Du både handleder i och föreläser om »kreativ psykologi«. Hur kom du in på ämnet?
– Jag har själv alltid sysslat med skapande och umgåtts med skapande människor, och bekymrades av att det här som vi älskar också skapar sådan oro i våra liv. Men jag tänkte att ångesten är priset vi tvingas betala – tills jag började på psykologprogrammet. Där insåg jag att mycket som vi tror att vi måste uppleva går att ändra på. Efter ett tag kände jag ett kall att skriva den här boken, inte minst av omsorg om min inre 17-åring som när han började spela musik utvecklade stark scenskräck. Och det finns många som han.
I din nya bok tar du upp flera av de problem som författare ställs inför, som ångesten inför att sätta igång. Hur hanterar man den?
– Ett knep som används mycket i terapi är att inte tro på känslors ytliga budskap. Om jag sätter mig ned vid datorn och genast drabbas av oro, hör röster i huvudet som säger att jag skriver för lite och för dåligt, då behöver jag veta att känslorna inte betyder något. De säger ingenting om mig eller mitt verk.
