Skribent: Elin Klemetz

Jonas Karlsson: »Skrivandet är min egen lek«

Han är överallt – trots att han egentligen inte vill synas. I skrivandet kommer Jonas Karlsson ikapp sig själv.

Ella-Maria Nutti: »Jag ville lyfta fram skavet«

Ella-Maria Nutti har prisats för sin förmåga att skildra människors svårigheter att prata med varandra. Så hur kommunicerar man kommunikationssvårigheter?

Lina Ekdahl: »Jag håller mig rörlig i språket«

Lina Ekdahl har publicerat sina dikter ingjutna i brunnslock, till musik och i barnböcker. I sitt senaste projekt ville hon ta reda på: Hur ser poesi ut i en brevväxling?

Astrid Mohlin om att förstå sina läsare

Astrid Mohlin fick i uppdrag att intervjua 300 tolvåringar. För Skriva förklarar hon varför hon blev en bättre berättare av att hänga med sin målgrupp.

Sara Kadefors: »I krislägen väller samma känslor fram, oavsett din ålder«

Få författare har skapat huvudkaraktärer i så många olika åldrar. Nu är Sara Kadefors aktuell med både »en ungdomsroman för 50–60-åringar« och en barnbok som utspelar sig på 1970-talet.

Annika Norlin: »Ju mer det händer runt mig, desto mer skriver jag«

Annika Norlin kan inte sluta ­intressera sig för människor, vilket blivit hennes superkraft när hon skriver låttexter och böcker. Hennes nya roman, om ett ­kollektiv i Norrlands inland, hade kanske aldrig blivit klar utan hennes eget skrivarkollektiv.

Skriv mindre

Hur undviker du som författare att bli långrandig eller skriva folk på näsan? Här är sju sätt att få mer sagt med färre ord.

Skriva med förhinder

Att man är allvarligt sjuk, har dyslexi eller har ­vuxit upp med ett annat språk behöver inte betyda att man inte kan skriva. Tvärtom kan resultatet bli ­bättre. Elin Klemetz har träffat författarna som måste anstränga sig mer än andra.

Johanna Frid om osynliga karaktärer

I hennes debutroman utspelar sig ett triangeldrama, där en av karaktärerna utgör en »osynlig« kraft. I Haralds mamma återkommer mönstret. Johanna Frid förklarar hur hon gör – och varför.

Läs, härma, skriv!

Har du också läst en eller några böcker som fått dig att tänka: »Den här boken skulle jag vilja ha skrivit«? Ofta stannar tanken där. Men du kan faktiskt ­analysera dina favoritböcker, upptäcka maskineriet bakom magin – och ta med dig de bästa verktygen till ditt eget skrivande. Skriva ger dig en steg för steg-metod.

Nina Hemmingsson: »Det är svårt att vara en kvinnlig kuf«

Det som skulle bli ytterligare ett seriealbum blev istället en roman. Nina Hemmingsson skrev fram en historia hon ­grubblat över länge: Hur värnar en ­kvinna sitt skaparutrymme?

Agent sökes

Är du på väg mot debut – eller har du skrivit ett halvdussin storsäljare? Agenterna anpassar arbetssätt och villkor efter författarens situation.

Jakten på de rätta orden

Att få omdömet ­»osviklig språkkänsla« är en dröm för många författare. Men hur gör de som är riktigt bra med orden? Elin Klemetz gick igenom sin favoritbokhylla och gav sig sedan ut bland ­författare, ­poeter och forskare för att söka språkets renaste källa.

»Mitt tajta schema gör att jag inte hinner lyssna på djävulen på axeln«

Den finlandssvenska författaren Karin Erlandsson utkom med en hyllad debutroman efter 15 års prokrastinering. I sin nya bok Alla orden i mig beskriver hon hur hon kom loss, och om sin sten­hårda skriv­disciplin sedan dess.

Fredrik Backman: »Jag vill inte vara en maskin«

Att debutromanen blir en inter­nationell bäs­tsäljare låter som varje skrivande människas dröm. Men hur många vet vad det innebär? För två år sedan kraschade Fredrik Backman.

Ljus feelgood i mörka tider

Böcker med syftet att glädja och lyfta läsaren har aldrig haft hög status. Men säljer gör de – mer än någonsin. Skriva tog rygg på Pia Printz, grundare till ett av de första svenska förlagen med inriktning på feelgood.

Att skriva sin plats: Hertsånger

Karin Smirnoffs Augustprisnominerade debutroman Jag for ner till bror skildrar tillvaron i det till Smalånger förklädda Hertsånger, där de flesta bott kvar hela sina liv. Själv betraktar sig Karin som en vagabond utan rötter.

Att skriva sin plats: Gotland

Anna Jansson har skrivit Gotlandsdeckare i en strid ström i snart 20 år. Här berättar hon varför platsen fortsätter att egga hennes fantasi.

Att skriva sin plats: Gällivare

David Väyrynen visste vad han ville skriva: en kartläggning av norrbottningars sätt att tänka. Men han var tvungen att flytta hem för att förstå hur.

