Intervju

Förläggaren Pia Printz: »Du måste få läsaren att fastna för huvudkaraktären«

Erfarna feelgoodförläggaren Pia Printz arbetar på Pia & Co, ett imprint inom förlaget Lind & Co. Här berättar hon vad som behövs för att skriva en stark feelgoodroman.

Hon gör upp med mörk släkthistoria

På vinden i släktens sommarhus hittade Elin Ylvasdotter hakkors och nazistsymboler. Upptäckten blev starten på en roman om hennes farföräldrars förbjudna kärlek.

Amanda Romare: Så skrev jag Judas

Amanda hittade sin kille till slut. De är kära och har till och med flyttat ihop. Allt borde vara toppen. Men tvivlen är aldrig långt borta, särskilt inte när spöken ur det förflutna flyttar in vägg i vägg, sexlivet går på sparlåga och pojkvännen anklagar henne för att vilja kontrollera hans vikt och psyke.

Tänker du på ljud redan när du skriver?

Ljudbokslyssnandet har ökat kraftigt de senaste 15 åren. Hur påverkar utvecklingen de som skriver böckerna? Vi frågade författarna och läsarna.

Tone Schunnesson om att skriva vidrigheter

Tone Schunnessons tredje roman Ultravåld är späckad med våld och sexuella övergrepp. Varför då?

Tove Folkesson om att välja bort

Tove Folkesson fascineras av »de stora dimensionerna«. När hon skrev Min farsa var kommunist ville hon skriva en smal och specifik roman – men resultatet blev som vanligt en bok om ganska mycket.

Vem läser ditt  färdiga manus först? 

Bästa vännen, en lektör, förläggaren eller mamma … att få feedback på sitt manus är viktigt. Men vem ger den?   Vi frågade författarna och läsarna.

Redaktör: Katja Sundén

Debutanter och aspirerande författare undrar ofta hur mycket hjälp man kan förvänta sig av ett förlag – och hur arbetet går till. Vi lät sju nyckelpersoner på ett svenskt förlag berätta om sin vardag.

PR-ansvarig: Stephanie Smolak

Debutanter och aspirerande författare undrar ofta hur mycket hjälp man kan förvänta sig av ett förlag – och hur arbetet går till. Vi lät sju nyckelpersoner på ett svenskt förlag berätta om sin vardag.

Bred målgrupp för bok om muslimskt liv

Ayaat Abdelaziz, Seinab Hilowle och Mona Nechma träffades via den ideella organisationen StreetGäris. Nu har de satt samman en antologi som de kallar »årets viktigaste bok«.

Litterär chef: Sofia Brattselius Thunfors

Debutanter och aspirerande författare undrar ofta hur mycket hjälp man kan förvänta sig av ett förlag – och hur arbetet går till. Vi lät sju nyckelpersoner på ett svenskt förlag berätta om sin vardag.

Izabella Rosengren: Så skrev jag 52 Hz

Som vetenskapsjournalist har Izabella Rosengren aldrig haft ett särskilt intresse för valar. Men när hon hörde talas om världens ensammaste val blev hon intresserad – och använde valen som fond för en berättelse om människans utrotning av världens största däggdjur.

Förlagschef: Jonas Axelsson

Debutanter och aspirerande författare undrar ofta hur mycket hjälp man kan förvänta sig av ett förlag – och hur arbetet går till. Vi lät sju nyckelpersoner på ett svenskt förlag berätta om sin vardag.

Redaktionschef: Ann-Louise Gustavsson

Debutanter och aspirerande författare undrar ofta hur mycket hjälp man kan förvänta sig av ett förlag – och hur arbetet går till. Vi lät sju nyckelpersoner på ett svenskt förlag berätta om sin vardag.

Förläggare: Gustav Hamdahl

Debutanter och aspirerande författare undrar ofta hur mycket hjälp man kan förvänta sig av ett förlag – och hur arbetet går till. Vi lät sju nyckelpersoner på ett svenskt förlag berätta om sin vardag.

Försäljningschef: Lars Jexell

Debutanter och aspirerande författare undrar ofta hur mycket hjälp man kan förvänta sig av ett förlag – och hur arbetet går till. Vi lät sju nyckelpersoner på ett svenskt förlag berätta om sin vardag.

Tomas Bannerhed om kantiga karaktärer

I Den oduglige tecknas ett ömsint porträtt av den bortkomne Tos-Einar. Ännu en gång graviterar Tomas Bannerhed mot de kantstötta och utsatta människorna.

Silas Alikis debut mötte motstånd på skrivutbildningen

I Reglerna drömmer en pojke sig bort – från det våld han och hans mamma utsätts för. Silas Alikis debutroman utforskar klassamhällets påverkan på familjen.

Hur många manus skriver du på samtidigt?

Kontroll och överskådlighet med ett manus i taget – eller kreativa växlingar och mixade arbetsprocesser? Vi frågade författarna och läsarna.

Revyförfattaren Mats Eklund om att skriva för scen

En text som ska framföras på en scen ska vara öppnare, flexiblare och framförallt – fungera att läsas högt. Skriva intervjuar fem personer som vet hur man gör.

Ståupparen Ina Lundström om att skriva för scen

En text som ska framföras på en scen ska vara öppnare, flexiblare och framförallt – fungera att läsas högt. Skriva intervjuar fem personer som vet hur man gör.

Dramatikern Mattias Andersson om att skriva för scen

En text som ska framföras på en scen ska vara öppnare, flexiblare och framförallt – fungera att läsas högt. Skriva intervjuar fem personer som vet hur man gör.

Poeten Nino Mick om att skriva för scen

En text som ska framföras på en scen ska vara öppnare, flexiblare och framförallt – fungera att läsas högt. Skriva intervjuar fem personer som vet hur man gör.

Aase Berg om att skriva om djur

Aase Berg har använt en kungsörn som berättarjag och gestaltat det djuriska i en förlossning. I hennes nya roman Hundarnas ö finner vi både en viktig hundvalp och en mamma som går från människa till »djur«.

Musikern Mattias Alkberg om att skriva för scen

En text som ska framföras på en scen ska vara öppnare, flexiblare och framförallt – fungera att läsas högt. Skriva intervjuar fem personer som vet hur man gör.

Johan Nilsson om att skriva om det svåraste

Johan Nilssons debutbok, om att bli pappa till sonen Elon, blev en framgång. Hans nya bok handlar om när Elon dog i cancer, 16 år gammal.

