Lördag 17 mars 2018, Umeå/Stockholm

Nyckelknippan har ändrat karaktär, nycklarna rör sig obehindrat på ringen – de är färre. Det var det P gjorde när han dröjde sig kvar i hallen, jag märkte det först när jag kom hem från Umeå. Mina har han fortfarande kvar. Dem kan han kasta, liksom kläderna, smyckena, böckerna, skorna, parfymerna, väskorna, Ipaden, skissen på boken om yttrandefrihet. Jag vill inte ha något av det där, för jag vill aldrig mer se honom. Samma sak med det som är i Skåne. Streck, stort svart streck över alltihop. Lunch med Oisín på libanesen på Folkungagatan, det var bara vi där.