Amanda Svensson har vaga idéer om sitt nästa bokprojekt. »Ofta dras jag till motsatserna. Nu vill jag till exempel aldrig skriva en tjock bok igen, ­nästa ska vara jättetunn!«

Amanda Svensson: »Jag är inte någon perfektionist«

Den sista fasen i ett bokprojekt är för många den mest ångestladdade. Amanda Svenssons nya roman ­Ett system så magnifikt att det bländar är längre och mer komplicerad än någon av hennes tidigare. Här berättar Amanda hur hon tar sig från kaos och självkritik till klarhet.

Du har pratat om din skaparprocess som en trestegsraket, där sista steget alltid är det svåraste.

– Ja, jag har ju skrivit fyra böcker nu och det har stämt alla gångerna. Första steget är ofta att jag tänker på något, en vag idé eller ett tema. Den här gången var det hjärnan – boken utspelar sig delvis på ett skruvat hjärnforskningsinstitut. Sedan börjar skrivfasen. Då är det väldigt kul och känns ofta som att »det här kommer bli världens bästa bok«. Därefter börjar man tappa fart – det tror jag alla gör. Man börjar bli trött på sig själv och sin idé – samtidigt som det är ganska långt kvar.

Vad är det som gör den fasen så svår?


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #2 2019 (04 april 2019) och är skriven av .