När Maria Adolfsson släppte sin debutroman … alla för en 2008 hade hon inte en tanke på att den skulle recenseras. Hon skrev den i samband med en livskris, och mest för sin egen skull. Så fick några vänner läsa, och alla sade: du måste skicka den till ett förlag!
− Jag trodde absolut inte att det skulle bli en riktigt bok. När jag sedan fick ett förlag så var det stora för mig att överhuvudtaget bli utgiven, jag var inte beredd på att folk skulle ha åsikter om boken.
Men recensioner fick hon, kanske för att hon var en halvoffentlig person i och med sitt dåvarande arbete som presstalesperson på Stockholms lokaltrafik. Många i landsortspress var mycket positiva, och det var också flera kritiker i större tidningar. Men en recension, den första hon läste, sved – en kort text på en av Sveriges största kultursidor. Recensenten skrev ganska avmätt och avfärdade bokens tre huvudpersoner som »tre ursnygga väninnor«.
− Jag fattade ingenting. För det hade jag vare sig skrivit eller tänkt. Jag behövde läsa om, och kolla med kompisar. Men nej, jag hade inte skrivit det någonstans.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
