Karin Hallberg: »Jag ville skriva en bok, så jag fick ta reda på hur man gör«

Varför ville du skriva en kärleksroman med en facklig konflikt som ram?

– Det var så många märkliga saker som hände under konflikten: svartlistning, hot, lögner och olika utspel i media. Maktbalansen var skev – vi, ett litet fristående förbund, krävde ett kollektivavtal och fick hela Svenskt Näringsliv mot oss. Och vad hade vi att sätta emot? Ett gäng hamnarbetare och jag och den andra kanslisten. Det var drivkraften i skrivandet – att förklara något komplext, men som i grund och botten handlar om demokratiska rättigheter. Genom att förena den konflikten med en kärlekshistoria ville jag berätta på ett sätt som fler kan ta till sig. Jag är också fascinerad av kontraster överhuvudtaget; vad som uppstår när två olika världar möts. Slutligen ville jag förankra berättelsen i Göteborg. Det är en kärleksroman som handlar om facklig kamp men det är också en roman som handlar om kärleken till Göteborg.

Du har studerat skrivande på både Sörängens och Österlens folkhögskola. Vad gav det till romanen?

– Jag ville ju skriva en bok, så jag fick ta reda på hur man gör. Det bästa sättet verkade vara att gå en skrivutbildning, och det blev verkligen jättebra. Innan jag började på skrivutbildningarna tyckte jag att jag skrev bra – när jag ser tillbaka tycker jag att jag skrev som en kratta! Lite jobbigt, men också kul att se hur jag har utvecklats.