Hon gör TV-serier av stjärnförfattarnas böcker

Karin Arrhenius har gjort TV-manus av Kerstin Ekmans Händelser vid vatten och nytolkat Astrid Lindgrens Saltkråkan. När hon skulle ta sig an Karin Smirnoffs Jag for ner till bror blev det tuffare.

Caroline och Leffe Grimwalker: »Åt helvete och samtidigt kul«

Caroline och Leffe Grimwalker har båda haft ett hektiskt år – men medan Caroline är lugn som en filbunke, längtar Leffe efter att bli hemmafru. Skriva har bett en rad författare summera sina skrivår 2025.

Nora Khalil: »Det kändes som att jag fick träffa karaktärerna i boken«

Nora Khalil berättar om svårigheterna i skrivandet – och varför Yani-serien ska få en del tre. Skriva låter en rad författare berätta om sitt 2025.

Alex Schulman: »Så skrev jag 17 juni«

När Alex Schulman skrev sin senaste roman tonade han ner de spektakulära effekterna – och strök bort halva sitt manus.

Jerker Virdborg: »Verklighetslitteraturen borde fördriva sig själv«

Skriva låter ett antal litteraturprofiler summera 2025. Jerker Virdborg har skrivit på semestern – och har starka känslor kring årets litteraturdebatt.

Hanna Johansson: »Det liknar inte någonting jag skrivit förut«

Hanna Johansson har börjat på ett nytt romanmanus – och vill ge ett råd till andra författare. Skriva låter författarna blicka tillbaka på skrivåret 2025.

Tone Schunnesson: »Boken är mitt hatbrev till Skåne! Förlåt Skåne!«

Skriva presenterar en rad profiler som summerar skrivåret 2025. Tone Schunnesson har skrivit sina böcker i en läcker dagbädd – och hoppas bli en gamer.

Ulf Kvensler: »Jag måste framstå som värsta mytomanen!«

Skriva har bett en rad profiler summera skrivåret 2025. Ulf Kvensler berättar om att börja skriva för TV igen – och berättar sanningen om sitt engagemang i TV-serien Lost.

Hans Gunnarsson: »Jag vill göra mesta möjliga på minsta möjliga yta«

Skriva har frågat en rad profiler om deras skrivår 2025 och förväntningarna inför 2026. Hans Gunnarsson ger oss en inblick i sitt nästa bokprojekt.

Maria Maunsbach: »Jag kände mig som en fullblodsnarcissist«

Maria Maunsbach berättar om läsarreaktioner från En magisk man och hennes fullspäckade år. Skriva låter här en rad profiler berätta om sitt skrivår 2025.

Augustin Erba: »Jag slänger 50 procent av allt jag skriver«

Skriva låter en rad profiler summera skrivåret 2025. Först ut: Augustin Erba, som har skrivit en ungdomsbok – och tycker det borde bråkas mer om litteratur.

Elinore Brandén: »När jag förlorade min bror insåg jag att jag behövde ge skrivandet en chans«

Elinore Brandén har alltid drivits av att berätta historier och har tidigare skrivit krönikor och noveller. När en plötslig förlust vände livet upp och ned insåg hon att vardagen behövde sättas på paus och skrivandet ta plats. Sorge- och skrivprocessen flätades samman och resulterade i debutromanen Hon ska heta Happy.

Johanna Mo om att hitta sin metod

Som framgångsrik deckarförfattare ska man skriva synopsis, trodde Johanna Mo – tills hon en dag gick tillbaka och läste ett eget gammalt synopsis.

Johanna Lindbäck om att skriva för läskrisande ungdomar

Efter snart 20 år som författare fick Johanna Lindbäck en kalldusch: plötsligt tyckte ungdomarna att hennes hyllade böcker var »en pärs«. För Skriva förklarar hon hur man skriver för läskrisande tonåringar.

Mikael Yvesand: »Jag kanske lyckas alienera precis alla«

Mikael Yvesand gjorde oväntad debutantsuccé med den egensinniga Häng City. I nya Våran pojke får hans fantasi ännu friare spelrum.

Nina Wähä om att skriva sant

Nina Wähä har skrivit en roman om sin frånvarande pappa, en storrökande bulgarisk bankrånare. Först när hon började hitta på kunde boken bli riktigt sann.

Conny Palmkvist om grannsämja

Conny Palmkvist ser Helsingör från sitt Helsingborg – och har skrivit en mängd böcker om vårt grannlands största trauma. Vad säger danskarna om den saken?

Artur Bagheri: » Medvetet ignorant och anti-­auktoritär«

Artur Bagheri är verksam som manusförfattare, för bland annat SVT och SR. Hans bokdebut är en experimentell diktsamling som på samma gång är aggressiv, våldsam, mjuk och sårbar. Kärlek och politik flätas samman, och engelska och persiska bryter in i svenskan.

Viktor Krutrök: »Skriv jävligt mycket dåligt först, censurera inte dig själv«

Viktor Krutrök arbetar som pedagog på ABF, är musiker och har skrivit två pjäser. I hans debutroman Edens industritomt möter vi Ville, Jesus Palovaara och BG på kaféet Svarta Björn i Kiruna.

Anders Roslund om att sätta punkt

Han har löst brott i tjugo år, skjutit sig i huvudet och ­överlevt – men nu kastar en av Sveriges mest älskade ­roman­kommissarier in handduken. Hur visste Anders Roslund att det var dags?

Houssin Vennberg Sninate: Sökandet leder ofta till handling

Houssin Vennberg Sninate recenserar i Svenska Dagbladet och har tidigare skrivit poesi. I hans debutroman ger sig två till synes olika karaktärer ut på varsitt stort äventyr. Skiljelinjen mellan fantasi och verklighet är suddig, och inget är som det först ser ut.

Mathias Boström: »Undersökandet är själva grejen«

Hans prosa rör sig mellan rak och experimentell, mellan fiktion och autofiktion, mellan realistisk och absurd. Mathias Boström vill utforska gränserna.

Hanna Johansson om att lura läsaren

Det är 90-tal i Berlin och Naomi börjar ta över Lauras liv. Eller: det är millennieskifte i Stockholm och Laura börjar ta över Naomis liv. I Hanna Johanssons nya roman är ingenting vad det verkar vara.

Martina Haag om hjältar

Martina Haags romanpersoner ligger alltid nära henne själv. I sin nya roman Stål-Berit låter hon sitt äldre och yngre jag göra upp med varandra, i form av en superhjälte och en ärkefiende.

