Du och Jenny Fagerlund har precis släppt boken Skriv feelgood!. Där kallar ni det lyckliga slutet för det hoppfulla slutet. Varför gör ni den distinktionen? 

– Vi tycker inte att man ska låsa sig vid att en feelgoodbok måste ha ett fantastiskt lyckligt slut. Men de bör ha ett hoppfullt slut. Själv skriver jag nästan alltid slut som är början på något nytt. Slutet blir på så sätt ett avstamp till något bättre.

– Sedan beror det på vilken typ av feelgood man skriver. Skriver man en romantisk komedi ska det vara det där underbara, härliga slutet. I en feelgood som är mer djupgående, där det har varit besvärligare på vägen, behöver man inte drämma till med ett rosenskimrande slut. Jag har ofta spänningstrådar i mina berättelser, hemligheter som vävs in längs vägen och nystas upp på slutet. För mig är det viktigt att frågorna får svar och att läsaren förstår att det kommer att gå bra för karaktärerna.