Du har översatt många stora författarskap trots att du är ganska ung – till exempel Zadie Smith och Doris Lessing. Hur gick det till?
– Jag fastnade för översättarprogrammet eftersom jag alltid gillat språk och skrivande, och tyckte det lät skönt med ett ensamt och självständigt arbete. Under utbildningen översatte jag texter på eget initiativ men fick inget napp från förlag, så jag började på forskarutbildningen istället. Men så blev jag kontaktad av Natur & Kultur när den postuma romanen The Pale King av David Foster Wallace kom ut. Jag hade gjort mitt examensarbete om honom och hade väl lyckats göra mig känd som en som ville översätta honom. Så det var både hårt arbete och tur. Efter det har det rullat på.
Den översättningen fick väldigt fina omdömen, och måste varit svår. Dagens Nyheter beskrev bedriften »som att tolka Bachs Toccata och fuga d-moll på dragspel«.
– Min handledare på forskarutbildningen kommenterade det där. Han tyckte det var nedlåtande mot det svenska språket – att det inte skulle ha några nyanser – och jag kan hålla med. Men det är klart att mycket är väldigt kulturspecifikt. David Foster Wallaces stil är lite akademisk och samtidigt talspråklig på ett sätt som inte riktigt finns på svenska.
- Mer:
- Intervju
