Du kan aldrig härma för mycket

Etablerade författare säger gärna att »den som vill bli bättre på att skriva ska läsa mycket«. Det är sant. Men bara halva sanningen.

För när vi läser en roman första gången är vi fokuserade på berättelsen, och de bilder och tankar som berättelsen skapar i hjärnan. Men vi tänker ogärna på hur författaren har gjort, eftersom sådana funderingar för oss bort från just de bilder och tankar som berättelsen ger oss. Faktum är att ju mer vi gillar boken, desto mindre funderar vi på hur den är gjord. 

Visst kan ordrikedom, ordvalörer och tempo ändå omärkligt ta sig från bok­sidorna och in i din själ. Men om du verkligen ska lära dig något av dina förebilder, måste du återvända till böcker som du redan har läst. Vad är det du gillar? Kan du göra likadant?

Riskerar man då inte att tappa sin »unika röst« om man snor från sina favorit­författare? Jo. Skrivaredaktionen har flera gånger hört förläggare beklaga sig över hur många mediokra sexskildringar som vällde in efter Fifty Shades of Grey-­succéerna, och hur alla plötsligt ville skriva skojiga skildringar av skojiga gamlingar efter att världen hade förälskat sig i Hundra­åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Men den risken är lätt att parera; det är inte författarnas berättelser du ska stjäla, utan deras teknik. Låna specifika grepp och tillvägagångssätt, och använd dem sedan för att skriva din egen berättelse.