Berättarröst

Tove Alsterdal: »Hon levde kvar som min barndoms mörker«

Hur skriver man lidelsefullt om sin pappas otrohetsaffär med en yngre kvinna? Det tog sin tid för Tove Alsterdal att klura ut den saken.

Låt hjärtat vara med

Allt fler vill förändra världen med sina böcker. Men hur gör du bra litteratur av det du brinner för?

Houssin Vennberg Sninate: Sökandet leder ofta till handling

Houssin Vennberg Sninate recenserar i Svenska Dagbladet och har tidigare skrivit poesi. I hans debutroman ger sig två till synes olika karaktärer ut på varsitt stort äventyr. Skiljelinjen mellan fantasi och verklighet är suddig, och inget är som det först ser ut.

Hanna Johansson om att lura läsaren

Det är 90-tal i Berlin och Naomi börjar ta över Lauras liv. Eller: det är millennieskifte i Stockholm och Laura börjar ta över Naomis liv. I Hanna Johanssons nya roman är ingenting vad det verkar vara.

Martina Haag om hjältar

Martina Haags romanpersoner ligger alltid nära henne själv. I sin nya roman Stål-Berit låter hon sitt äldre och yngre jag göra upp med varandra, i form av en superhjälte och en ärkefiende.

Lena Sundström om fakta och fiktion

Lena Sundström är prisad grävjournalist. Nu har hon och Jens Mikkelsen släppt sin andra deckare: Baby X. Når hon ut bäst genom fakta eller skönlitteratur?

Karin Hallberg: »Jag ville skriva en bok, så jag fick ta reda på hur man gör«

Karin Hallberg är frilansande översättare och skribent och har tidigare arbetat på Hamnarbetarförbundet. I sin debutroman På andra sidan Älvsborgsbron blandas facklig kamp med kärlek, ångest och saknaden efter en vän, alltihop med Göteborgs hamn som kuliss.

Sanja Särman: »Respekten för en annan människas omdöme bottnar i tålamod«

Konstnären Sanja Särman debuterar med berättelsen om tonårstjejen Xu, som bor ensam med sin pappa. Medan pappan sörjer exilen från hemlandet Kina utforskar Xu internet och allt farligt som gömmer sig där – inte minst den egna sexualiteten.

Evelyn Schreiber Scala: »De riktigt extrema händelserna har verkligen inträffat«

Under några decennier i mitten av 1900-talet drev cirkusdrottningen Baptista den i hela Europa omtalade Cirkus Mijares-Schreiber. Än i dag kallas Baptista för »Sveriges största cirkuspersonlighet« och 2020 började hennes ättling Evelyn Schreiber Scala samla släktens historia. Projektet har nu resulterat i den första delen av Cirkustrilogin; en berättelse om starka kvinnor, förbjuden kärlek och en bortglömd bit historia.

Ella-Maria Nutti: »Jag ville lyfta fram skavet«

Ella-Maria Nutti har prisats för sin förmåga att skildra människors svårigheter att prata med varandra. Så hur kommunicerar man kommunikationssvårigheter?

Sverker Sörlin om monografier

Som skidåkare, professor i miljöhistoria och född i Åsele hade Sverker Sörlin länge velat skriva en bok om snö. När han väl bestämde sig blev han förvånad över hur djupt det gick att gräva.

Fånga en tid – så skriver du en historisk roman

Nya romaner berättar om Socialdemokraternas valupptakt 1973, Rinkebys framväxt för 40 år sedan och dödsfall på det halländska 90-talet. ­Varför älskar både författare och läsare att blicka bakåt?

Lina Wolff: »Jag var en sorglig jävel när jag hukade under realismen«

I hennes romaner mixas den krassa verkligheten med demoner, förbannelser och surrealistiska karaktärer. Varför är Lina Wolffs värld så skruvad?

Lina Wolffs fem metoder för derealiserat berättande

Vill du röra dig smidigt mellan verklighet och overklighet? Överdriv det otroliga – men se först till att göra de realistiska delarna helt trovärdiga.

Jörgen Gassilewski: »Jag ville skriva fram ett litet barns liv«

Efter nästan 20 år som poet ville Jörgen Gassilewski lämna jagperspektivet i dikterna. Han sökte sig till prosan – och gav perspektivet till en treårig flicka.

Karin Smirnoff om att lugna ned sig

Med sin ordkarga Janakippo-prosa skapade Karin Smirnoff tempo och framåtrörelse på ett helt eget sätt. Men när hon tog över Milleniumserien väcktes frågan: Kan en kriminalroman bli för rapp?

Nike Åkerberg: »Din huvudsyssla blir bättre om du gör annat parallellt«

I konstnären Nike Åkerbergs debutroman kämpar den excentriska huvudpersonen Clementine med att vara en bra mamma, fru och vän – och inte minst dotter till sin krävande mor. Allt medan tvångstankarna rasar och dikter ska skrivas. Åkerberg skriver med högt tempo om intensiva känslor, komplicerade människor och trassliga familjerelationer.

Johanna Larsson: »Skrivandet är mitt försök att närma mig en fråga«

2018 skjuts missionären John Allen Chau till döds på North Sentinel Islands strand, efter att ha försökt kontakta öns isolerade befolkning. Händelsen inspirerade psykologen Johanna Larsson att skriva diktsamlingen Bokstavstro. Hennes debutbok består av gränsöverskridande poesi om kärlek och språk, tro och kommunikation.

