Hitta din stil

»Friterad lök är så ­jävla gott att det inte kan försvinna«

När Jessica Schiefauer skrev sin nya roman Bärarna var hon tvungen att uppfinna en helt ny värld.

Agneta Pleijel: »Man skärskådar sig själv«

Hur gör man för att inte skada sina närmaste när man skriver om deras största ­smärtpunkter? Och hur gör man konst av sitt eget liv? Agneta Pleijel har skrivit om ­släktingar och sig själv i över 25 år. Snart släpps ­sista delen i hennes självbiografiska svit.

Ali Derwish: »Poesin blev ett sätt att bearbeta«

Författaren Ali lever med Saddam Hussein vid sin sida, en diktator som är lika mycket vålnad som faktisk person, lika fruktansvärd som mänsklig. Med absurd och våghalsig humor skrivs Saddam Hussein fram.

Amanda Romare: »Äkta känslor är väl en gemensam nämnare«

Hon slog igenom med en berättelse om sitt­ ­misslyckade dejtingliv, där hon inte väjde för att dela med sig av det mest privata. Samtidigt är hon öppen med sin konstanta ångest inför vad andra ska tycka om henne. Skriva tog rygg på Amanda Romare för att ­försöka förstå hur hon hänger ihop.

Anders Möller: »Jag har fått arbeta med att hitta rätt balans«

Anders Möller skrev en tioårsmemoar om att flytta ut på landet. En personlig guide för landetdrömmare; lika delar essä och Pettsonbok för vuxna. För semestertorpare och hågade långpendlare – och för dem som leker med tanken på att bli självförsörjande.

Andrev Walden: »En självutlämnande skribent är uttömlig«

Romandebuterande gräv där du står-skribenten Andrev Walden har sju plastpappor att berätta om – men befarar ändå att han snart kommer att få slut på stoff.

Ansiktet som försvann

För hundra år sedan lade ­författare mycket kraft och många sidor på att skildra sina karaktärers ­utseende. I dag förblir till och med ­huvudpersoner ofta ansiktslösa. Författaren och skrivarläraren Jan ­Sigurd undersöker varför det blev så – och om vi tappade bort något på vägen.

Att skriva sin plats

Skildringar av platser som författaren själv har djup förankring i blir ofta precisa, ­autentiska och nära. Men hur fångar man en plats och människorna som bor där? Skriva lät fem aktuella författare gräva ner sig i den egna myllan.

Bretzer och Steineck: »Första halvåret satt vi bara och pratade«

Journalisten Ralph Bretzer och läkaren Isabelle Steineck är varandras motsatser, men delade författardrömmen. Deras första bok utspelar sig i gränsområdet Malmö/Köpenhamn, och i gränslandet mellan författarnas respektive världar: den journalistiska och den medicinska. När läkaren Zarha hittas död börjar hennes barndomsvän, tillika journalisten, Anders undersöka Zarhas sista tid i livet.

Caroline Säfstrand om lyckliga slut

Måste en bok sluta lyckligt för att läsaren ska lämnas med en må bra-känsla? Mer eller mindre, menar Caroline Säfstrand. Hur lyckligt ­beror på vilken feelgood man vill skriva.

Daniel Sjölin om att begränsa sig

Hans nya roman Underskottet är en surrealistisk framtidsroman om Sollentuna, skriven helt utan bokstaven A. Daniel Sjölin berättar varför han vill bråka med språket.

Edgar Corvera: »Det finns någonting tillfredsställande med att skriva om svåra saker«

I Vi utforskar vilsne Orlando sitt ursprung – uppväxten i en diktatur och familjen som blev kvar, pappan från El Salvador och mamman från Belarus. Samtidigt försöker han ­kombinera vardagen som singel­förälder med drömmen om att skriva. Edgar Corvera debuterar med en finstämd roman om kulturkrockar och separationer.

Eli Åhman Owetz om att leva sin genre

Att byta väg i livet och flytta till landet är typiskt feelgood. Just detta har Eli Åhman Owetz gjort. Är det livet som påverkat skrivandet – eller tvärtom?

Elisabeth Rynell: »Att skriva är för mig att urskilja«

Varje människa har sin alldeles egna blick på världen. Och det är – paradoxalt nog – just genom att sätta ord på den blicken som hen kan nå andra. I boken Skrivandets sinne berättar Elisabeth Rynell om en receptiv och känslig skrivprocess.

Emilia Aalto: »Jag fick tona ned min ilska väldigt mycket«

Emilia Aaltos bror sökte hjälp flera gånger men sveks av ett bristfälligt vårdsystem. I sin debutbok redogör Aalto för allt som gick fel på vägen mot hans död. Samtidigt berättar hon med ett poetiskt och plågsamt ärligt språk vem hennes bror var, bortom missbruket och diagnoserna.

