Det började med en dröm, och för att vara en dröm var den sällsynt tydlig.
I centrum: en stor swimmingpool. Två kvinnor. Ett skarpt, vitt solljus, den där sortens medelhavsljus som nästan fräter i ögonen. I bakgrunden sval fransk indiepop, typ Phoenix. Och så – lite apart– en titel: Babetta. Där, i drömmen, var det förstås inte namnet på Nina Wähäs roman (den fanns ju inte ännu). Babetta var titeln på ett kostymdrama om en ungersk greve som blir förälskad i en tjänsteflicka.
Allt detta var fullkomligt logiskt i drömmen, och mycket tydligt. Hela romanens moodboard fanns där.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.