Det går tretton på dussinet av goda råd om att stryka och koncentrera när du skriver en bok. Mer sällsynta är anvisningar om hur du breder ut texten ordentligt, så att den räcker till den riktigt långa berättelsen, den så kallade tegelstenen. En sådan är per definition svårare att fullborda; det är helt enkelt skrivande i en mycket större mängd.
Min senaste bok Bygdedjuret skulle komma att bli nästan 480 sidor i extrabrett format, dubbelt så lång som de flesta av mina tidigare böcker. Mina två senaste skönlitterära böcker dessförinnan var novellsamlingar. Då hade jag komprimerat, reducerat och försökt berätta mellan raderna. Nu ville jag prova att viga hundratals sidor åt en och samma berättelse, som böljande och djuplodande skulle handla om mig, min ursprungsfamilj och diverse mer eller mindre fiktiva kringstående karaktärer.
Det blev en resa som tog tio år från idé till utgivning och som gav mig en mängd lärdomar om det riktigt omfångsrika skrivandet. Här är de viktigaste:
Syna dina argument för att skriva långt
»För alla författare är romanen som Moby Dick«, sade en gång en författarvän och menade med det att romanen är den mest prestigefyllda fångsten, och den svåraste att få i land. Särskilt den riktigt stora romanen, »valen«.
