ENKEL UPPFÖLJARE. David Sundin säger att bok nummer två var lättare att skriva. »Den där dörren stod redan på glänt i min hjärna, så jag ­kunde samla idéer medan jag höll på med annat.«

David Sundin om flippade idéer

Succébarnboken Boken som inte ville bli läst är en bok som krånglar, luras och bråkar. ­Komikern David Sundin berättar hur han fick sin skruvade idé.

En bok som inte vill bli läst. Hur kom du på det?

– Jag tycker att det ofta uppstår grejer just när man går från sömn till vaket tillstånd. Då fungerar i alla fall min hjärna extra bra. Och en morgon vaknade jag med en titel: Boken som inte vill bli läst. Det kändes direkt kul. Hur beter sig en sådan bok? Redan där hade jag en ram att förhålla mig till, sedan var det bara att fylla på med idéer och uppslag. Jag kände instinktivt att det här var något som stack ut, som folk skulle ha roligt med.

Kände du dig säker på att förlagen skulle nappa?

– Jag har jobbat med reklam och sålt in olika koncept på kunder i 15 år, och jag vet att man kan behöva lite hjälp på traven för att förstå en idé. Med den här boken gjorde jag en digital dummy med skissillustrationer, för jag visste att konceptet kunde vara lite svårfattat.

Och vilken respons fick du?

– Under manusmötet på Bonnier Carlsen hade en kollega till slut stuckit in huvudet och frågat varför de skrattade så mycket. De kände direkt att okej, om sex vuxna personer i ett rum skrattar så här mycket, då kommer andra också att göra det.

Annons

Inte bara texten är motvillig; också bokens utseende är lite … halvtråkigt?

– Jag tycker att det blev kul att verkligen visa att boken inte vill bli läst. Den ska inte se inbjudande ut, utan som en gammal och lite tråkig bok som står längst in i ett bibliotek. För min del hade det egentligen kunnat vara bara text, inga krusiduller alls, för så gör ju en bok som inte vill bli läst. Men jag tror att det behövs något för barnen att vila ögonen på medan de lyssnar. Det här blev en fin avvägning.

Boken försöker undvika att bli läst på alla möjliga sätt. Som passagen: »Men då började det att komma nya ord i boken. Ord som ingen någonsin hört flörut. Det blev plötsligt väldigt klöt att fjäsa boken. Det var bland annat en badur som frallade pojs. Pojs? Ja, pojs.« Var fick du allt ifrån?

– Jag vet inte … man måste nog ha ganska öppna spjäll i huvudet? Som barn var jag lillgammal och matades med Povel Ramel och Hasse och Tage, gillade ordvitsar och så där. Jag blev väldigt ordig, jag gillar ord och hur de sätts ihop, hur man kan böja och vrida och krångla och knasa med dem. Jag bara gläntar på porten och så väller det ut en massa konstiga grejer.

Mycket handlar om högläsningen. Tror du att de vuxna verkligen lägger sig på boken och räknar till tio för att se »om den skärpt till sig«?

– Jag tror att de är så illa tvungna, faktiskt. För att boken ska funka krävs ju att den vuxna går all in. Dels finns väl föräldrar som är lite teatriga eller roliga, de gör det säkert väldigt bra. Men jag älskar också tanken på att en farsa som är typ en halvstiff ingenjör ska läsa den, och bli medtagen på en riktig åktur som han inte är beredd på.

De tre ljudböckerna vill inte heller bli lyssnade på … ?

– Jag tänkte rätt länge på det där; vad gör en ljudbok som inte vill bli lyssnad på? Jo, den gör höga ljud och konstiga grejer, och framförallt vill den såklart inte ta slut! Den bara pågår! Ljudböckerna är ett virrvarr av karaktärer, storylines och världar som på ett sätt inte hänger ihop alls, plus flera tjocka lager av trams och utfyllnad och knäppa metagrejer. Jag vet knappt själv hur allt hänger ihop, det är som TV-serien Lost, det bara fortsätter framåt med mer och mer dårskap … Jag har faktiskt tänkt: Kommer jag att göra barn sinnessjuka med det här?

Annons

 

Boken som inte ville bli läst blev årets mest sålda svenska barnbok 2020. I augusti kom uppföljaren Boken som verkligen inte ville bli läst.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #5 2021 (18 oktober 2021) och är skriven av .