Karin Skoog: »Att berätta om människorna har varit det viktigaste för mig«

Bibliotekarien Karin Skoog har vunnit två av Skrivas novelltävlingar inom loppet av ett år. Nu debuterar hon med en roman som behandlar relationen mellan människan, samhället och tiden – skildrat genom en familj i vänsterrörelsen och deras liv från kollektivets 1970-tal till individualismens 1990-tal.

Lena Sundström om fakta och fiktion

Lena Sundström är prisad grävjournalist. Nu har hon och Jens Mikkelsen släppt sin andra deckare: Baby X. Når hon ut bäst genom fakta eller skönlitteratur?

Daniel Alfredson: »Jag är nybörjare inom romankonsten«

Efter ett 20-tal långfilmer romandebuterar regissören Daniel Alfredson med Det andra livet, en spionthriller om ubåtsdramat i Hårsfjärden 1982. För Skriva förklarar han varför just den berättelsen blev bok.

Hans Gunnarsson om att konstra

Novellflätor, vi-perspektiv och romankaraktärer som ställs inför absurda problem. För Hans Gunnarsson är konstrandet ett sätt att göra både texterna och skrivandet roligare.

Karin Hallberg: »Jag ville skriva en bok, så jag fick ta reda på hur man gör«

Karin Hallberg är frilansande översättare och skribent och har tidigare arbetat på Hamnarbetarförbundet. I sin debutroman På andra sidan Älvsborgsbron blandas facklig kamp med kärlek, ångest och saknaden efter en vän, alltihop med Göteborgs hamn som kuliss.

Katarina Bjärvall om att välja boktitlar

Landets enda boktitelkonsult, författaren Katarina Bjärvall, har lärt sig av sina egna misstag.

Augustvinnaren Tony Samuelsson om att nå läsare

Genom hela sitt författarskap har Augustpristagaren Tony Samuelsson velat att hans böcker ska kunna läsas av vem som helst. Men vad innebär det att skriva »vänskapligt« – och varför är det så viktigt?

Evelyn Schreiber Scala: »De riktigt extrema händelserna har verkligen inträffat«

Under några decennier i mitten av 1900-talet drev cirkusdrottningen Baptista den i hela Europa omtalade Cirkus Mijares-Schreiber. Än i dag kallas Baptista för »Sveriges största cirkuspersonlighet« och 2020 började hennes ättling Evelyn Schreiber Scala samla släktens historia. Projektet har nu resulterat i den första delen av Cirkustrilogin; en berättelse om starka kvinnor, förbjuden kärlek och en bortglömd bit historia.

Jenny Aschenbrenner om att hitta tonen

Precisa detaljer och en osäkerhet som osäkrar ­texten. Så fann Jenny Aschenbrenner tonträffen som kunde ­skildra en laddad plats – och ett begravet förflutet.

Cecilia Hansson om att bli besatt av Kafka

Ett halvår efter att hyllade Kafkalungan gavs ut undrar Cecilia Hansson vad som egentligen hände. Och: hur hon ska undvika att bli så uppfylld av någonting igen.

Ella-Maria Nutti: »Jag ville lyfta fram skavet«

Ella-Maria Nutti har prisats för sin förmåga att skildra människors svårigheter att prata med varandra. Så hur kommunicerar man kommunikationssvårigheter?

Ellika Lagerlöf: »Fantastiken blev ett slags verklighetsflykt«

I Den sista kastraten överskrids såväl kroppsliga som sociala gränser och linjen mellan verkligheten och det absurda suddas ut. Ellika Lagerlöf finslipade sin surrealistiska skrivstil på Biskops Arnös författarskola, och går i dag Valands masterprogram i litterär gestaltning.

Sverker Sörlin om monografier

Som skidåkare, professor i miljöhistoria och född i Åsele hade Sverker Sörlin länge velat skriva en bok om snö. När han väl bestämde sig blev han förvånad över hur djupt det gick att gräva.

Frej Haar: »Förr eller senare måste man släppa kontrollen«

Frej Haar är en dansksvensk poet, kulturvårdare och tidigare europeisk mästare i slam poetry. Hen har läst sin poesi på scener runtom i Europa och debuterar nu med sin första bok: samlingen Bindepraktika, som egentligen är en och samma episka dikt om arbete, sammanhang och strukturer.

Malin Haawind om prologer

Hon har skrivit fyra hyllade historiska romaner och alla inleds med välavvägda prologer. Malin Haawind vet hur viktigt det är att sätta tonen.

Jörgen Gassilewski: »Jag ville skriva fram ett litet barns liv«

Efter nästan 20 år som poet ville Jörgen Gassilewski lämna jagperspektivet i dikterna. Han sökte sig till prosan – och gav perspektivet till en treårig flicka.

Karin Smirnoff om att lugna ned sig

Med sin ordkarga Janakippo-prosa skapade Karin Smirnoff tempo och framåtrörelse på ett helt eget sätt. Men när hon tog över Milleniumserien väcktes frågan: Kan en kriminalroman bli för rapp?

Nike Åkerberg: »Din huvudsyssla blir bättre om du gör annat parallellt«

I konstnären Nike Åkerbergs debutroman kämpar den excentriska huvudpersonen Clementine med att vara en bra mamma, fru och vän – och inte minst dotter till sin krävande mor. Allt medan tvångstankarna rasar och dikter ska skrivas. Åkerberg skriver med högt tempo om intensiva känslor, komplicerade människor och trassliga familjerelationer.

Johanna Larsson: »Skrivandet är mitt försök att närma mig en fråga«

2018 skjuts missionären John Allen Chau till döds på North Sentinel Islands strand, efter att ha försökt kontakta öns isolerade befolkning. Händelsen inspirerade psykologen Johanna Larsson att skriva diktsamlingen Bokstavstro. Hennes debutbok består av gränsöverskridande poesi om kärlek och språk, tro och kommunikation.

Lina Ekdahl: »Jag håller mig rörlig i språket«

Lina Ekdahl har publicerat sina dikter ingjutna i brunnslock, till musik och i barnböcker. I sitt senaste projekt ville hon ta reda på: Hur ser poesi ut i en brevväxling?

Astrid Mohlin om att förstå sina läsare

Astrid Mohlin fick i uppdrag att intervjua 300 tolvåringar. För Skriva förklarar hon varför hon blev en bättre berättare av att hänga med sin målgrupp.