Fördjupa dig i din genre: Barn & Ungdom

Barn- och ungdomslitteraturen sträcker sig över mängder av subgenrer och åldersgrupper. Vi har listat kurser, facklitteratur och event som hjälper dig att hitta rätt bland bilder-, kapitelböcker och förlag.

Fördjupa dig i din genre: Erotik

Lika tabubelagd som den är populär – fördjupa dig i den erotiska genren med hjälp av kurser och fackböcker. Lär dig skriva sexscener med råd från bland andra Outlander-författaren Diana Gabaldon, och hitta förlagen som ger ut just erotik.

Fördjupa dig i din genre: Fantasy & Science Fiction

Fördjupa dig i din genre: Feelgood & Romance

Hur skriver man en härlig feelgood eller romance, med allt som hör genrerna till? Vi tipsar om läsning och lyssning, kurser och mötesplatser, samt fackböcker skrivna av bland andra Caroline Säfstrand och Jenny Fagerlund.

Fördjupa dig i din genre: Krim

Plot twists, cliffhangers och spänning – det är mycket man ska ha koll på när man skriver deckare. I vår genreguide tipsar vi om fackböcker, kurser och passande förlag, samt event i krimgenrens tecken: som deckarfestivalen i Sundsvall och Skrivas egna Skriva Crime.

Fördjupa dig i din genre: Skräck

Vår genreguide hjälper dig att hitta rätt läsare och rätt förlag för dina skrämmande berättelser. Skriv läskigare med hjälp av råd från Stephen King och John Ajvide Lindqvist, och kolla in poddar och mötesplatser för skräckfantaster.

Göran Greider om att skriva politiskt

Han skriver i vitt skilda genrer. Men nästan alla Göran Greiders ­texter bottnar i en längtan efter ett mer solidariskt samhälle – och en ­övertygelse om att vägen dit går åt vänster.

Gunnar Wetterberg: »Vad får folk att haja till?«

Han är folkkär expert i SVT:s Fråga Lund och ­brister ­gärna ut i miniföreläsningar i På spåret. När ­Gunnar ­Wetterberg blåser liv i torra fakta i sina böcker utgår han också från historier som han vet fångar en publik.

Handens kunskap – författarna som skriver med penna

Ingen lämnar längre ett handskrivet manus till ett förlag. Men många ­författare använder papper och penna för att få överblick, släppa loss kreativiteten – eller för att skriva nästan hela boken. Och forskningen ger stöd för deras arbetssätt.

Hemligheter som skapar spänning

Låt dina karaktärer dölja saker för varandra – men inte nödvändigtvis för läsaren. På så sätt kan du skapa både karaktärsfördjupning och ett starkt läsdriv.

Hitta ditt eget skratt

Att »skämta bort« något är ett klassiskt sätt att slippa visa sina känslor. Men om du vill ­skriva roligt måste du tvärtom visa upp din egen ­sårbarhet – och din egen humor. Författaren, radioprofilen och humorklubbs­arrangören Maria Maunsbach visar hur du gräver i ditt innersta, och har roligt under tiden.

Irena Požar: »En bok som en del längtar efter att slå ned på«

2017 höjde tusentals kvinnor sina röster mot sexuellt våld. Först mötte de jubel men sedan kom ­backlashen. Journalisten Irena Požar skriver om det som hände när utpekade ­förövare anmälde sina offer, och visar på ­liknande mönster längs kvinno­rörelsens historia.

Jakob Wegelius: »Då gäller det att stå emot«

Jakob Wegelius skriver för vuxna barn, barnsliga vuxna och alla däremellan. För Skriva förklarar han varför man måste kunna strunta i stelbenta åldersindelningar.

Jakten på de rätta orden

Att få omdömet ­»osviklig språkkänsla« är en dröm för många författare. Men hur gör de som är riktigt bra med orden? Elin Klemetz gick igenom sin favoritbokhylla och gav sig sedan ut bland ­författare, ­poeter och forskare för att söka språkets ­renaste källa.

Jan Sandström: »Som debutant har det varit nyttigt att samarbeta med förlaget«

Jan Sandström har illustrerat både barnböcker och -tidningar. Nu står han för första gången även som författare. Trollkonstboken är den första delen i serien om Mira Kvast och Tom Hatt, som precis börjat på Hokus Trolldomsskola.

Johanna Frid om osynliga karaktärer

I hennes debutroman utspelar sig ett triangeldrama, där en av karaktärerna utgör en »osynlig« kraft. I Haralds mamma återkommer mönstret. Johanna Frid förklarar hur hon gör – och varför.

