Klyschor som kladdar ner

I ett avsnitt av komediserien Solsidan får Fredde (Johan Rheborg) en ny kollega som verkar väldigt trevlig. Men ganska snart blir Fredde varnad av en annan kollega; »Han kallas Kliché-Kjelle, så fort man inte talar jobb så säger han bara självklarheter. Det är oerhört frustrerande.«

Mycket riktigt. Efter att ha umgåtts med »Kliché-Kjelle« en helg och fått tjogvis »den som väntar på något gott« och »endast Sverige svenska krusbär har« staplade på varandra, ryter Fredde till: »Kan du säga något som inte finns förevigat på en väggbonad?«

Nej, klyschig vill ingen vara, vare sig som person eller i sitt skrivande. Men vad är egentligen en klyscha? Själva ordet är slang för kliché, från franskans clicher som betyder »göra ett avtryck« eller »avbilda i en formbar massa«. Klyschorna uppstår när många människor finner ett specifikt uttryck användbart, och börjar nyttja det mer och mer – de mångfaldigar så att säga samma »avtryck« som alla andra.

− Till slut blir det ett fast uttryck som vi upplever som överanvänt och slitet, något som mist sin laddning, säger Anna Vogel, universitetslektor på språkvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.