Drick, du är poet! skrev Carl Michael Bellman till en kollega i Fredmans epistel nummer 14. Mer än tvåhundra år senare dricker fortfarande poeter och författare alkohol, ibland alldeles för mycket.
I min förra artikel om författares yrkesproblem diskuterade jag våra ständiga problem med pengar. Några läsare hörde av sig och tyckte att det var ett aptrist ämne, och jag kan förstå det – pengar är inte romantiska, och vi har fortfarande en romantisk bild av att författare ska stå över sådant som hushållsbudgetar. Men säkert är att den som siktar på att bli yrkesförfattare på heltid eller deltid kommer att tvingas tänka på sin ekonomi, och då kan romantiken försvinna rätt snabbt.
Jag vill påstå att i stort sett alla författares yrkesproblem har ett romantiskt skimmer över sig. Deras ofrivilliga ensamhet eller bedrövliga ekonomi för tankarna till en briljant men svältande konstnär i liten vindsvåning i Paris. Och romantiken är kanske störst när det gäller det problem jag tänkte ta upp i detta nummer – missbruk.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.