Det är varmt i klassrummet på Österslättsskolan i Karlshamn. Vårvinterljuset flödar in genom höga fönster. Inga krukväxter, inga gardiner. Killarna längst bak, med mittbena och huvtröja, väger på stolarna.
Men alla lyssnar.
– Det var på gatan i Malmö som hon sprang ifatt mig. Nora. »Du är han författaren, eller hur?«.
Per Nilsson står längst fram i klassrummet. Håret är yvigt. Han är klädd i grova kängor och har en vinröd sjal om halsen. Och han berättar att Nora stannade honom där på gatan och bad att han skulle skriva ned hennes historia. Det händer ibland att människor ber honom om det. Och Per Nilsson svarar alltid nej, alltid med samma motivering: Det är du själv som måste skriva din historia. Ingen annan kan göra det åt dig.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
