Simona Ahrnstedt: »Kärleksrelationen är motorn«

Hon är född i en »dysfunktionell« familj – och ­legitimerad psykolog. Allt hon kan om normala mellanmänskliga ­förhållanden har hon fått lära sig på egen hand, i vuxen ålder. Är det därför Simona Ahrnstedt är så besatt av relationer?

Dina böcker drivs av karaktärernas relationer – kan man säga så?

– Så är det nog, men jag kan å andra sidan inte föreställa mig en bok som inte gör det. Mellanmänskliga relationer är det jag är allra mest intresserad av. Hur kan man inte vara det? I romance står kärleksrelationen i fokus men det är inte de enda relationerna jag vill utforska. Som författare är jag till exempel oerhört intresserad av relationen mellan vuxna barn och deras föräldrar.

Varför?

– Jag känner få människor som inte har en komplex relation till sina föräldrar. Jag kan förstås ha ett skevt urval i min bekantskapskrets … men jag vet att det är en tillgång att ha en god relation till sina föräldrar – och att en icke-stöttande relation är en nackdel. Om vi sedan träffar en partner spelar hens föräldrarelationer stor roll i hur förhållandet blir …. det finns ingenting vi människor har att hantera som är svårare än relationer.

Gör vi det svårare än vad det är?

– Jag tycker nog att vi gör så gott vi kan. Relationer har inte varit självklart för mig att navigera genom. Jag kommer från en rätt så dysfunktionell familj, och det jag kan om relationer i dag har jag fått lära mig på egen hand, under vuxendomen. Låt mig säga så här: Det är ingen slump att jag blev psykolog.

Annons

 

Simona Ahrnstedt

Född: 1967 i Prag, Tjeckoslovakien.

Bor: Stockholm.

Bakgrund: Hade arbetat som psykolog i 15 år när hon debuterade med Överenskommelser. Ses som en pionjär inom den svenska romance-genren. Var med och startade Romanceakademin, en modern litterär akademi som syftar till att stärka genrens ställning i Sverige.

Utgivning i urval: Överenskommelser (2010), En enda natt (2014), Allt eller inget (2017), Bara lite till (2019), Nattens drottning (2021).

 

Du jobbade som psykolog i 15 år inom allt från vuxenpsykiatri till företagshälsovård.

Annons

– Ja, jag har mött hela spektrumet, från människor med svåra trauman till relativt välfungerande personer med sömnbesvär och utbrändhet. En och annan fobi också. Det jag lärde mig var att alla människor – oavsett vilket problem de har – till slut vill prata om sina relationer.

I romance står kärleken i fokus. Jag har hört sägas att en bra romance består av två människor som blir förälskade mot alla odds. Korrekt?

– Tja, det är väl som med allt skrivande: det blir ingen intressant story om det inte finns någon typ av motstånd, konflikter. »Det här är en bok om två lyckliga människor som träffas, passar bra ihop och blir tillsammans.« Inget vidare, eller hur? På samma sätt som det blir mer intressant med ett märkligt mord som måste lösas trots en rad försvårande omständigheter, än ett lättlöst standardmord.

– Jag läste en annan definition av romance: »Stuff happens while two idiots can’t help falling in love.«. Den är bra. Självklart är det mer frestande att skriva om två totala motsatser som blir förälskade. Som i all underhållningslitteratur behövs ett läsdriv, en motor, och i romance utgör kärleksrelationen motorn.

I din senaste bok, Nattens drottning, faller en ung, hungrig och driven nattklubbsdrottning med tillitsproblem för en 39-årig stel bankman som tycks oförmögen att älska. Hur skapade du Kate och Jacobs relation?

– I början hade jag bara två suddiga gestalter, och så nattklubbsmiljön. I det här fallet valde jag att först skapa en kvinnlig nattklubbsdrottning och sedan började jag nysta. Vem skulle hon kunna träffa? Finns det någon som hon egentligen aldrig skulle bli kär i men ändå … på något vis börja gilla? Det är en organisk process, och kanske den roligaste, för där finns inga problem ännu, bara möjligheter.

