Mikael Yvesand – din debutroman Häng city handlar om sommarlovet mellan sexan och sjuan, och om tre pojkar som glider runt utan att någonting egentligen händer?
– Ja, precis, jag ville skriva en bok om tristess. Jag hatar handling, höll jag nästan på att säga, men snarare: jag fattar aldrig handling. När jag tittar på en film förstår jag aldrig vad det är jag har sett, jag hänger inte med på någonting. »Vem var han, vem var hon?« Så jag ville skriva en bok där det inte händer så mycket, en bok utan egentlig handling. Det finns alltid någonting intressant att hitta även i det långtråkiga och lite repetitiva, tycker jag.
Och hur funkade det?
– Jag märkte rätt snabbt att det blir inte särskilt kul att läsa om det bara är: »Okej, nu sitter de här i en timme, och sen här i en timme.« Det var svårt att skriva om tristess på ett sätt som inte är … trist.
