I din nya bok, Studie i mänskligt beteende, säger du dig »utforska den mänskliga erfarenheten«. Vad innebär det?
– I mottagandet av mina förra roman Koryféerna, som handlade om Palme och storpolitik, förhöll sig många recensenter till min offentliga person och mina krönikor. Jag blev trött på det där och bestämde mig för att skriva en helt annan typ av bok. Jag ville åt relationerna; undersöka möten och maktutövning i vardagen.
Boken består av en samling berättelser, ett slags fiktiva fallstudier där du skärskådar mänskligt beteende. Går det verkligen att lära sig något genom att fabulera vid skrivbordet?
– Absolut! När man väl börjar skriva, när händelsekedjor växer, så växer också personer fram och då måste man ta ansvar för dem och deras perspektiv. Jag tyckte först att en karaktär, Simon, var osympatisk men så lade jag till en berättelse där jag tvingades försvara honom inifrån mig själv. Väldigt nyttigt!