Marianne Lindberg De Geer om dagböcker

Marianne Lindberg De Geers dagbokssvit har jämförts med Lars Noréns och Ulf Lundells. Inför utgivningen av den femte boken berättar hon om attackerna på kollegorna och gränsen till det privata.

Magdalena Sørensen: »Jag vill bringa något slags ordning«

En dotter återvänder till barndomshemmets kaos. Där väntar en mamma med samlarmani och ett hus fyllt med prylar, minnen och märkliga hyresgäster. Här sitter det förflutna i väggarna, och berättaren tvingas möta oredan som hon flytt ifrån. Magdalena Sørensen skriver poetiskt och intimt om att försöka få grepp om livet.

Cecilia Khavar: »Jag ville försöka berätta vad som ledde fram till upploppet«

Den 6 januari 2021 betraktade omvärlden i chock hur USA:s politiska högkvarter Kapitolium stormades av högerextremister. Journalisten Cecilia Khavar rapporterade till Sverige på plats i Washington DC. Tre år senare möts Donald Trump och Joe Biden i presidentvalet, och Cecilia Khavar ger i debutboken Stormningen inblick i vad som hände före och under upploppet i Kapitolium.

Sara Kadefors: »I krislägen väller samma känslor fram, oavsett din ålder«

Få författare har skapat huvudkaraktärer i så många olika åldrar. Nu är Sara Kadefors aktuell med både »en ungdomsroman för 50–60-åringar« och en barnbok som utspelar sig på 1970-talet.

John Ajvide Lindqvist om att träffa rätt

2004 kom vampyren Eli till Blackeberg och John Ajvide Lindqvists författarkarriär fick en rivstart. Hur kunde en debutroman, i en undanskuffad genre, bli en sådan succé att den ges ut som numrerad och signerad bokbox 20 år senare?

Stig Larsson om god smak

Under lång tid var han symbolen för litterär kvalitet i Sverige. Nu är han aktuell med Högt och lågt: en tankebok om skrivande. Tycker smakdomaren att han själv ­någonsin haft fel?

Isak Gröndahl: »Jag ville bara sätta ord på saker som jag hade varit med om«

I debutnovellsamlingen Symptom blöder gränslösa barnlekar ut i tveksamma vuxenbeteenden. Isak Gröndahl målar fram en bisarr och stundvis mörk bild av att växa upp på 00-talet, med ett lika ungdomligt som litterärt språk. För Skriva berättar han om att hitta sin ton och få manuset ur händerna. Innan det är för sent.

Lars Arrhenius: »Att skriva har varit ett sätt för mig att bearbeta minnena«

I Lejonmyran får läsaren följa Tzia och Christine under massakern av tutsibefolkningen i Rwanda på 1990-talet. Romandebutanten Lars Arrhenius är jurist och diskrimineringsombudsman, och arbetar med mänskliga rättigheter. Tzia och Christine var Arrhenius barnflicka respektive vän när han växte upp i Rwanda.

Mirja Unge: »Jag måste glömma att jag skriver när jag skriver«

Hennes prosa hyllas som vacker, säregen och utmärkande. Själv tänker Mirja Unge aldrig på hur hon formar sitt språk.

David Norlin om längdskrivning

En av vårens mest omsusade romaner, Vikarien, är nästan 1 000 sidor tjock. Vad vann David Norlin på att skriva så långt?

Jonathan Jeppsson om svartsynthet

Klimatkollaps och ekonomisk kollaps. Aftonbladets grävchef ­Jonathan Jeppsson marinerar sina läsare i katastrofer – men själv sover han gott om natten.

Pauline Olsson Ghoreishi: »Jag förstod tidigt att det kunde bli en bok«

När huvudpersonen i Alejandro. får beskedet att hans barndomsvän gått bort ser han tillbaka på allt de gått igenom. Uppväxten i Malmö, droghandeln som började som en kul grej men spårade ur, och Alejandro som aldrig visste när han skulle sätta stopp. Pauline Olsson Ghoreishi debuterar med en roman om gängkriminalitet, och vänskapsband som är tjockare än blod. För att lyckas behövde hon följa med dit de fiktiva romanpersonerna tog henne.

Monica Nebelius Lüning: »Att skriva med känsla gör skrivandet magiskt«

Polisen Gabriella och domaren Ingrid hjälps åt att lösa ett brutalt mord i Varberg. Monica Nebelius Lüning, som själv arbetat som domare, använde sig av sitt inifrånperspektiv när hon skrev debutromanen.

Författaren: »Så byggde jag familjen Knyckertz värld«

Anders Sparrings succéböcker om familjen Knyckertz har blivit julkalender i SVT, pysselböcker, youtubetutorials och nu biofilm. Det är ingen slump. Redan från början ville han att böckerna skulle bli mer än böcker.

Tova Gerge om att väcka starka känslor

Både i debutromanen Pojken och i nya Fearplay skriver Tova Gerge om teman som provocerar – som sex, våld och makt. För Skriva berättar hon varför.

Agri Ismaïl om att fångas av formen

Agri Ismaïl ville att berättelsen i hans debutroman skulle speglas i bokens litterära form. Resultatet blev, efter tio års experimenterande, »en systemroman utklädd till familjeskildring«.

Sonia Hussain: »Jag har alltid drömt om att bli författare«

Läsaren placeras i London med Nadira, som befinner sig i en livskris efter uppbrottet med pojkvännen, och i Sverige med Nadiras pappa Mizan, som kämpar med mental ohälsa. En debutroman om kulturkrock och kris, skriven i en krissituation.

Ali Alonzo: »Någon sorts ›ungdomens samlade erfarenheter‹«

En motsägelsefull diktsamling: ful och fin, rolig och sorglig, konkret och abstrakt. Ali Alonzo vann Lilla Augustpriset 2022 och i sin första bok vill han varva tonårens poesi med vuxeninsikter.

Sanna ­Samuelsson: »Alla har sitt liv som en språklig resurs«

Kulturjournalisten Sanna Samuelsson påtalade kulturbarnens försprång och startade den svenska nepo baby-debatten. Nu har hon ­romandebuterat med en berättelse om en betydligt mindre privilegierad uppväxt.

Linda Jones om att ta vara på idéer

Idén till Linda Jones Augustprisnominerade De tar allt ifrån mig uppstod genom en av Skrivas novelltävlingar. Här berättar hon hur ett ögonblick av inspiration kan bli en färdig roman.

