Journalisten och spänningsspecialisten Lotta Olsson konstaterade nyligen i Dagens Nyheter att ni »hanterar presensformen elegant, medan en del andra inte lyckas uppnå någon större effekt«. Vad är knepet?

– När vi skapade vår första Kepler-bok, Hypnotisören, valde vi det okonventionella greppet att skriva i presens, eftersom vi ansåg att det var thrillerns naturliga tempus. Preteritum, att berätta i dåtid, skapar en tryggare känsla – läsaren befinner sig redan på andra sidan skedet som ska gestaltas och får historien återberättad. Författaren kan visserligen delvis konstruera sig förbi det genom en ramberättelse, men den genomsyrande känslan och överenskommelsen med läsaren blir ändå mindre farlig. Med presens färdas både författare och läsare genom tiden tillsammans med karaktärerna.

Visste ni redan från början att ni ville skriva så?