Amanda Svensson har vaga idéer om sitt nästa bokprojekt. »Ofta dras jag till motsatserna. Nu vill jag till exempel aldrig skriva en tjock bok igen, ­nästa ska vara jättetunn!«

Amanda Svensson: »Jag är inte någon perfektionist«

Den sista fasen i ett bokprojekt är för många den mest ångestladdade. Amanda Svenssons nya roman ­Ett system så magnifikt att det bländar är längre och mer komplicerad än någon av hennes tidigare. Här berättar Amanda hur hon tar sig från kaos och självkritik till klarhet.

Du har pratat om din skaparprocess som en trestegsraket, där sista steget alltid är det svåraste.

– Ja, jag har ju skrivit fyra böcker nu och det har stämt alla gångerna. Första steget är ofta att jag tänker på något, en vag idé eller ett tema. Den här gången var det hjärnan – boken utspelar sig delvis på ett skruvat hjärnforskningsinstitut. Sedan börjar skrivfasen. Då är det väldigt kul och känns ofta som att »det här kommer bli världens bästa bok«. Därefter börjar man tappa fart – det tror jag alla gör. Man börjar bli trött på sig själv och sin idé – samtidigt som det är ganska långt kvar.

Vad är det som gör den fasen så svår?


Tidsbegränsat erbjudande

Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!

Skriva Digital
0 kr första månaden*

Populärt!
  • Alla artiklar på tidningenskriva.se
  • E-tidning och app
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Skrivtävlingar
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan

Skriva Total: tidning + digitalt
49 kr i månaden**

  • Alla artiklar på tidningenskriva.se
  • E-tidning och app
  • Chefredaktörernas fredagsbrev
  • Skrivtävlingar
  • Erbjudanden & förhandsvisningar
  • Magasinet hem i brevlådan

* Första månaden, därefter 39 kr/mån.
**Debiteras varannan månad (98 kr).
Avsluta när du vill.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 1 april 2019 och uppdaterad 23 augusti 2019. och är skriven av .

Rekommenderas för dig

Läs vidare