Mikael Bergstrand om manlig feelgood

Ingen annan genre är så dominerad av kvinnliga författare som skriver om kvinnor för andra kvinnor. Mikael Bergstrand och hans karaktär Göran Borg försöker göra en inbrytning.

Kerstin Perski om att berätta till musik

Kerstin Perski är författare, dramatiker – och en av Sveriges främsta librettister, aktuell med nyskrivna Mytomania på GöteborgsOperan. För Skriva förklarar hon vad som krävs av en berättelse som rymmer både text och ton.

Klaus Stein: »Min önskan är att den ska slå ett slag för demokratin«

I läkaren Klaus Steins autobiografiska debutroman får vi följa hans mormor Hilde, som levde i Danzig när Hitler steg till makten, parallellt med Klaus vardag som läkare i Sverige 80 år senare. När Klaus börjar träffa en psykolog inser han att han, som ett av krigets barnbarn, fortfarande lider av den tystnadskultur som uppstod i tyska familjer efter andra världskriget. Och han börjar ställa frågor om mormor Hilde, som hans familj aldrig talade om.

Börja med titeln och skriv sedan boken

Annelie Adamsdotters debutbarnbok När regnbågen exploderade och tomten dog är en färgglad och inkännande berättelse om att hitta sin egen identitet och uppleva den första stora kärleken. Huvudpersonen Magnolia har insett att hon är kär i en annan tjej.

Lena Ollmark om att byta genre

En av manusförfattarna till SVT:s dokumentära jättesatsning Historien om Sverige skriver vanligtvis skräckböcker för mellanstadiebarn. Lena Ollmark förklarar varför det inte är så konstigt som det låter.

Olivia Skoglund: »Just serieformatet är så tacksamt om man vill bidra till debatt«

Olivia Skoglund debuterade 26 år gammal med serieromanen Nästan i mål, och har i dag regelbundna uppdrag som serietecknare. Skriva har pratat med henne, och flera andra unga serietecknare, om varför serieformatet har blivit deras sätt att berätta.

Elias Ericson: »Seriemediets närhet till humor gör att mina berättelser inte blir för tunga«

Elias Ericson är serietecknare och barnboksförfattare, och använder inte sällan serieformatet för att sprida politiska budskap. Skriva har pratat med honom, och flera andra unga serietecknare, om varför serier har blivit deras sätt att berätta.

Cecilia Vårhed: »Jag insåg att man inte behövde rita så realistiskt och ›fint‹«

Cecilia Vårhed debuterade nyligen med serieromanen Fattigt Skryt. Skriva har pratat med henne, och flera andra unga serietecknare, om varför serieformatet har blivit deras berättarmedium.

Iris Hautaniemi: »Jag har alltid tänkt i bilder snarare än i ord«

Iris Hautaniemi debuterade nyligen med serieromanen Ensam ung kvinna söker. Skriva har pratat med henne, och flera andra unga serietecknare, om varför unga berättare hellre tecknar serier än skriver romaner.

Ellen Greider: »Att skriva serier är mer som att regissera film«

Ellen Greider debuterade 24 år gammal med serieromanen Lunchbox. I dag både tecknar hon serier och skriver barnböcker. Hur skiljer sig de olika berättarformerna åt? Skriva har pratat med henne, och flera andra unga serietecknare, om varför serieformatet attraherar unga berättare.

Niklas Natt och Dag: »Det var alldeles för mycket historia«

När debutboken 1793 refuserades gång på gång återvände Niklas Natt och Dag till skrivbordet tills han fann rätt balans mellan historiskt och läsarvänligt. För Skriva berättar han hur han gjorde.

Lena Andersson om människoskildringar

Ester Nilsson är en av samtidsromanens mest mänskliga karaktärer. Men vår före detta statsminister kallar Lena Anderssons beskrivning av fattiga för »oerhört föraktfull«. Hur går det ihop?

Marie Lundström om inspiration

Radioprofilen Marie Lundström har ägnat decennier åt att gräva i andras författarskap. Gör det hennes eget romanskrivande enklare eller svårare?

Sofia Parland: »En större utforskning av vad sorg, våld och krig gör med en människa«

Sofia Parland skriver prosapoetiskt om erfarenheter hämtade ur sitt eget liv: den ryska härkomsten, det nya hemmet i Finland och identitets­krisen som uppstod när kriget i Ukraina bröt ut. Skrivet på revbenen handlar om sorg och trasiga relationer, till såväl land och identitet som till andra människor.

Jan Sandström: »Som debutant har det varit nyttigt att samarbeta med förlaget«

Jan Sandström har illustrerat både barnböcker och -tidningar. Nu står han för första gången även som författare. Trollkonstboken är den första delen i serien om Mira Kvast och Tom Hatt, som precis börjat på Hokus Trolldomsskola.

Andrev Walden: »En självutlämnande skribent är uttömlig«

Romandebuterande gräv där du står-skribenten Andrev Walden har sju plastpappor att berätta om – men befarar ändå att han snart kommer att få slut på stoff.

Karin Wahlén om att vässa sitt varumärke

Karin Wahlén har jobbat med PR för både de största och de minsta förlagen. Nu ger hon ut boken All PR är bra PR. För Skriva berättar hon vad författaren själv kan göra.

Bretzer och Steineck: »Första halvåret satt vi bara och pratade«

Journalisten Ralph Bretzer och läkaren Isabelle Steineck är varandras motsatser, men delade författardrömmen. Deras första bok utspelar sig i gränsområdet Malmö/Köpenhamn, och i gränslandet mellan författarnas respektive världar: den journalistiska och den medicinska. När läkaren Zarha hittas död börjar hennes barndomsvän, tillika journalisten, Anders undersöka Zarhas sista tid i livet.

Atefeh Sebdani: »För första gången som vuxen har jag gråtit över mig själv«

Atefeh Sebdani har gjort sig ett namn på sociala medier och en karriär inom tech. Men hon har även ett mörkt förflutet. I debutboken berättar hon om flykten till Sverige, där hon växte upp i en sekt.

Sara Gordan: »Närvaron håller ihop hela boken«

Efter tre litterära formexperiment bestämde sig Sara Gordan för att bli så konkret hon kunde. Hur gjorde hon för att ta sig till skrivandets absoluta nollpunkt?

Johanna Frid om osynliga karaktärer

I hennes debutroman utspelar sig ett triangeldrama, där en av karaktärerna utgör en »osynlig« kraft. I Haralds mamma återkommer mönstret. Johanna Frid förklarar hur hon gör – och varför.

