Att skriva sant – och att vara sann mot sig själv

Det har nu gått tjugo år sedan jag bestämde mig för att skrivandet skulle bli min grej. Det var efter gymnasiet som jag slöt en pakt med mig själv: så länge jag utvecklas ska jag fortsätta skriva för att se hur långt jag kan nå.

Man kan tycka att tjugo år är lång tid och att jag borde vara väl etablerad vid det här laget, men så är det tyvärr inte. Är jag lat? Nope. Saknar jag talang? Eh, hoppas inte det.

Så vad krävs egentligen för att skriva bra, och vad innebär bra? Räcker det med en inre tillfredsställelse eller krävs det yttre bekräftelse?