Låt den rätte komma in har sålts i en halv miljon exemplar, översatts till 30 språk, filmatiserats två gånger och blivit pjäs. Vad var det som blev så rätt?
– Jag gjorde nog inte särskilt mycket »rätt« egentligen, eftersom boken refuserades sex gånger. Jag misstänker att de flesta bara läste följebrevet, och tänkte: »En vampyr i Blackeberg? Det här låter värdelöst.« Jag gjorde ett nytt försök först efter sex månader, och i mellantiden hade en stor artikel i Svenska Dagbladet ställt frågan varför det inte fanns någon svensk skräck. Klimatet hade förändrats. Jag skickade manuset till Albert Bonniers och Ordfront, och Jan-Erik Pettersson, dåvarande förlagschef på Ordfront, tyckte verkligen om boken och antog den. Sedan skrev han personligen till bokhandlarna och bad dem lägga sina fördomar åt sidan.
Hur har succén präglat resten av ditt författarskap?
– Det enda som egentligen hände var att jag tidigt kunde börja leva på skrivandet. Jag hade väldigt dåligt med pengar innan Låt den rätte komma in – att den såldes till flera länder gjorde att jag kunde ägna mig åt författandet på heltid, och sedan skriva så mycket som jag har gjort. Inte Stephen King-mycket. Men nästan.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