Karin Filén: »Jag skapade en kärnhandling med eviga frågor«

Det är sommarlovet 1986 och regnet är radioaktivt efter Tjernobylolyckan. Jobbiga Jessica med ett hål i hjärtat hämnas, Sandras pinsammaste urklipp från kvällstidningarna avslöjas, och så finns djuret som lurar inne i skogen … I Alla mina katastrofer kränger Sandra och hennes vänner fram på sina cyklar i väntan på att få börja i sin nya skola. Det är en varm och humoristisk skildring av finsk 1980-talsvardag.

Kerstin Perski om att berätta till musik

Kerstin Perski är författare, dramatiker – och en av Sveriges främsta librettister, aktuell med nyskrivna Mytomania på GöteborgsOperan. För Skriva förklarar hon vad som krävs av en berättelse som rymmer både text och ton.

Klas Ekman om att leva sig in i andra

Förr skrev han färgstarka kändisars livshistorier. Nu skriver Klas Ekman fiktion – men vill fortfarande använda perspektiv som skiljer sig från hans eget.

Klaus Stein: »Min önskan är att den ska slå ett slag för demokratin«

I läkaren Klaus Steins autobiografiska debutroman får vi följa hans mormor Hilde, som levde i Danzig när Hitler steg till makten, parallellt med Klaus vardag som läkare i Sverige 80 år senare. När Klaus börjar träffa en psykolog inser han att han, som ett av krigets barnbarn, fortfarande lider av den tystnadskultur som uppstod i tyska familjer efter andra världskriget. Och han börjar ställa frågor om mormor Hilde, som hans familj aldrig talade om.

Klyschor som kladdar ner

»Undvik klyschor«, lyder ett av de första råden till alla med litterära ambitioner. Men hur vet du när du fastnat i språklig kvicksand? Dessutom: så kan du använda klyschor på ett konstruktivt sätt.

Lars Kepler om presens

Paret Lars Kepler hanterar sitt tempus med elegans, och sägs vara orsaken till att många andra deckarförfattare börjat skriva i nuet. Men vad vinner man på att skriva i presens?

Läs, härma, skriv!

Har du också läst en eller några böcker som fått dig att tänka: »Den här boken skulle jag vilja ha skrivit«? Ofta stannar tanken där. Men du kan faktiskt ­analysera dina favoritböcker, upptäcka maskineriet bakom magin – och ta med dig de bästa verktygen till ditt eget skrivande. Skriva ger dig en steg för steg-metod.

Lena Ollmark om att byta genre

En av manusförfattarna till SVT:s dokumentära jättesatsning Historien om Sverige skriver vanligtvis skräckböcker för mellanstadiebarn. Lena Ollmark förklarar varför det inte är så konstigt som det låter.

Lina Wolff om att skriva om utlandet

De svenska topplistorna domineras av böcker som utspelar sig i Sverige. Lina Wolff förklarar varför hennes hyllade böcker skildrar  Sydeuropa.

Linda Jones om att ta vara på idéer

Idén till Linda Jones Augustprisnominerade De tar allt ifrån mig uppstod genom en av Skrivas novelltävlingar. Här berättar hon hur ett ögonblick av inspiration kan bli en färdig roman.

Lisa Fransson om att skriva på två språk

Lisa Fransson är uppvuxen i Sverige men arbetar i England. Hon har gett ut barnböckerna Älgpappan och Beckmörkret på ­svenska. Och i höst kommer hennes första roman – skriven på engelska.

Marcus Berggren om gränslöshet

Komikern Marcus Berggren har skrivit ohämmat om sin uppväxt i Kungälv. För Skriva förklarar han hur han gör för att släppa alla spärrar.

Melody Farshin: »Talspråk gör berättelsen ­autentisk«

Melody Farshin har hyllats för sin ­trovärdiga skildring av tvillingarna Aicha och Ali, och ­deras uppväxt i en Stockholmsförort. Hur ­lyckas hon med sitt inifrånperspektiv?

Merima Dizdarević: »Jag ville inte berätta allting rakt ut«

Merima Dizdarević använder sig av naturskildringar för att berätta om ett liv som sträcker sig från Jugoslavien till Malmö. Hon skriver om sig själv, om att vara kvinna, om migration och krig. Om sin familj och om alla platser de levt på som lämnat avtryck. Och framför allt: om havet.

Mikael Yvesand om tonträff

Han ville skriva en roman utan handling. Istället blev någonting annat väldigt viktigt för Mikael Yvesand: att hitta precis rätt språk.

Mimmi Jensen ­Gellerhed: »Ju mer man skriver, desto närmare kommer man sin egen stil«

Tess återvänder till byn hon växte upp i efter att barndomsvännen Minou gått bort. Så vänds det lilla samhället upp och ned, när alla som trodde att de kommit undan Tess terrorvälde är tillbaka i hennes våld. Mimmi Jensen Gellerhed målar ett detaljrikt porträtt av den svenska landsbygden, ur ett oväntat och inte sällan opålitligt perspektiv.

