Har du ett inbyggt berättartempo?
– Det är svårt att veta vad som är medvetna val och vad som bara blir. Med debuten Jag for ner till bror hade jag en uttalad tanke om att skriva lättläst och med stark framåtrörelse. När jag redigerade skalade jag medvetet bort alla onödiga ord. Jag hade som utgångspunkt att fråga mig: »Behöver läsaren det här ordet för att förstå vad jag vill säga?« Ofta handlade det om små saker, som att jag använt för många prepositioner. Sedan gillar jag korta meningar. Med långa meningar och bisatser och utvikningar blir det omständligt att läsa. Jag tappar bort mig. Jag har säkert skitdåligt närminne. Men jag föredrar korta, koncisa meningar utan en massa överinformation.
Det ger en rapp berättelse?
– Ja. Som läsare får man däremot inte så mycket gratis, utan behöver själv fylla på. Men jag tror att läsaren fattar även när mycket är osagt. Det mesta ligger redan lagrat i våra hjärnor: färgen på saker, eller hur en skog ser ut. Man behöver inte strössla med sådan information.
