Att skriva som småbarnsförälder kan ibland kännas lika omöjligt som att skriva en roman på en månad, men Ina Lagerwall tycker att begränsningar gör det lättare att ta tillvara på tiden. »Du inte kan skjuta på skrivandet när du har så få tillfällen.«

Ina Lagerwall: »Det blir som en ketchupeffekt«

Många funderar över den bästa metoden för att få ­tummen ur och börja skriva på riktigt. För Ina Lagerwall blev flödesskrivning vägen till romandebuten.

Hur gick det till när du bestämde dig för att skriva en bok på en månad?

– Det var 2012. Jag hade gått och tänkt i flera år på att jag ville försöka skriva en roman. Under gymnasiet hade jag skrivande som fritt tillval, och det var där jag kom igång med mitt skrivande. Men det var bara korta texter – pinsamma dikter och lösryckta scener. Jag lyckades aldrig sätta samman en historia med en början och ett slut. Så bestämde jag mig för att delta i Nanowrimo – National Novel Writing Month, en skrivutmaning som körs varje år där man ska skriva 50 000 ord under november månad. Den startade i USA 1999, men har deltagare över hela världen nu.

Hur gick det?

– Först räknade jag helt enkelt på hur många ord per dag jag behövde skriva – 1 667 blev det. Och så började jag, från början utan någon större plan. Jag började skriva ner lösryckta minnen från min barndom. När jag kom till högstadiet förvånades jag över att jag inte minns så mycket. Att väldigt mycket var kopplat till en väntan och tristess, som gick ut på att jag och mina kompisar »gick varvet«. Skollokalerna var gjorda så att man kunde gå runt klassrummen och matsalen, utan att gå ut. Man gick där helt enkelt, spanade på killar och väntade ut tiden. Där föddes idén till min huvudkaraktär Liv och hennes vänner.

Hur växte intrigen fram?

– Den kom efterhand, och är väldigt mycket en hopblandning av mina egna erfarenheter och hennes. Om jag går tillbaka till den där flödestexten kan jag se från dag till dag hur jag gjorde – ofta börjar det med att jag skriver om ett minne, som sedan övergår till fantasi och blir karaktärens erfarenhet. Jag förstod ganska tidigt vilken utveckling som behövde ske. Först är Liv väldigt styrd av sina vänner, oavsett om det gäller att ha svart färg på kläderna eller vilken kille hon ska bli ihop med. Hon gör som de säger. Men hon är trött på att leva så, och när hon kommer i kontakt med nya människor förstår hon att hon kan välja hur hon ska vara.

Annons

Varför funkade skrivutmaningen för dig?

– Jag gillar att jobba med deadlines, det blev den där sporren som jag behövde för att komma igång. Ingen, utöver min man, visste att jag var med i den, så det var ju egentligen ingen som kollade om jag följde planen. Men man fick rapportera in på nätet varje dag hur mycket man skrivit, och kunde se en mätare höjas varje gång. Det är ju ett väldigt enkelt trick men det fungerade faktiskt. Visst satt jag mycket och stirrade ut genom fönstret – vi hade en lind precis utanför som jag minns väldigt väl från den tiden – men det kom alltid något. Jag hade haft mycket prestationsångest innan. Den släppte när jag fokuserade på att bara få ur mig text. Jag insåg att om det skulle bli något så kunde jag inte sitta och älta ifall jag var dålig på att skriva eller inte. Jag var tvungen att sätta igång.

Hur gjorde du rent praktiskt? 50 000 ord är nästan romanlängd – det känns som väldigt mycket text på en månad …

– Jag skrev helt utan att tänka på stavning och punkter och allt sådant. Själva grejen är att man ska skriva även om det låser sig. I värsta fall upprepade jag meningen före tills det kom något nytt.

– I efterhand har jag fått veta att det kallas för flödesskrivning. Det var väldigt förlösande. Sedan blev efterarbetet så klart väldigt omfattande – råmanuset var väldigt obearbetat.

Hur löste du det?

– Jag sökte in till två olika skrivarkurser på Linnéuniversitetet med mitt material. Att ha ett material från början var väldigt bra. Där började jag arbeta om manuset med hjälp av respons från lärare och andra elever. Jag lyfte fram det som verkligen kändes, och fick ändra lite för att få till den dramaturgiska kurvan. Vissa bitar skrev jag om till dialog. Jag tror faktiskt inte det hade blivit en bok om jag inte hade fått den hjälpen.

Ina Lagerwalls tips för flödesskrivning:

Det finns många övningar och utmaningar på nätet. I maj 2019 körde Instagramprofilen @wrinspo utmaningen #skrivstreak, inspirerat av konceptet runstreak där man löptränar genom att springa lite varje dag. Den 1 november börjar en ny omgång Nanowrimo. Det kostar inget och vem som helst kan vara med. Läs mer på nanowrimo.org.

Tänk inte för mycket! Jag försökte köra Nanowrimo ett år med ett färdigt synopsis, men det funkade inte alls för mig. Med just den här metoden tror jag det är en fördel att inte ha för mycket uttänkt i förväg.

Annons

Om du fastnar – skriv vad som helst. Upprepa meningen före om det är så. Flödesskrivning går ut på att hålla pennan varm – rensa gör man senare.

I vilket skede tog du kontakt med ett förlag?

– Jag skickade in till flera förlag efter de två skrivarkurserna men fick standardrefuseringar av alla. Då arbetade jag om texten en gång till men jag var lite tveksam till att skicka in manuset igen, eftersom det var så likt det förra. Så gjorde jag ändå det, och Rabén & Sjögren hörde av sig. Och då blev det en omskrivning till – jag hade skrivit i prosalyrisk form men de tyckte att det blev för svårläst, så jag gjorde om det till mer vanlig prosa.

Nu har din bok precis kommit ut. Om du skulle ge dig på en ny bok, skulle du göra på samma sätt?

– Jag skulle absolut kunna göra det, det är ett bra sätt att komma igång. Men jag tror också att jag har en annan förmåga att själv sätta en deadline, utan att ansluta mig till en skrivutmaning.

Vad jobbar du med nu?

– Jag skriver på en uppföljning på Vi går varvet. Annars jobbar jag som bibliotekarie på stadsbiblioteket i Växjö. Nyss kom jag hem från ett skrivarläger, som vi anordnat fem år i rad nu, där vi handleder ungdomar i skrivande. Flödesskrivning fungerar väldigt bra där. Ofta är de kvar i ett skoltänkande, där texten ska bedömas och så vidare. En av övningarna vi gjorde var att sätta på musik, och att de under tre minuter skulle skriva utan att lyfta pennan.

Tillämpar du flödesskrivning i ditt eget författarskap just nu?

– Ja, jag har en viss skrivrutin på onsdagarna, som jag ägnar åt mitt författarskap. Jag har bestämt att mellan klockan åtta och tio ska jag bara skriva, utan att tänka särskilt mycket. Jag låter bli att koppla upp mig på nätet och lägger bort mobilen. Ibland tillämpar jag Pomodoro-metoden där man sätter en timer på 25 minuter och skriver intensivt, sedan får man en paus på fem minuter, och så vidare. Det blir som en ketchupeffekt – kommer man igång med ett skrivflöde i början av dagen är det lättare att fortsätta i samma stil.