Många kända författare börjar sina karriärer med att skriva noveller. Kanske just för att de känns möjliga att avsluta, men ändå kan visa på författarens känsla för stil, språk, ton och förmåga till att skapa en medryckande berättelse. Med det sagt är novellskrivande på inga sätt enbart någon övning till att skriva en roman, utan en helt egen konstform.

Trots novellens korthet kan man faktiskt skriva något som är minst lika intressant som en lång roman fast på en tiondel av utrymmet. Det handlar om att utnyttja begränsningen i formatet istället för att försöka stoppa in så mycket som möjligt i en och samma berättelse. Vissa författare skriver nästan bara noveller under hela sina yrkesliv, nobelpristagaren Alice Munro är ett lysande exempel, även om hon själv hävdar att det aldrig var ett medvetet val. I en intervju i The Atlantic förklarar hon det med att hon försökte skriva romaner som sedan blev noveller:

»Jag kommer fortfarande på romanidéer. Och påbörjar dem till och med. Men någonting händer med dem. De bryts upp. Då undersöker jag vad jag verkligen vill göra med materialet och det visar sig aldrig vara att göra en roman utav det.«