Sveriges fjärde minsta landskap. Det tredje minsta till folkmängden. På goda grunder kallat »det bortglömda landskapet«.
Bor man i Dalsland säger man inte att man bor i Dalsland, utan »på Dal«, och båda mina föräldrar är födda och uppvuxna på Dal. Själv kommer jag från Vänersborg, en kommun som till hälften ligger i Dalsland men med huvudorten precis på andra sidan gränsen, i Västergötland. Följaktligen är jag inte dalslänning. Men jag har tillbringat somrar, lov och åtskilliga helger i Dalsland.
Det är där jag har mina rötter. Och det är där jag tänker mig att jag kan hitta svaret på min fråga: Hur frodas skrivandet i glesbygden?
På Wikipedia finns en lista med rubriken »Några kända dalbor«. Den är ganska tunn. Landskapsmålaren Otto Hesselbom, skidåkaren Mathias Fredriksson, Expo-chefredaktören Daniel Poohl, före detta riksdagsledamoten Britt Bohlin. Författarna på listan, även om man räknar de döda, är få och föga kända. Jag jämför med grannlandskapet Värmland i norr som fostrat litterära giganter som Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding och Nils Ferlin, och mer samtida namn, som Göran Tunström och Lars Lerin.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
