Lika bra att jag beskriver honom direkt.
Från skosula till skalp mäter han 185 centimeter.
De senaste tjugo åren har han haft samma frisyr. Det mörka håret bakåtkammat i en mjuk högersväng som med åren blivit lite mindre rufsig, lite mer slickad, lite mer grå. Men blicken är densamma: nyfiken och mycket intensiv. Just nu ligger han utsträckt i gruset på Folke Bernadottes bro på Djurgården och kisar mot solen, helt nära det södra brofästet, med fötterna högst upp i lutet så att blodet rinner mot huvudet.
En kameradrönare hovrar högt ovanför hans huvud.
De som går förbi sneglar på mannen på bron.
Som pojke hette han Erik. Som tonåring tystnade han. Som ung vuxen var han vemodig och inåtvänd men 53 år gammal är han spindeln i nätet i Stockholms kulturliv. Det är en märklig förvandling, som om han åldrats baklänges, från grubblande farbror till spjuveraktig grabb.
Men en sak är konstant hos Jerker Virdborg. De påhittade världarna har alltid lockat honom mer än verkligheten.
Jerker Virdborg
Född: 1971 i Lindome.
Bor: I Stockholm.
Bakgrund: Har läst skrivande på Skurups folkhögskola, Nordiska folkhögskolan i Kungälv och Litterär gestaltning på Göteborgs universitet. Debuterade 2001 och har sedan dess skrivit ett tiotal böcker, varav flera filmatiserats, bland andra Svart krabba som blev en stor succé på Netflix, och Mamma i soffa, som premiärvisades på Torontos filmfestival 2023. Virdborg har också skrivit essäer, krönikor, kritik och intervjuer med författare som Zadie Smith och Don DeLillo, och varit konstnärlig ledare för flera litterära scener i Stockholm, bland annat i Röda rummet på Berns.
Utgivning i urval: Landhöjning två centimeter per natt (2001), Försvinnarna (2005), Skyddsrummet Luxgatan (2015), Sommaren, syster (2017), Bro, bro (2025).
Det har bara gått några veckor sedan hans nionde roman Bro, bro släpptes. Titeln anspelar på »Bro bro breja«, en lek med rötter ända till medeltiden, spridd i många delar av världen. I Västsverige, där Jerker Virdborg växte upp, sjöng man inte om »stockar och stenar« utan en längre och mörkare version, ungefär:
bro, bro bränna,
klockan ringer elva
kejsaren står på sitt höga majestät
så vit som snö
så svart som sot
faller faller krigsman
vem ska döden vinna?
den som försten faller
i den stora svarta grytan
Romanen Bro, bro inleds med den ramsan, fast lätt skruvad. I Virdborgs version står kejsaren naken och de avslutande raderna lyder:
den som faller försten i
det stora mörka djupet
