Eftermiddagen den 31 augusti 2010 i Lund var kylig för årstiden. Men regnfri, vilket var överraskande med tanke på att denna skånska sommar hade varit millenniets blötaste. Den rikliga nederbörden märktes i Helgonabacken, där ekarna, bokarna och lindarna tronade grönare än vanligt. Annars var det mesta som det brukar i lärdomsstaden. Nyblivna studenter vimsade runt på jakt efter institutioner. Det pampiga Universitetsbiblioteket rustade för ännu en termin av förkovring. 

I UB:s grannbyggnad – det så kallade SOL-huset – hälsades de nya studenterna välkomna till Författarskolan. Bänkarna i sal H135a stod uppställda i en kvadrat, vilket gav optimala förutsättningar för att skärskåda varandra under upprop och presentation.

Några få kunde redan titulera sig författare – som Freke Räihä som nyss fått diktsamlingen Svenska träd utgiven. Andra hade drömt länge om att bli det – som Åsa Foster som skrivit mycket i ungdomen men sedan inte tagit sig tiden. Och Tove Folkesson, som var musiker och mest hade skrivit låttexter parallellt med arkitektstudierna. 

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 7 februari 2022 och uppdaterad 14 december 2023. och är skriven av Henrik Ekblom Ystén.

• Mer:
• Reportage
• Författarliv

Rekommenderas för dig

Elin Cullhed: »Det går ju inte att skriva en halvbra bok«

Hon skulle skriva om den krisande ­författaren Sylvia Plaths sista tid. Istället slungades Elin Cullhed in i en egen livskris.

Så mycket tjänar en författare

En av de frågor som oftast återkommer från våra läsare är »Hur mycket tjänar en författare?«. Här får du svaret!

Läs vidare

• Per Nilsson: »Jag har haft mina läsare i knät när jag skrivit«
• Så fångar du en publik
• Lina Ekdahl: »Jag håller mig rörlig i språket«
• Den osynliga redaktören
• Lina Wolff: »Jag var en sorglig jävel när jag hukade under realismen«