Experimentera mera!

Visst handlar skrivande om fokus och disciplin, men glöm inte att allt skapande också är ett utforskande. Kliv in i ditt eget litterära laboratorium.

När jag fyllde tio år fick jag en låda med skoj­iga kemiska experiment i födelsedagspresent. Där fanns många häftiga prylar, men själva experimenten i instruktionsboken var tyvärr ganska tråkiga. Man visste precis vad som skulle hända; ingenting exploderade och ingenting bubblade över kanten på provröret. Så jag började tänka utanför den så kallade boxen. Jag plockade isär en gammal julgransbelysning för att få dockskåps­lampor, men åstadkom bara trasiga säkringar och en puff rök. Jag gick vidare och försökte väcka en död groda till liv genom att koppla ihop den med ett batteri, men lyckades bara ge mig själv en smärre elstöt. Då berättade en klasskompis att han lärt sig receptet på krut. Det är svårt att föreställa sig i dag, men på ­1960-talet kunde barn utan problem skaffa sig allt som behövdes för att tillverka explosiva ämnen. På det lokala apoteket köpte jag så mycket kalium­nitrat jag ville utan att få några frågor, och efter det blev livet mycket mer intressant (förvånansvärt nog lämnade jag barndomen med både ­synen, hörseln och alla fingrar i behåll).

Min period som galen vetenskapsman gav mig några grundläggande lektioner i kreativitet, och det blev ett ideal som jag fortfarande strävar efter när jag söker explosiviteten i det jag skapar. En galen vetenskapsman går igång på visionen om någonting nytt. Det är en person som är beredd att prova vad som helst för att uppnå nya resultat, och som gärna tar några smällar på vägen. En galen vetenskapsman är lika orädd som okuvlig, och viktigast av allt: Hen är redo att ta nya tag efter ett misslyckande, det är bara att prova en annan formel.

Samma egenskaper är guld värda för en ­författare.

Så när ditt skrivande går på tomgång och idéerna inte flödar som du vill; kliv in i ditt skriv­laboratorium och testa följande strategier för att försätta dig i den galne vetenskapsmannens sinnes­­stämning.

 

STRUNTA I MANUALEN

Vi pratar om en galen vetenskapsman, inte om en stollig eller obildad sådan. Instruktions­böcker fyller en funktion – du måste lära dig hantverkets grunder innan du kan bryta ny mark – men de kan också bli en boja om du håller dig alltför strikt till dem.

Annons

Poeten Ezra Pound uppmuntrade Ernest Hemingway att tänja på gränserna för sin journalistik och träna på att skriva korta prosastycken i det litterära magasinet The Little Review. Hemingway hade inte skrivit mycket av det skönlitterära slaget, men fick ihop några textsnuttar, var och en bara något stycke långt, sedan skrev han fler. Det var djärvt att producera så korta saker och kalla dem för färdiga texter; det fanns egentligen ingen annan som gjorde det på den tiden. Men Hemingway ville skriva kort och kärnfullt, och i dessa små alster lyckades han skildra ämnen som krig och tjurfäktning med en karg och grym skönhet som gjorde dem svåra att värja sig mot. Senare blandade han dem med ett antal längre noveller i sin första samling, I vår tid, som blev hans genombrott.

Dessa texter, som fängslade så många läsare på 1920-talet, är inte mindre effektiva i dag.

År 1980 bröt Jean M. Auel ny mark med lanseringen av sin serie Jordens barn (Grott­björnens folk och så vidare), där hon utrustade sina förhistoriska karaktärer med både känsloliv och tankar som påminde misstänkt mycket om den moderna människans. Jag vet inte var hon fick idén, men jag kan garantera att det inte var på någon standardkurs i kreativt skrivande. Serien har sålt i över 45 miljoner exemplar och läsarna slukar fortfarande dessa historier som bröt mot de flesta regler för hur man kan skriva historiska romaner.

Poängen här är att inte låta sig hållas tillbaka av konventioner.

Om du får för dig att testa något annorlunda och en förnumstig röst i din hjärna ropar: »Vänta, det här är inte det du lärde dig på skrivkursen!« – stanna då upp och tänk efter. Ibland kan detta »Nej!« i själva verket vara en vink om att du behöver säga: »Ja!«.

Bortom alla handböcker i skrivande finns din egen vision. För att lyckas fånga den behöver du lite lugn och ro. Logga ut från allt brus och låt din hjärna landa lite. Begrunda ditt skrivprojekt, vilket stadium det än befinner sig i. Var uppmärksam på alla sorters tankar som kommer upp kring det, och skriv ner dem oavsett om det handlar om idéer till intrigen, plotten, eller lösa scener och infall. Även sådant som ser ut som skräp har en förmåga att omformas till originalmaterial, bara du lyckas ha ett öppet sinne om och ge det tillräckligt med tid. Då kan det plötsligt spränga gränserna för de traditionella skrivråden och bli något alldeles eget.

