Agneta Pleijel: »Man skärskådar sig själv«

Det är ett hem där två personer bott tillsammans länge.

I vardagsrummet möter jag lager på lager av tid, av levt och pågående liv. Antika möbler och tavlor. Längs väggarna vita hyllor proppade med skön- och facklitteratur. Sådär som det kan bli när två som läser – och skriver – mycket samlat på sig i decennier. Men hyllorna rymmer en stor andel nyare eller helt ny litteratur, böcker som inte är minnen utan aktuella bruksföremål. Likadant med de stora frodiga krukväxterna: vissa gör sig bara bra i rummet, andra bär på en historia.

Och så bevisen på att det är just deras hem: Agneta Pleijels och författaren och journalisten Maciej Zarembas. På ett stort fotografi från tidigt 80-tal står Agneta och Maciej bredvid varandra framför en mur av sommargrönska. På en vägg: ett stort porträtt av de båda, målat av en polsk vän till paret. Agneta har stora salladsblad som huvudbonad. 

Den som skriver om sig själv och sina närmaste blir tvungen att hantera allt sådant. Tiden som går, saker som ändrar betydelse, eller får mer eller mindre betydelse. De egna minnesbilderna, kanske även andras tolkningar av en själv och det som skett och uträttats. Konflikterna. Smärtpunkterna.