Lisa Fransson om att skriva på två språk

Lisa Fransson är uppvuxen i Sverige men arbetar i England. Hon har gett ut barnböckerna Älgpappan och Beckmörkret på ­svenska. Och i höst kommer hennes första roman – skriven på engelska.

Nils Lundkvist: »Jag har lyckats arbeta fram en grundkondis som skribent«

Nils Lundkvists debutbok började som en enda bild – av ett hus, en familj och en mystisk kub. Bilden blev en bokidé som blev idén till en hel romanserie, och Bonnier ­Carlsen har skrivit avtal på rubbet. Den yttersta vildmarkens historia. Kuben är en ­science fiction-berättelse om ­vänskap och motstånd, för barn i bokslukaråldern.

Böckerna som aldrig blir klara

Det har skrivits och getts ut miljoner böcker. Troligen har ännu fler aldrig blivit färdigskrivna. Kristoffer Leandoer har gått till botten med litterära haverier, frivilligt slutlösa böcker och sisyfosprojekt som bara döden har kunnat avsluta.

Christoffer Carlsson: »Varje roman söker sin rätta form«

Han har doktorerat i kriminologi och placerat de tre senaste böckerna i sin egen uppväxtmiljö. Men Christoffer Carlsson glänser inte med detalj­kunskap i sina kriminalromaner. Han vill bara ge sig själv och sin berättelse maximal frihet.

Klas Ekman om att leva sig in i andra

Förr skrev han färgstarka kändisars livshistorier. Nu skriver Klas Ekman fiktion – men vill fortfarande använda perspektiv som skiljer sig från hans eget.

Emilia Aalto: »Jag fick tona ned min ilska väldigt mycket«

Emilia Aaltos bror sökte hjälp flera gånger men sveks av ett bristfälligt vårdsystem. I sin debutbok redogör Aalto för allt som gick fel på vägen mot hans död. Samtidigt berättar hon med ett poetiskt och plågsamt ärligt språk vem hennes bror var, bortom missbruket och diagnoserna.

Lars Kepler om presens

Paret Lars Kepler hanterar sitt tempus med elegans, och sägs vara orsaken till att många andra deckarförfattare börjat skriva i nuet. Men vad vinner man på att skriva i presens?

E P Uggla: »Man ska ge lagom med ledtrådar«

Skräck- och science fiction-författaren E P Uggla tycker att den mest läsvärda fantastiken skrivs med avstamp i verkligheten. När hon flyttade från ett litet specialförlag till Bonniers började hon tänka ännu mer på hur hon skulle få med sig läsaren från vardagen till en annan värld.

Pär Säthil om knep för kreativa

Musikern Pär Säthil älskade att skapa, men hatade oron som kom på köpet. Så han blev psykolog och skrev boken Det lyckliga geniet, om hur man kan hantera skaparångesten.

Edgar Corvera: »Det finns någonting tillfredsställande med att skriva om svåra saker«

I Vi utforskar vilsne Orlando sitt ursprung – uppväxten i en diktatur och familjen som blev kvar, pappan från El Salvador och mamman från Belarus. Samtidigt försöker han ­kombinera vardagen som singel­förälder med drömmen om att skriva. Edgar Corvera debuterar med en finstämd roman om kulturkrockar och separationer.

Gunnar Wetterberg: »Vad får folk att haja till?«

Han är folkkär expert i SVT:s Fråga Lund och ­brister ­gärna ut i miniföreläsningar i På spåret. När ­Gunnar ­Wetterberg blåser liv i torra fakta i sina böcker utgår han också från historier som han vet fångar en publik.

Linn Ullmann om att glömma och skapa

Att saker faller i glömska har tidigare skrämt Linn Ullmann. Nu har hon insett att disiga minnen kan gagna kreativiteten och skrivandet.

Ulrika Ewerman om att överarbeta

För författaren Ulrika Ewerman är det inte researchen som är jobbig. Svårast är att sätta stopp.

Salad Hilowle: »Jag hoppas att de två världarna ska mötas«

Genom fotografier och en dagboks­liknande prosa berättar en ­mormor om att växa upp som nomad i ­Somalia och sedan göra Sverige till sitt hem. Hon skildrar familjen, flykten, kärleken och åldrandet. I ­Salad Hilowles debut Halima om de sina möts Umeå och Mogadishu.

Sara Lövestam om synopsis

Att skriva ett synopsis behöver inte innebära att man radar upp alla scener innan man börjar skriva själva manuset. Sara Lövestams synopsis lever och växer längs skrivprocessen.

Nina De Geer om att aldrig ge upp

Refuseringar. Omskrivningar som inte leder till något. Förläggare som aldrig svarar. Flera gånger har Nina De Geer funderat på ge upp sin skrivdröm, men behovet av att skriva har alltid vunnit. Och till slut blev hon antagen.

Anders Roslund: »Ibland behöver man placera en karaktär på botten«

Han skriver om extrema liv och ­situationer. Ändå är hans romanpersoner ­trovärdiga och flerdimensionella. Anders Roslund berättar hur han når ner på djupet.

Eli Åhman Owetz om att leva sin genre

Att byta väg i livet och flytta till landet är typiskt feelgood. Just detta har Eli Åhman Owetz gjort. Är det livet som påverkat skrivandet – eller tvärtom?

Lina Wolff om att skriva om utlandet

De svenska topplistorna domineras av böcker som utspelar sig i Sverige. Lina Wolff förklarar varför hennes hyllade böcker skildrar  Sydeuropa.

Charlotte Al-Khalili om regelbrott

Charlotte Al-Khalili ville skriva något nytt. Det resulterade i ­Malström, en kriminalroman med sexton olika perspektiv. Trots alla skrivråd hon bröt mot antogs manuset av Norstedts.

Merima Dizdarević: »Jag ville inte berätta allting rakt ut«

Merima Dizdarević använder sig av naturskildringar för att berätta om ett liv som sträcker sig från Jugoslavien till Malmö. Hon skriver om sig själv, om att vara kvinna, om migration och krig. Om sin familj och om alla platser de levt på som lämnat avtryck. Och framför allt: om havet.

Melody Farshin: »Talspråk gör berättelsen ­autentisk«

Melody Farshin har hyllats för sin ­trovärdiga skildring av tvillingarna Aicha och Ali, och ­deras uppväxt i en Stockholmsförort. Hur ­lyckas hon med sitt inifrånperspektiv?