Ina Lagerwall: »Det blir som en ketchupeffekt«

Många funderar över den bästa metoden för att få ­tummen ur och börja skriva på riktigt. För Ina Lagerwall blev flödesskrivning vägen till romandebuten.

Vad kan du förvänta dig av förlaget i mässtider?

I september slår Bokmässan upp sina portar i Göteborg för fyra dagar fyllda med scenframträdanden, seminarier och enorma bokbord. Men – hur mycket marknadsföringsstöd kan man generellt räkna med som nyutgiven författare?

Att skriva sin plats: Osebol

Marit Kapla återvände till sin barndomsby för att ge plats åt det hon anser vara en av samtidens viktigaste frågor: Vad ska hända med landsbygden? Resultatet blev ett dokumentärpoetiskt epos där bybornas egna röster breder ut sig på 800 sidor.

Vilka brister kan ni leva med?

Merparten av alla inskickade manus får ett nej av de stora förlagen. Men det betyder inte att de som antas är helt felfria. Skriva frågade förläggarna vad de kan ha överseende med.

»Man får vara lite brysk mot dem«

Helena von Zweigbergk har blivit känd för sina finstämda och träffande skildringar av relationer. Hur bär hon sig åt?

»Jag upplåter mig själv«

Alva Dahl ägnar dagarna åt att översätta böcker från engelska till svenska, och skriver samtidigt egna manus. För Skriva berättar hon om det som förenar de båda sysslorna: konsten att ­släppa kontrollen.

Sami Said: »Jag är orolig att de gillar mina karaktärer mer än mig«

Romankaraktärer brukar präglas av sina författares personlighet. Sami Said formas tvärtom av sina egna karaktärer.

Jenny Gromark Wennberg: »Jag debuterade några dagar efter jag lagts in på sjukhuset«

Blodsband

Att skriva tillsammans är en växande trend, och nu har även flera författare börjat skriva böcker med sina barn. Viveca och Camilla Sten berättar om vägen till en gemensam röst.

»Jag hade hemskt gärna fortsatt med det här«

En allvarlig sjukdom har satt stopp för Karin Alvtegens författande. Men samarbetet med sonen Albin förlängde karriären med tre böcker – och gav mor och son en starkare relation än någonsin.

Hur skriver man om sociala medier?

Författare som Jack Hildén, Isabella Ståhl och Johanna Frid har nyligen skördat framgångar med romaner där Instagram och Tinder spelar en stor roll. Men sociala medier i sig skapar inga bra böcker.

Amanda Svensson: »Jag är inte någon perfektionist«

Den sista fasen i ett bokprojekt är för många den mest ångestladdade. Amanda Svenssons nya roman ­Ett system så magnifikt att det bländar är längre och mer komplicerad än någon av hennes tidigare. Här berättar Amanda hur hon tar sig från kaos och självkritik till klarhet.

Emma Adbåge: »Vi är mer barn än vi tror«

Nyligen Augustprisade Emma Adbåge har 40 barnböcker i bagaget innan hon själv fyllt 40. Hennes historia illustrerar en av skapandets grundstenar: vikten av att få vara i fred.

Vilka barnböcker letar ni efter?

Barnboksförsäljningen har ökat i flera år och förlagen letar ny­tänkande manus. Men undvik uppfostrande böcker i Pelle Snusk-­anda och att referera till att »mina barn älskar den här berättelsen«.

Snipp, snapp, snut…

Vad är ett riktigt bra romanslut, och hur hittar du ditt? Så här tänkte tre av våra främsta författare.

Vägen till boken gick genom väggen

Utbrändhet och en tenniskurs fick Christina Olséni och Micke Hansen att sluta sina jobb och satsa fullt ut på skrivar­drömmarna. Tillsammans visade de sig ha den ultimata kompromissen för en säljande ­bokserie.

Vad är ditt bästa skrivråd?

Det finns en uppsjö av råd för den som skriver. Men vilket är det bästa? Och finns det något skrivråd man rentav ska akta sig för på vägen till att bli utgiven? Vi frågade förläggarna.

»Jag använder aldrig ordet ›magi‹«

Med trilogin Korpringarna blev Siri Pettersen känd för sin förmåga att beskriva övernaturliga inslag på ett övertygande sätt. Nya boken Bubblan präglas även den av magisk realism, där det fantastiska smälter in i det ­alldeles vardagliga.

Trött på en karaktär?

Det sista du vill är att dina romanpersoner tråkar ut läsaren. Så vilka misstag bör du undvika? Vi frågade förläggarna.

Konsten att fängsla

Skriva har träffat tre personer ur yrkeskårer där formuleringarna kan vara helt avgörande.

Bör man blanda in politik i sin roman?

Fungerar det att skriva en roman med ett uttalat mål att förändra världen? Vill läsarna ha sånt och kommer någon att ge ut det? Vi frågade förläggarna.

6 råd från Theodor Kallifatides

»Dagarna blir meningslösa utan skrivandet«

Att sluta skriva visade sig omöjligt för Theodor Kallifatides. Nu fort­sätter han resan tillbaka till sina ­rötter – med att fräscha upp ett 2700 år ­gammalt grekiskt epos.