Ris eller ros?

En recension kan bli den yttersta bekräftelsen, eller förbannelsen som sänker ditt författarskap. Men kanske är det bättre att bli sågad än att inte bli omskriven alls ?

När Maria Adolfsson släppte sin debutroman … alla för en 2008 hade hon inte en tanke på att den skulle recenseras. Hon skrev den i samband med en livskris, och mest för sin egen skull. Så fick några vänner läsa, och alla sade: du måste skicka den till ett förlag!

− Jag trodde absolut inte att det skulle bli en riktigt bok. När jag sedan fick ett förlag så var det stora för mig att överhuvudtaget bli utgiven, jag var inte beredd på att folk skulle ha åsikter om boken.

Men recensioner fick hon, kanske för att hon var en halvoffentlig person i och med sitt dåvarande arbete som presstalesperson på Stockholms lokaltrafik. Många i landsortspress var mycket positiva, och det var också flera kritiker i större tidningar. Men en recension, den första hon läste, sved – en kort text på en av Sveriges största kultur­sidor. Recensenten skrev ganska avmätt och avfärdade bokens tre huvudpersoner som »tre ursnygga väninnor«.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #4 2018 (23 augusti 2018) och är skriven av .