Skriv dig fri

Allt fler människor skriver för att bearbeta svåra saker och förstå sig själva bättre. Men går det verkligen att skriva sig fri? Och ska resultatet bli en bok? Skriva har pratat med psykologer, författare och förläggare.

Det har gått över ett decennium sedan Karl Ove Knausgårds första bok i Min kamp-serien gavs ut. I en sex böcker lång romansvit vände den norske författaren ut och in på sig själv i en autofiktiv skildring som fick sällan skådade efterdyningar i litteraturvärlden. Inte minst har autofiktionen blivit en allt starkare strömning i litteraturen. 

Fenomenet har varit omdebatterat. Maria Schottenius frågade sig i en krönika i Dagens Nyheter vad som skulle ske när allt fler författare »riktade blickarna mot sin egen navel« och i en annan krönika utbrast Kerstin Ekman: »För guds skull, hitta på! Det du skriver är mer än ditt lilla liv«. Ändå har autofiktionen fortsatt att växa, och adderar man tangerande genrer – som egen- och spökskrivna självbiografier, hämnd- och uppgörelseböcker och brutala jagskildringar av övergrepp, trauman och sorg – står det klart att många, många människor tycks vilja skriva sig fria från någon eller något.

Men – mår man bättre efteråt? Kan man verkligen skriva sig fri – och hur gör man i så fall?

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #3 2022 (13 juni 2022) och är skriven av .