»Jag läste en grej om en författare jag sätter väldigt högt, Max Frisch, förtätningens mästare. Låt oss säga att Frisch skriver ›Hon var en snygg kvinna‹. Då tittar han på det och säger: Behöver jag egentligen ›snygg‹? Inte riktigt kanske. ›Hon var en kvinna.‹ Spelar det någon roll egentligen? Nej, det framgår ju ändå. Meningen blev istället: ›Lucy sa till mig …‹ Då är man rakt inne i boken. Längre fram kan man säga att hon var snygg, om det behövs. På samma sätt frågar jag mig hela tiden: ›Behöver jag det här?‹
- Mer:
- Tips och övningar












































