Anders Möller: »Jag har fått arbeta med att hitta rätt balans«

Anders Möller skrev en tioårsmemoar om att flytta ut på landet. En personlig guide för landetdrömmare; lika delar essä och Pettsonbok för vuxna. För semestertorpare och hågade långpendlare – och för dem som leker med tanken på att bli självförsörjande.

En bok om att flytta ut på landet. Hur fick du idén?

– Det var faktiskt förlaget som kontaktade mig, efter att jag hade medverkat i ett reportage om livet på landet i Dagens Nyheter. Och det var nog tur att förlaget tog initiativet, för när man bor själv på en gård har man så mycket att göra hela tiden, jag har en oändlig att-göra-lista. Så även om jag tycker om att skriva hade jag aldrig kunnat skriva en hel bok på spekulation.

En blandning av essä och handbok – visste du från början vilken form boken skulle ha?

– Redan när jag flyttade ut på landet började jag blogga, som ett sätt att dokumentera allt från odlingar till tankar. Så när jag började skriva boken hade jag bloggen som en sorts stomme. 

– Sedan hade jag en fördel i att jag fick rätt fria händer av förlaget. Jag kunde arbeta med fria associationer och helt plötsligt låta två sidor om astronomi komma mitt i någonting helt annat. Hade jag skrivit boken som en rak manual skulle det lätt ha kunnat bli torrt. Jag ser inte heller mig själv som en förebild, så att bara skriva en »gör så här-bok« kändes fel. Mitt syfte var snarare att beskriva de problem man kan stöta på när man försöker sig på ett nytt liv.

Kan du ge några exempel?

Annons

– Viktigast har varit de dramatiska händelserna, som när ladugården brann ner till grunden. Det är det mest omvälvande jag varit med om. Ingen kom till skada, men jag insåg i den situationen hur liten jag faktiskt var. Sedan handlar ju mycket om att lära sig av de »vanliga« motgångarna, som missväxt på potatisen. 

Hur såg skrivprocessen ut?

– Jag såg bloggen som en sorts råmaterial, som jag sedan sovrat i och strukturerat. Där har jag fått mycket hjälp från förlaget, för jag har haft en rätt associativ skrivprocess. Det har inte direkt varit räta linjer utan vi har flyttat runt textsjoken ganska mycket, och till slut utgått från ett antal teman. Vissa utsvävningar hade vi från början tänkt lägga som faktarutor, men vi märkte att texten fick ett bättre flyt när även fakta vävdes in i den löpande texten. Kanske hade faktarutor passat om det hela blivit en handbok, en instruktion, men nu blev det mer av en minimemoar – tio år ur mitt liv.

– Det viktigaste, som jag fått tjata på min redaktör om, är deadlines. Jag har jobbat som journalist i 20 år och alltid jobbat mot deadlines. Förläggaren var väldigt generös i början: »Skriv i din egen takt, så anpassar vi oss efter det.« Men jag kunde inte jobba på det sättet. Jag ville ha tydlighet: »Säg åt mig vilket datum ni vill ha de första två kapitlen, så får ni det.« Sådana deadlines har hjälpt mig att frikoppla från annat arbete och skapa rena skrivdagar. 

Vad var svårast?

– Jag har fått behärska mig för att inte sylta in mig för mycket i ett enskilt ämne. Det här hade kunnat bli en bok om bara potatis … Men nu skulle det ju vara en bok om att flytta till landet, med ett kapitel om odling. Jag har fått arbeta med att hitta rätt balans. Samtidigt är det helt nytt för mig att skriva så här långt.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #6 2021 (06 december 2021) och är skriven av .