Marcus Berggren om gränslöshet

Komikern Marcus Berggren har skrivit ohämmat om sin uppväxt i Kungälv. För Skriva förklarar han hur han gör för att släppa alla spärrar.

Göran Greider om att skriva politiskt

Han skriver i vitt skilda genrer. Men nästan alla Göran Greiders ­texter bottnar i en längtan efter ett mer solidariskt samhälle – och en ­övertygelse om att vägen dit går åt vänster.

Mimmi Jensen ­Gellerhed: »Ju mer man skriver, desto närmare kommer man sin egen stil«

Tess återvänder till byn hon växte upp i efter att barndomsvännen Minou gått bort. Så vänds det lilla samhället upp och ned, när alla som trodde att de kommit undan Tess terrorvälde är tillbaka i hennes våld. Mimmi Jensen Gellerhed målar ett detaljrikt porträtt av den svenska landsbygden, ur ett oväntat och inte sällan opålitligt perspektiv.

Sofia Rutbäck Eriksson om att skriva snabbt

Lisa Lindberg om boktitlar

Lätt att uttala och lätt att komma ihåg, men helst inte använd förut. Norstedts förläggare Lisa Lindberg vet vad en bok bör heta – och avslöjar vem som har sista ordet.

Sandy Harry Ceesay: »Jag har fått lära mig att lita på min text«

Med ett poetiskt språk skildrar Sandy Harry Ceesay såren i en familj som gått igenom en svår förlust. I Kärlekens exil får vi följa hur ­syskonen Kamil och Peti ­hanterar ­relationen till den frånvända ­pappan, till mamman som saknas och till de gambiska rötterna.

Amat Levin: »Det här är ett oändligt ämne«

Amat Levin har skrivit en bok om en hel ­kontinents historia under femtusen år. För ­Skriva förklarar han vad han valde att berätta om svarta människors historia – och varför.

Caroline Säfstrand om lyckliga slut

Måste en bok sluta lyckligt för att läsaren ska lämnas med en må bra-känsla? Mer eller mindre, menar Caroline Säfstrand. Hur lyckligt ­beror på vilken feelgood man vill skriva.

Irena Požar: »En bok som en del längtar efter att slå ned på«

2017 höjde tusentals kvinnor sina röster mot sexuellt våld. Först mötte de jubel men sedan kom ­backlashen. Journalisten Irena Požar skriver om det som hände när utpekade ­förövare anmälde sina offer, och visar på ­liknande mönster längs kvinno­rörelsens historia.

Martin Nilsson: »Vi minns alltid en bra berättelse«

Daniel Sjölin om att begränsa sig

Hans nya roman Underskottet är en surrealistisk framtidsroman om Sollentuna, skriven helt utan bokstaven A. Daniel Sjölin berättar varför han vill bråka med språket.

Jakob Wegelius: »Då gäller det att stå emot«

Jakob Wegelius skriver för vuxna barn, barnsliga vuxna och alla däremellan. För Skriva förklarar han varför man måste kunna strunta i stelbenta åldersindelningar.

Mikael Yvesand om tonträff

Han ville skriva en roman utan handling. Istället blev någonting annat väldigt viktigt för Mikael Yvesand: att hitta precis rätt språk.

Karin Filén: »Jag skapade en kärnhandling med eviga frågor«

Det är sommarlovet 1986 och regnet är radioaktivt efter Tjernobylolyckan. Jobbiga Jessica med ett hål i hjärtat hämnas, Sandras pinsammaste urklipp från kvällstidningarna avslöjas, och så finns djuret som lurar inne i skogen … I Alla mina katastrofer kränger Sandra och hennes vänner fram på sina cyklar i väntan på att få börja i sin nya skola. Det är en varm och humoristisk skildring av finsk 1980-talsvardag.

Anders Möller: »Jag har fått arbeta med att hitta rätt balans«

Anders Möller skrev en tioårsmemoar om att flytta ut på landet. En personlig guide för landetdrömmare; lika delar essä och Pettsonbok för vuxna. För semestertorpare och hågade långpendlare – och för dem som leker med tanken på att bli självförsörjande.

Peter Englund om ­eviga värden

Varken Nobelpristagare eller deckardrottningar är immuna – de flesta författarskap slukas av glömskans hav. Peter Englund förklarar vad som krävs för att hålla sig flytande.

Jonas Brun: »Textens rörelse återger de minnen som försvinner«

När Jonas Brun skulle skriva om sin mammas ­demenssjukdom valde han att börja med slutet. För Skriva förklarar han hur baklängesberättandet skapar dramaturgiska effekter.

Ali Derwish: »Poesin blev ett sätt att bearbeta«

Författaren Ali lever med Saddam Hussein vid sin sida, en diktator som är lika mycket vålnad som faktisk person, lika fruktansvärd som mänsklig. Med absurd och våghalsig humor skrivs Saddam Hussein fram.

Simona Ahrnstedt: »Kärleksrelationen är motorn«

Hon är född i en »dysfunktionell« familj – och ­legitimerad psykolog. Allt hon kan om normala mellanmänskliga ­förhållanden har hon fått lära sig på egen hand, i vuxen ålder. Är det därför Simona Ahrnstedt är så besatt av relationer?

David Sundin om flippade idéer

Succébarnboken Boken som inte ville bli läst är en bok som krånglar, luras och bråkar. ­Komikern David Sundin berättar hur han fick sin skruvade idé.

Sara Stridsberg: »En dag kanske rösterna inom mig tystnar«

Sara Stridsberg, aktuell med novellsamlingen ­Hunter i Huskvarna, är känd för att ge var och en av sina karaktärer en särpräglad röst. Hur bär hon sig åt?

Anders Teglund: »Jag gillar verkligen att cykla«

Förläggaren Anders Teglunds Cykelbudet är en inifrånskildring av arbetet som cykelbud hos Foodora. En bok om prekariatet, ekonomiska hierarkier, drömmar och en ny yrkesidentitet. Men ­också om att cykla sig igenom en kris.

»Att skriva är att våga ta konflikter med sig själv«

Efter att under hela sin karriär skrivit tillsammans med andra har skådespelaren Rachel Mohlin nu valt en ensammare väg. I september debuterar hon med Dungen.

Markus Lutteman: »Ett liv innehåller tusen berättelser«

Hälften av hans böcker ­handlar om sanna livsöden. Markus Lutteman ­berättar hur han skriver ­andra ­människors historier – med deras egna röster.

