»Gräv där du står«, säger de, så jag gör det. I en vitmålad låg inglasad bokhylla i vår sommarstuga, som numera också är mitt kontor.
Tre av hyllplanen är fyllda med ett urval av de böcker jag gillar mest – en litterär kanon som står kvar sedan vi bodde här permanent för några år sedan, och hade så ont om plats att de flesta böcker förblev nedpackade i lådor i våra vänners lada.
De flesta ryggarna är blekta efter år av ljus från fönstren mot sjön, och den ursprungliga ordningen ruckad av klåfingriga barn och stressade vuxna. Tolkien har hamnat mitt emellan en skrikorange pocketversion av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga och Sara Stridsbergs rosa Drömfakulteten, prydd av omdömet: »Detta är litteratur på liv och död. Lysande!« På raden nedanför lutar R.S. Thomas sin smala Minnen av eld mot Linnea Axelssons och Anna Greta Wides breda ryggar.
Jag drar ut några böcker som fastnat hos mig speciellt, rent språkligt. Några har försatt mig i ett glädjerus. Andra har fått ett gungande inre lod att stillna, när författaren satt ord på saker som jag inte trodde kunde sättas ord på. Så som också skrivandet kan vara när det är som bäst.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
