Så redigerar du fram din bästa text

Kontorsarbetsplatser är underliga. Inte minst om man beaktar att de ska befolkas av människor. Som nyanställd kliver du in i en lokal där varje rum är identiskt med tjugo–trettio andra i samma korridor. Likadana mått och möbler, likadan utrustning och, vi kan säga vibe: fullkomligt själlös. »Ska jag vistas här fyrtio timmar i veckan?« tänker du. »Det är ju obegripligt. Så kan jag inte ha det.«

Så vad gör du? Du ställer in några av dina böcker, ett inramat fotografi av någon du tycker mycket om.

»Nu känns det lite, lite mer som jag.«

Allt händer inte på en gång. Nästa dag tillkommer en krukväxt i fönstret och en tavla eller affisch du bär med dig hemifrån. En kväll har våren kommit, det är varmt och du – modig och optimistisk som du är – lämnar kvar din halsduk på kroken. Så småningom fraktar du dit någon egen möbel, om sådana är tillåtna, och lägger en filt över besöksstolen så att den inte ser så benig och skral ut. Och biljetterna du lade i fickan när spelningen började och råkade få med dig till jobbet dagen därpå har blivit kvar, eftersom konserten var så bra.

Någon gång, det är lite svårt att säga när, börjar det kännas som ditt rum.

Som en första bild av vad textrevidering och redigering handlar om, ganska träffande. Med varje beslut författaren tar, även de små, blir texten lite mer som … ja, som hon. Tidigare kunde den vara skriven av i stort sett vilken duglig författare som helst. Nu är den obestridligt hennes. Större än så, till och med: berättelsen har blivit till någonting hon inte kunde föreställa sig när hon började, den har blivit roligare, smartare, mer spännande, klokare, sorgligare. Berättelsen är som en manifestation av författarens allra bästa jag.

Jag ska försöka skriva om hur omvandlingen kan gå till, men med starka reservationer eftersom alla författare tar olika vägar fram till en färdig text. Det vi har gemensamt är själva aktiviteten: att redigera är ofta det vi gör när vi »skriver«. Det händer att vi sitter och tittar på en blank sida och undrar vad i hela fridens namn vi ska fylla den med, men väldigt ofta arbetar vi med en text vi redan – med mer eller mindre möda – har fått ur oss.