Nina Hemmingsson: »Det är svårt att vara en kvinnlig kuf«

Det som skulle bli ytterligare ett seriealbum blev istället en roman. Nina Hemmingsson skrev fram en historia hon ­grubblat över länge: Hur värnar en ­kvinna sitt skaparutrymme?

Nina Wähä: »Skrivandet måste vara farligt«

Att höra röster i huvudet är för ­många ­människor en varningsklocka. Men i Nina Wähäs värld ­betyder rösterna att det är dags att börja skriva.

Olivia Bergdahl: När orden inte räcker till

Olivia Bergdahl har skrivit hela sitt liv. Som ett sätt att förstå det som har varit och hantera det som är på väg. Men hur – och vad – kan man ­skriva när det bästa och det värsta händer på samma gång?

Önskelistan

Att läsa är bästa sättet att utveckla sitt skrivande. Här berättar tio svenska författare om böckerna som betytt mest för deras skrivande. Låt dig inspireras!

Pär Säthil om knep för kreativa

Musikern Pär Säthil älskade att skapa, men hatade oron som kom på köpet. Så han blev psykolog och skrev boken Det lyckliga geniet, om hur man kan hantera skaparångesten.

Pascal Engman: »Jag försöker berätta något om världen«

Han vill inte bara skriva realistiskt om verkligheter som de flesta inte ser – han vill helst föregripa verkligheten. Men hur kan någon veta vart världen är på väg i dag? Skriva har träffat en tvivlande Pascal Engman.

Rapport från en rå verklighet

Simon Häggström är inte bara en polis specialiserad på prostitution och människohandel. Han är romanaktuell författare också. Så pass framgångsrik att hans spaningsarbete försvåras.

Så blir vi bättre

Alla vill vi bli bättre på att skriva, och alla hittar sina egna sätt för att fortsätta utvecklas. Somliga vänder sig till fackböcker och skrivkurser, andra till litterära kollektiv eller isolerade skrivlyor. Hitta metoden som passar dig!

Så får du läsaren på kroken!

Hans kriminalromaner håller ett makligt tempo, och actionscenerna är få och nedtonade. Ändå har han översatts till över 30 språk och hittat ett sätt att alltid få läsarna att »bara läsa ett kapitel till«. Nu berättar Mattias Edvardsson hur han gör.

Så skriver du fantastisk fantastik

Fantastik kan spegla vår verklighet eller ta oss till helt nya världar – som tilltalar generation efter ­generation. Skrivas guide ger dig koll på subgenrerna, ­magisystemen och fallgroparna.

Sanna ­Samuelsson: »Alla har sitt liv som en språklig resurs«

Kulturjournalisten Sanna Samuelsson påtalade kulturbarnens försprång och startade den svenska nepo baby-debatten. Nu har hon ­romandebuterat med en berättelse om en betydligt mindre privilegierad uppväxt.

Sara Gordan: »Närvaron håller ihop hela boken«

Efter tre litterära formexperiment bestämde sig Sara Gordan för att bli så konkret hon kunde. Hur gjorde hon för att ta sig till skrivandets absoluta nollpunkt?

Simona Ahrnstedt: »Kärleksrelationen är motorn«

Hon är född i en »dysfunktionell« familj – och ­legitimerad psykolog. Allt hon kan om normala mellanmänskliga ­förhållanden har hon fått lära sig på egen hand, i vuxen ålder. Är det därför Simona Ahrnstedt är så besatt av relationer?

Skriv mindre

Hur undviker du som författare att bli långrandig eller skriva folk på näsan? Här är sju sätt att få mer sagt med färre ord.

Skriva med förhinder

Att man är allvarligt sjuk, har dyslexi eller har ­vuxit upp med ett annat språk behöver inte betyda att man inte kan skriva. Tvärtom kan resultatet bli ­bättre. Elin Klemetz har träffat författarna som måste anstränga sig mer än andra.

Sofia Parland: »En större utforskning av vad sorg, våld och krig gör med en människa«

Sofia Parland skriver prosapoetiskt om erfarenheter hämtade ur sitt eget liv: den ryska härkomsten, det nya hemmet i Finland och identitets­krisen som uppstod när kriget i Ukraina bröt ut. Skrivet på revbenen handlar om sorg och trasiga relationer, till såväl land och identitet som till andra människor.

Spännande persongalleri – så bygger du det!

Om läsaren blir engagerad i dina karaktärers öden och utveckling kan du lita på att de läser boken till slut – och sedan rekommenderar den vidare. Skrivläraren Therése Granwald visar hur du ­lägger grunden till ett levande persongalleri.

Tänk på tiden i din text

Bengt Ohlssons senaste roman utspelar sig kring tre midsommaraftnar: 1988, 2003 och 2018. Men inom denna tydliga tidsram råder kronologiskt kaos. Här visar Ohlsson hur du kan kombinera stora tids­plan med små bakåtblickar.