Du har arbetat både som komiker och föreläsare. Hur kom du på att du ville skriva ungdomsböcker?
– Standupkomiker jobbar mycket med språket, vi blir ett slags retorikens experter. Jag har alltid gillat språk, såväl i tal som i skrift, och ville skriva just ungdomsböcker för att skapa den representation jag själv saknade när jag växte upp. De berättelser jag själv kunde känna igen mig i var negativa skildringar.
Du har velat fylla ett tomrum?
– Ja, och tomrummet finns kvar än i dag, även om det finns betydligt bättre satsningar nu, framför allt för små barn. Där verkar förlagen mer uppmärksamma på vad som förmedlas i böckerna. Ändå växer fortfarande hela generationer upp med pyttelite representation, det är fördärvande och speglar inte hur Sverige ser ut i dag. Så fort en karaktär har lite mörkare hud får den inte vara en auktoritet i berättelsen.
