»Jag har skrivit dagbok varje kväll sedan tonåren. Det har blivit som att borsta tänderna – en självklarhet. När jag varit på resande fot och vid några tillfällen glömt dagboken hemma har det inte känts bra. Då har jag skrivit på lösa blad och sedan fört över.
De första åren handlade dagboken mest om läxor och killar, som kodades som C, J och B och så där – för tänk om lillebrorsan skulle få tag i den!
Sedan har ett halvt sekels liv passerat. Eftersom jag blev änka nyligen, min man dog i december, har dagboken handlat mycket om det. Jag håller på att återhämta mig, och vänja mig vid att leva ensam. Jag var 20 år när vi flyttade ihop, så det är det en helt ny situation. Och tomt. Det noterar jag, ju, alla känslor och tankar. Dagboksskrivandet har fungerat terapeutiskt den här tiden, en känsla av att jag skriver av mig. Min man ångrade förresten att han själv inte skrev dagbok. Särskilt under den tid som han var med och startade TV4 på 1990-talet, eftersom det var ett så historiskt intressant skede.