 

FYLL PÅ LAGRET AV ANVÄND­BARA PRYLAR

För att stanna kvar i ett läge av kreativt experimenterande måste du givetvis också tänka utanför din egen box. Den legendariska kriminalförfattaren Dashiell Hammet läste brett, till synes utan rim och reson: en Shakespeare-pjäs följdes av en studie om konsten att mäta tid med hjälp av mekaniska verktyg, som följdes av ett historiskt verk om ­Balkan som följdes av en cowboys memoarer. Detta sätt att läsa var en sorts gödsel för hans hjärna. I hans klassiska ­roman ­Riddarfalken från Malta fanns ingen albansk urmakare med boskapsskötsel som hobby, men däremot snäva tidsramar, vild action och oväntade internationella förvecklingar.

Betrakta allt möjligt som näring för dina berättelser. De mest oväntade källor kan leda till genombrott för ditt skrivande. Rättegångsprotokoll kan till exempel generera ett fantastiskt material. Om din romance-roman går trögt, varför inte kolla utskrifterna från något snaskigt, högprofilerat skilsmässofall? Du behöver inte nödvändigtvis plocka ordagranna passager från dem, men du kan hitta detaljer som får din historia att gnistra på nytt.

Annons

Gå igenom prylar som blivit kvar från din barndom. Återkalla minnet av hur det var att smyga runt i grannskapet och leka hemlig agent. Eller det mest förödmjukande minnet från skolgymnastiken eller din första muntliga redovisning.

Lär dig att upptäcka möjligheterna i filmer, böcker, bak­sidan på flingpaketet, kataloger med jaktvapen – vad som helst! Blanda ihop saker som ingen tidigare kommit på tanken att prova. Häll gift i en skulptörs lera. Låt en planet utveckla armar och ben. Följ inga ­restriktioner!

 

GRÄV UPP DINA ­GAMLA ­EXPERIMENT

Jag kan garantera dig att åtskilliga författare i svåra stunder dykt ner i sina arkiv – mappar fulla av kasserade idéer, utkast som aldrig blev något, material man kasserat för tio år sedan – och desperat tänkt: Finns det någonting här? Är det något jag kan ­använda?

Det magiska med att gå tillbaka till gamla grejer är detta: Materialet har inte förändrats, men det har du gjort. I dag har du andra behov och perspektiv än när du först skrev det. Dessutom kan det finnas saker du inte visste tillräckligt mycket om då för att förstå potentialen i, men nu vet du mer!

Om du har odlat ditt skrivande med äkta passion och allvar så har du också utvecklat din talang. Då kan det som förra året var en återvändsgränd i dag öppna sig till något angeläget och unikt.

Om du inte har en kyrkogård för kasserat material att gräva i, ja då är det dags att börja bygga en nu. Ha en antecknings­bok eller en fil på datorn för idéer som du inte ­nödvändigtvis har användning för i dag, eller sådant du stryker ur ditt aktuella projekt. Om du skriver dagbok, samla på alla möjliga konstigheter – brotts­stycken av samtal du snappar upp, scener ur det verkliga livet som slår an någonting hos dig:

Grannpojke spänner upp fiske­lina runt gårdsplan.

Par grälar i vit cabriolet, Honolulu.

Lukten av uppgrävd trädgård ­
i regnet.

Den här sortens suggestiva fragment kan vid rätt tillfälle visa sig vara rent guld.

 

I STUNDER AV TVIVEL – ANVÄND SILVERTEJP

Galna vetenskapsmän har inte råd med ständig perfektionism. De fogar ihop sina grejer med de medel som finns till hands, ibland bristfälliga och provisoriska sådana, men funkar det så funkar det.

Vad lär vi oss av detta? Jo, att rena fogar och övergångar kan vara av sekundär betydelse.

Oavsett om man älskar eller hatar den, så kan ingen förneka att Jack Kerouacs roman På drift bröt ny mark och gjorde honom själv till en ikon. Den unge sökaren Kerouac skrev utkastet till romanen på en lång pappersrulle som han matade genom skrivmaskinen när han skrev, allt för att inte avbryta strömmen av ord. Snacka om flow! Just då brydde han sig inte om någonting annat än att berätta sin historia.

Du kan också experimentera med att skriva i ett obrutet flöde, precis som Kerouac, eller i snabba explosioner, som Hemingway. Häng bara inte upp dig på hur du ska få bitarna att sitta ihop. Se till att få ur dig råmaterialet, håll ihop det så gott det går, och gå sedan tillbaka och se över konstruktionen. Kanske ska det visa sig att det funkar precis som det är!

 

NÄR ETT BRA EXPERIMENT GÅR DÅLIGT

Avsaknaden av ögonbryn är ett vanligt kännetecken hos galna vetenskapsmän – ibland exploderar saker i ansiktet på dig. Ett experiment är per definition något som inte alltid lyckas. Man skulle till och med kunna säga att man lär sig mer av sina misslyckanden än av framgångarna. En vild resa in i din egen kreativitet är därför aldrig slöseri med tid, även om du snabbt kan konstatera att det inte kommer att funka. Naturligtvis vet du inte alltid själv om du är på rätt väg. Kanske ser du något lovande växa fram, medan din responsgrupp avskyr det. Kanske kan du inte övertala en enda förläggare att titta på det. Kanske ger du ut din bok själv utan att någon köper den. Aj, aj, aj. Men vet du vad? Det är okej att bränna sig lite. Kanske inser du så småningom vilka justeringar du måste göra. Eller så bestämmer du dig för skrapa upp resterna och slänga det i soporna. Det är helt i sin ordning. Det viktiga är att du skakar av dig det och börjar om på ny kula. Dina ögonbryn kommer att växa ut igen.

