August Strindberg var en nyfiken man. Han skrev, han försökte framställa guld och han skapade »psykologiska porträtt«. Under sina Berlinår i början av 1880-talet fick den mångsidige författaren idén till denna typ av fotografi – närbilder i naturlig storlek tagna med kamera utan lins. Han ansåg att linsen förvrängde motivet.
Strindberg använde en extremt lång exponeringstid: 300 sekunder. Och gjorde stora bilder: 24 x 30 centimeter. Han ville fästa själen på fotopapperet. Ett slags suggestion. 1906 byggde han tillsammans med fotografen Herman Andersson en meterlång Wunderkamera, med vilken han tog självporträtt och bilder av honom närstående. Han kommenterade: »Jag bryr mig inte om mitt utseende men folk ska kunna se min själ, och den framträder i dessa fotografier bättre än i andra.« Året därpå gjorde Strindberg i extrem närbild fotoporträtt av kända konstnärers ansikten mot mörk eller oskarp fond, något han kallade karaktärsstudier. Det var helt nyskapande och bilderna har fått många efterföljare, till exempel omslagsfotot till skivan With the Beatles, från 1963.
Läs Skrivas tio tips när du ska beskriva karaktärer.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
