Svenskar läser numera helst svenskt, och svenska författare skriver nästan bara om svenska miljöer. Varför utspelar sig dina berättelser i utlandet?
– Främst för att jag bott utomlands. Jag lämnade Sverige när jag var arton, och bodde i Spanien och Italien till och från i tio år. Att i den åldern försöka ta sig in i en ny kultur – den hårdkokta spanska jargongen, hur man uppförde sig på arbetsplatser … det blev nästan lite traumatiskt. Så jag började skriva som ett sätt att bearbeta olika situationer och utforska hur jag kunde hantera dem. En terapeutisk grej.
Vad tycker dina svenska läsare om de ovana miljöerna?
– Jag är alltid rädd för läsaren, att hen ska bli ledsen eller arg eller inte förstå. Men man kan lita mer på läsaren än man tror. De är tåliga typer. Det finns en gemensam fond i oss människor, ämnen som vi alla kan relatera till. Berättelser om att vara utanför, inte bli älskad eller bli sviken är allmänmänskliga.
