Jag började skriva redan medan den här historien pågick. Jag skrev dagbok, delvis som ett försök att förstå vad det var som pågick: ›Vad säger han nu, och vad sa han förra gången?‹ Jag upplevde hela situationen som förvirrande, och det är inte så konstigt. Hela hans beteende handlade ju om att trasa sönder min hjärna. Men jag tänkte också att om han faktiskt vilseledde och ljög för mig – då skulle jag skriva om det någon gång. 

När jag till slut bestämde mig för att skriva en bok handlade det främst om att jag ville berätta för andras skull. Beskriva hur en psykopat agerar, så att fler skulle kunna känna igen den här sortens förlopp.