Jag vill bli överraskad under tiden jag skriver. Jag vill, så länge som möjligt, vara öppen för att min historia kan ta nya vägar. Då fungerar det inte att planera så mycket på förhand. Berättelsen får avgöra längden och genren, jag vill inte tvinga den någonstans.
Metoden är intuitiv: många spridda scener skrivs fram utifrån känsla, för att senare läggas i en viss ordning och bilda en helhet. Nåja, en hel del stryks också.
Tänk dig ett husbygge: att skriva synopsis och planera sin roman på förhand kan jämföras med att bygga ett hus utifrån tydliga ritningar. På samma sätt kan det här mer intuitiva arbetssättet jämföras med att bygga en koja, ett Nimis, ett projekt som får förändras under arbetets gång.
Som person har jag ett stort kontrollbehov, är en vän av ordning. Men någon särskilt intressant roman blir det nog inte av ordning, i alla fall inte om ordningen kommer för tidigt och hämmar processen. Det är som att börja diska tallrikarna medan middags-gästerna böjer sig över grytan för att förse sig själva med en andra portion.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