Tomas Tivemark: »Min bok är en förenkling, en naivistisk take«

På Vera Malms 18-årsdag dör hennes morfar. Utkörda från gården som varit hela hennes värld hamnar hon och kon Ella i ett ­främmande Stockholm och under resans gång förändras både Vera och alla de människor hon möter. Tomas Tivemark har skrivit en lustig berättelse om vänskap, förlåtelse och medmänsklighet.

Dag Thelander: »Det krävs att ämnet är lite rått«

Dramatikern Dag Thelander har rimmat fram många ­pjäser och sångtexter. Med Innan nån dog bevisar han att också romaner kan skrivas på vers.

Nina Pascoal: »Det var som en av-och-på-relation«

Nina Pascoals debut är en tät roman om tre systrar och en ­mamma på semester på en charterö. ­Tolvåriga ­mellansystern Kornelia befinner sig i brytpunkten mellan barndom och tonår, och ur hennes perspektiv berättas historien om en utsatt familj.

Maria Frensborg: »Jag hade längtat efter att ta ut svängarna«

Efter tio år och ett tjugotal barn- och ungdoms­böcker ville Maria Frensborg utmana sig själv genom att skriva en vuxenbok. Det visade sig vara lättare än hon trott.

Lo Kauppi om att ge röst åt gamla texter

Hon är skådespelare, regissör och en av Sveriges mest hyllade ljudboksinläsare. Men erfarenheten hjälpte inte när hon skulle läsa in sin egen bok.

Åsa Leijon: »Bygden skulle vara som en karaktär i sig«

Sedan Jannica steg av bussen vid stora vägen sent en fredagskväll i början av sommar­lovet har ingen sett henne. Den enda som vet vad som verkligen hände är Minna, Jannicas lillasyster. Men sanningen är farlig.  Drunkna tyst är en roman om hur människorna i en uppländsk by hanterar sorg, skuld och ­saknad på olika sätt.

Johanna Lindbäck: »Vi har snappat upp hur ett bra samtal kan utformas«

När ungdomsromanen Fula tjejer gavs ut åtföljdes den av en elva sidor lång handledning för lärare. Johanna Lindbäck, en av bokens författare, vill inspirera till samtal – om näthat, grupptryck och systerskap.

»Det är väl bara bra att Albas pappa röker?«

När Malin Karim debuterade som barnboks­författare hade hon funderat i 30 år på ­vilken typ av karaktärer hon ville skapa.

»Ålarna själva har inte brytt sig så mycket om min bok«

För drygt ett år sedan skrev vi om Patrik Svensson och laget bakom hans debutbok Ålevangeliet. Då sa han: »Vill jag fortsätta att få bekräftelse, får jag fan se till att ­skriva en ny bok.« Vi undrar: Hur går det med ­det?

Petter Lidbeck om barndeckare

Juryn hyllade Petter Lidbecks gestaltning när han belönades med Crimetime Award för Årets barndeckare. Själv tycker han att ­»gestaltning« är svenska språkets fulaste ord.

Kerstin Bergman om deckarvågen

Hon är docent i litteraturvetenskap och livnär sig som frilansande deckarexpert. Kerstin Bergman förklarar varför den svenska ­deckarfloden aldrig kommer att sina.

Emelie Schepp: »Jag strävar efter att Jana Berzelius ska utvecklas«

I oktober kom Emelie Schepps sjätte bok i serien om den komplexa och kyliga åklagaren Jana Berzelius. Läsarna tycks inte tröttna – men hur vet man som författare när det är dags att sätta punkt?

»Friterad lök är så ­jävla gott att det inte kan försvinna«

När Jessica Schiefauer skrev sin nya roman Bärarna var hon tvungen att uppfinna en helt ny värld.

Alex Schulman: »Jag vill att historien ska välta rummet«

Kritikerna har varit skeptiska till Alex Schulmans plottwist i Överlevarna, hans första fiktiva roman. Själv vill han att vändningen ska skapa en chockvåg i läsaren.

Emma Hamberg om dejtande, dialog och att få fram känslan

I Skriva 1-2020 tipsade Emma Hamberg om böcker och filmer med vass dialog, och skrev att »jag vet inte hur många skrivböcker jag har hemma, fullklottrade med dialoger jag snappat upp på bussen eller under en sen middag«. Nu har SVT-serien Sommaren 85, en vagt självbiografisk berättelse, gjort tittarsuccé under hösten.

Johan Kellman Larsson: »Jag fick ett infall och mejlade honom«

Johan Kellman Larsson debuterar med en bok om Tom Alandh, en av Sveriges mest kända dokumentärfilmare. Där berättar Alandh för första gången om sitt liv, om filmerna och om människorna han mött längs vägen. En bok om de ljusa drömmarna, och den mörka verkligheten.

Jasmine Berge: »En kväll gick vi ut i mörkret och lekte en lek«

Jasmines Berges debutbok är en bilderbok om att våga fast man inte vågar, och om att inse att det man är rädd för inte är så farligt ändå. Bokens värld är en mörk skog med ödehus, grävlingar och äventyrliga storasyskon.

Sarah Sheppard: »Fakta måste inte vara gravallvarliga«

Hon vet hur lång en megalodons tand är, har djupgående kunskaper om vulkanutbrott och kan uttala pachycephalosaurus perfekt. Men hur förklara så att barnen förstår? Sarah Sheppard, som hyllats för sina humoristiska och detaljrika bilderböcker, berättar hur hon hittar rätt nivå.

Wanda Bendjelloul: »En deppig crash course i rasism och sexism«

Debutanten Wanda Bendjellouls roman Dalenglitter är en berättelse om brännmärken från fritöser, stulna sedlar, innerstadsvisningar och drömmen om kapitalvaror – och om vad som kan hända i en polsk hamnstad, långt bort från Enskededalen.

»Jag driver med mina dåliga sidor«

Adam Svanell blev utbränd, skrev en bok om det och höll på att bli utbränd igen. För Skriva berättar han om utmaningen med att beskriva en sjukdom både från ett samhällsperspektiv och genom egna upplevelser.

Edith Hammar: »Verkligen ingen linjär process«

Hur är det att aldrig riktigt känna sig hemma någonstans? Vilken är egentligen världens värsta svordom? Och hur många gånger kan du säga den innan du dör? Debutanten Edith Hammar har skapat ett självbiografiskt seriealbum om fulhet, finlandsfärjor och hemlängtanskörteln.