kan bedöma om ett författarskap har hållit hög kvalitet över lång tid, men vi kan och ska inte försöka spå vad som är relevant om 20 år. Om hälften av pristagarna får någon form av klassikerstatus så är väl det bra – och det är kanske där vi ligger också.

– Min kommande bok är på ett sätt extremt tidsbunden – den handlar om ett 40-tal olika individer vid andra världskrigets vändpunkt. Men de här människorna har väldigt olika erfarenheter och perspektiv. Därför reagerar och agerar de på olika vis. Som författare försöker jag behandla den typen av tidlösa frågor utifrån en konkret verklighet.

Läser du själv mycket skönlitteratur från, säg, före millennieskiftet?

– Innan jag blev ledamot i Svenska Akademien, 2002, läste jag mest skönlitteratur från före 1789 … Jag är ju äldrehistoriker och för mig var det ytterligare ett sätt att bekanta mig med andra tider. Jag har lite av den vanan kvar.

Så vad läser du just nu?

– Jag har böcker som liksom aldrig lämnar nattduksbordet. Virginia Woolfs dagböcker … hon har blivit som en god vän jag aldrig har träffat. Hon är begåvad och komplicerad, det är upp- och nedgångar i realtid, oerhört rikt. Man vet aldrig vad som väntar på nästa sida – ett personporträtt, en landskapsbeskrivning eller en utläggning om skrivarmödor och tvivel på den egna förmågan. Och Borges: vilken speciell intelligens och fantasirikedom! Det är något helt eget, jag känner inte igen mig alls i hans historier.

Vill du inte kunna känna igen dig?

– Vi läsare kan aldrig komma ifrån vår samtid, vilka vi är och våra värderingar – det gäller även akademiledamöternas arbete med Nobelpriset. Men jag behöver ju inte aktivt söka mig till vita män som är i medelåldern just nu. Varenda gång du väljer att inte vidga din värld förminskar du dig själv.

Annons

 

Peter Englunds kommande bok bär arbetsnamnet November och utkommer hösten 2022.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #6 2021 (06 december 2021) och är skriven av .