TILLFÖR ENERGI OCH ÖKA ­LADDNINGEN

Vad som än ligger på din arbetsbänk så måste du se till att ingjuta kraft i det.

Charlotte Brontës tidiga liv var synnerligen begränsat, och inte mycket förväntades av henne. Att skildra sin tillvaro kunde kanske ge henne själv en viss tillfredsställelse, men betalade inga räkningar. Men så skrev hon en berättelse om en ung föräldralös flicka, tryckte fast ett par elektroder och laddade historien med melodram och gotiska inslag och voilàJane Eyre är en klassiker än i dag.

Med andra ord: Om du är osäker på sprängkraften i din berättelse kan du alltid skruva upp saker ett snäpp. Var inte för försiktig.

Ta Zadie Smith som exempel. Hennes böcker brukar hyllas för sin höga intensitet, såväl tematiskt som stilistiskt. Trots att Smith var ung – bara drygt 20 år – när hon debuterade med romanen Vita tänder, var hon inte rädd för de stora ämnena: immigration, assimilation, ras, klass. Utgå inte från att du ­måste ha mer erfarenhet innan du kan utforska tunga teman. Våga!

 

UTFÖR SAMMA EXPERIMENT UNDER OLIKA BETINGELSER

En galen vetenskapsman har svårt att stilla sin nyfikenhet. Kanske har hen uppnått ett visst resultat vid rumstemperatur, men vänta … vad händer om vi blandar samma ingredienser och lägger det i frysen? Och vad händer om man upprepar försöket under vatten? Eller kokar det lite längre och utsätter det för gammastrålning?

Detta sätt att jobba kan vara väldigt fruktbart, inte minst om du funderar på att skriva en hel serie böcker.

Karaktärerna är din konstant; trovärdiga situationer är de omständigheter som du kan variera. Så när du väl har samlat ihop ett litet persongalleri – spåna fritt kring situationer, släpp lös fantasin som – ja, som en galning!  Skicka in en android med ett krypterat meddelande. Låt någon hitta en skatt. Provocera fram en lögn från någon – och låt honom bli avslöjad. Ju fler tänkbara situationer du har, desto fler möjliga berättelser.

 

BLI INTE RÄDD FÖR DIN EGEN SKAPELSE

Självklart går det inte att förbise Mary Shelleys Frankenstein i detta sammanhang. Vetenskapsmannen Viktor Frankenstein inser att han kan ge liv åt döda ting genom att använda elektricitet, men när han inser vad han skapat blir han så skärrad att han flyr från platsen. När han kommer tillbaka är monstret borta.   

Detsamma kan hända dig. Även om det du skapar enbart består av ord på papper så kan det hända att denna skapelse skaffar sig ett eget liv, och i själva verket är det något du bör eftersträva. När det händer är det vanligtvis ett tecken på att berättelsen är fullbordad, eller åtminstone så klar som du kan göra den just nu. Det kan kännas som att du tappat kontrollen över din skapelse och göra dig en smula orolig. Ta då fasta på den känslan – det är dags att släppa lös monstret på stan! Placera det framför dina testläsare. Se till att få lite respons. Lägg det åt sidan och läs det sedan igen med din egen kritiska blick. Redigera. Leta upp en professionell lektör ifall du fortfarande behöver hjälp. Det bästa du frambringat i ditt litterära laboratorium förtjänar att släppas ut i ljuset, att bli uppmärksammat av andra. Göm det inte av rädsla för hur dina uppfinningar kommer att tas emot av resten av mänskligheten.

 

GÖR EN TILL

Om du ger upp efter första försöket är du naturligtvis inte mycket till vetenskapsman. Det finns en enorm kraft i känslan att skrida till verket på nytt, och se nästa projekt ta form. Gör dig hemmastadd i ditt laboratorium. Bygg upp det så att det passar dina syften inte bara vid enstaka infall, utan för oräkneliga dagar av nya experiment och upptäckter.

Världen väntar på konstnärer som lämnar den vanliga bekvämlighetszonen för att sedan komma tillbaka och rapportera vad de funnit. Om du gör det med beslutsamhet och öppet sinne, igen och igen, så är det bara en tidsfråga innan du har något framför dig som är annorlunda, nytt och fantastiskt. Ditt hjärta tar ett skutt, blodet rusar, och du reser dig och skriker: »Den lever!«

Elizabeth Sims är amerikansk författare och skrivlärare med sju romaner utgivna. Hon medverkar återkommande i vår systertidning Writer’s Digest med guider om romanskrivande.