– Det handlar också om att bygga en värld där relationerna kan utvecklas, och miljöerna hittar jag på känsla. Det blir som en vibration inne i mig, jag måste tycka att … »det här är sexigt«. Jag kan inte använda något annat ord. Sedan krävs research för att skapa de där världarna. Jag går och lägger mig halv tio på kvällen, jag vet ingenting om nattklubbar. Under skrivandet av Nattens drottning intervjuade jag fem kvinnliga nattklubbschefer och fick veta allt från hur man firar nyårsafton på en nattklubb till hur man väljer folk i kön. 

 

Simona Ahrnstedts råd för att skildra relationer

När du letar inspiration – underskatta inte veckotidningarna. Där finns gott om människoöden som kan ge inspiration. 

Gräv inte bara fram fakta utan intervjua människor, för det är människor och deras känslor och nycker du ska skildra. 

Gör en omfattande och omsorgsfull personbeskrivning av karaktärerna. Då växer riktiga människor fram, och det blir lättare att se hur de agerar tillsammans, hur de reagerar på vad andra gör, och så vidare.

 

Många svenska samtidsskildrare ägnar sig åt betydligt mer realistiska relationer.

– Visst, som makalösa Agnes Lidbeck, som jag är god vän med. Hon skriver fantastiskt, litterärt, och arbetar med språket på ett helt annat sätt. Det är det där avskalade, lågmälda och exakta skildrandet av relationer; det är grus i hallen och skavigt och en massa outsagt. 

Dina huvudpersoner har lite mer maxade relationer?

– Sådan är jag, det är min personlighet som återspeglas. Man måste skriva om det man själv går igång på, och för mig blir det glamourösa och passionerade relationer, inte sådär småputtrigt och vardagligt. Jag har också skrivit historisk romance och det är långt ifrån Fogelström och löss och barn som dör i fabriker …

Du skriver också rätt färgstarka sexscener.

– Det är svårt att skriva sex. Ibland känner jag verkligen att det vore skönt att slippa, men man kan ju inte låta bli att skriva någonting bara för att det är utmanande, eller hur?

– Sexet är olika beroende på karaktärernas relation, jag försöker att följa deras personligheter. När jag skrev Nattens drottning intervjuade jag bland annat en orgasmexpert. Han var väldigt hemlig och lite trixig att få tag i – men det blev en rolig lunch till slut. Jag  gör överlag mycket research, hänger i olika grupper online där man pratar om sex, lyssnar på poddar, läser böcker och intervjuar folk. Och så har jag bra egna tjejgrupper som jag kan samtala med. Jag frågar väldigt mycket. »Hur gör ni? Har ni gjort det här?« Jag hade en lång diskussion nyss med en grupp kvinnor om vad som är vaniljsex och inte. Man kan inte bara slentrianskriva sexscener, det är en stor del av en vuxen kärleksrelation och ett ämne som förtjänar att tas på allvar.

 

Ur romanen Nattens drottning:

»›Hej, mamma‹, sa Kate när hon svarade med ett öga på dansgolvet. Det var sent, men folk visste att de kunde ringa henne nästan när som helst. ›Har det hänt något?‹

›Nejdå. Men jag ville berätta en sak, en viktig grej.‹ Sedan tystnade hon, som om det blev för svårt, och Kates inre larm drog i gång. Om det här handlade om en karl, då orkade hon fan inte. Hennes mamma var så usel på män.

›Vad?‹ sa Kate.

›Inget‹, sa Mia-Lotta snabbt och skamset. ›Vet du, vi kan ta det sedan. Men jag ville säga att jag ska på ett AA-möte imorgon. Vill du inte följa med?‹

Detta också. ›Mamma, det är inte så bra tajming just nu‹, sa hon och kände taggarna resas.«

 

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #5 2021 (18 oktober 2021) och är skriven av .