»Livet är för viktigt för att inte dokumenteras, tänker jag. Jag skriver också dagbok för att hålla koll på mig själv, för att kunna vara lojal med det jag en gång kände och tänkte. Det är så väldigt lätt att man minns händelser och personer annorlunda efter en tid, att man anpassar minnen i takt med att ens liv och egna värderingar förändras.
När jag var åtta år fick jag en flickig dagbok av min pappa, en ljusblå med en duva på. Och lås, så att jag skulle kunna bevara mina hemligheter. Men när jag var 22 år hade jag en sambo som var väldigt svartsjuk. Medan jag sommarjobbade i kassan på Konsum satt han i källarförrådet, där jag förvarade dagböckerna, och läste. Om hela min tonårstid, mitt vuxenblivande. Då kände jag mig så besudlad att jag kastade böckerna – istället för att kasta ut honom. Det ångrar jag bittert, det är det största övergrepp jag har gjort mot mig själv.
Jag började skriva igen 2005 när jag skulle recensera arbetarkvinnan Rut Berggrens dagböcker; hon skrev dagbok i hela sitt liv och jag tänkte att jag skulle kunna skriva en bättre recension om jag prövade själv ett tag.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
