Journalisten och spänningsspecialisten Lotta Olsson konstaterade nyligen i Dagens Nyheter att ni »hanterar presensformen elegant, medan en del andra inte lyckas uppnå någon större effekt«. Vad är knepet?
– När vi skapade vår första Kepler-bok, Hypnotisören, valde vi det okonventionella greppet att skriva i presens, eftersom vi ansåg att det var thrillerns naturliga tempus. Preteritum, att berätta i dåtid, skapar en tryggare känsla – läsaren befinner sig redan på andra sidan skedet som ska gestaltas och får historien återberättad. Författaren kan visserligen delvis konstruera sig förbi det genom en ramberättelse, men den genomsyrande känslan och överenskommelsen med läsaren blir ändå mindre farlig. Med presens färdas både författare och läsare genom tiden tillsammans med karaktärerna.
Visste ni redan från början att ni ville skriva så?
– Ja, när vi skapade Lars Kepler var tredje person presens vårt omedelbara val, trots att de romaner som vi tidigare hade skrivit på varsitt håll var skrivna i preteritum. Presens kommer från filmen men också teatern, som kanske ännu mer vibrerar av ett »här och nu«. Alexandra har gått scenskolan och jobbat som teaterskådepelare och Alexander har skrivit mycket dramatik, så det föll sig naturligt.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