Så skriver du för slukaråldern

De har just upptäckt läsningen, känslorna är stora och allt upplevs för första gången. Barnboksförfattarna Sara Ohlsson och Klara Bjelkenäs förklarar varför barnen är de bästa läsarna – och hur du fångar deras intresse.

John Ajvide Lindqvist om att träffa rätt

2004 kom vampyren Eli till Blackeberg och John Ajvide Lindqvists författarkarriär fick en rivstart. Hur kunde en debutroman, i en undanskuffad genre, bli en sådan succé att den ges ut som numrerad och signerad bokbox 20 år senare?

Lars Arrhenius: »Att skriva har varit ett sätt för mig att bearbeta minnena«

I Lejonmyran får läsaren följa Tzia och Christine under massakern av tutsibefolkningen i Rwanda på 1990-talet. Romandebutanten Lars Arrhenius är jurist och diskrimineringsombudsman, och arbetar med mänskliga rättigheter. Tzia och Christine var Arrhenius barnflicka respektive vän när han växte upp i Rwanda.

Bokens bästa början

Inledningen på en roman ska berätta mycket men inte allt. Författaren och skrivpedagogen Therése Granwald visar i ett utdrag från sin nya bok om skrivande hur Huvudpersonen, Världen och Språket sätter tonen för din berättelse.
Sedan kommer Störningen och sätter fart på handlingen.

Mirja Unge: »Jag måste glömma att jag skriver när jag skriver«

Hennes prosa hyllas som vacker, säregen och utmärkande. Själv tänker Mirja Unge aldrig på hur hon formar sitt språk.

David Norlin om längdskrivning

En av vårens mest omsusade romaner, Vikarien, är nästan 1 000 sidor tjock. Vad vann David Norlin på att skriva så långt?

Monica Nebelius Lüning: »Att skriva med känsla gör skrivandet magiskt«

Polisen Gabriella och domaren Ingrid hjälps åt att lösa ett brutalt mord i Varberg. Monica Nebelius Lüning, som själv arbetat som domare, använde sig av sitt inifrånperspektiv när hon skrev debutromanen.

Författaren: »Så byggde jag familjen Knyckertz värld«

Anders Sparrings succéböcker om familjen Knyckertz har blivit julkalender i SVT, pysselböcker, youtubetutorials och nu biofilm. Det är ingen slump. Redan från början ville han att böckerna skulle bli mer än böcker.

Tova Gerge om att väcka starka känslor

Både i debutromanen Pojken och i nya Fearplay skriver Tova Gerge om teman som provocerar – som sex, våld och makt. För Skriva berättar hon varför.

Elisabeth Rynell: »Att skriva är för mig att urskilja«

Varje människa har sin alldeles egna blick på världen. Och det är – paradoxalt nog – just genom att sätta ord på den blicken som hen kan nå andra. I boken Skrivandets sinne berättar Elisabeth Rynell om en receptiv och känslig skrivprocess.

Skriv mindre

Hur undviker du som författare att bli långrandig eller skriva folk på näsan? Här är sju sätt att få mer sagt med färre ord.

Linda Jones om att ta vara på idéer

Idén till Linda Jones Augustprisnominerade De tar allt ifrån mig uppstod genom en av Skrivas novelltävlingar. Här berättar hon hur ett ögonblick av inspiration kan bli en färdig roman.

Klaus Stein: »Min önskan är att den ska slå ett slag för demokratin«

I läkaren Klaus Steins autobiografiska debutroman får vi följa hans mormor Hilde, som levde i Danzig när Hitler steg till makten, parallellt med Klaus vardag som läkare i Sverige 80 år senare. När Klaus börjar träffa en psykolog inser han att han, som ett av krigets barnbarn, fortfarande lider av den tystnadskultur som uppstod i tyska familjer efter andra världskriget. Och han börjar ställa frågor om mormor Hilde, som hans familj aldrig talade om.

Pascal Engman: »Jag försöker berätta något om världen«

Han vill inte bara skriva realistiskt om verkligheter som de flesta inte ser – han vill helst föregripa verkligheten. Men hur kan någon veta vart världen är på väg i dag? Skriva har träffat en tvivlande Pascal Engman.

Lär dig att bygga en bladvändare!

Hans kriminalromaner håller ett makligt tempo, och actionscenerna är få och nedtonade. Ändå har han översatts till över 30 språk och hittat ett sätt att alltid få läsarna att »bara läsa ett kapitel till«. Nu berättar Mattias Edvardsson hur han gör.

Lena Andersson om människoskildringar

Ester Nilsson är en av samtidsromanens mest mänskliga karaktärer. Men vår före detta statsminister kallar Lena Anderssons beskrivning av fattiga för »oerhört föraktfull«. Hur går det ihop?

Sofia Parland: »En större utforskning av vad sorg, våld och krig gör med en människa«

Sofia Parland skriver prosapoetiskt om erfarenheter hämtade ur sitt eget liv: den ryska härkomsten, det nya hemmet i Finland och identitets­krisen som uppstod när kriget i Ukraina bröt ut. Skrivet på revbenen handlar om sorg och trasiga relationer, till såväl land och identitet som till andra människor.

Hemligheter som skapar spänning

Låt dina karaktärer dölja saker för varandra – men inte nödvändigtvis för läsaren. På så sätt kan du skapa både karaktärsfördjupning och ett starkt läsdriv.

Andrev Walden: »En självutlämnande skribent är uttömlig«

Romandebuterande gräv där du står-skribenten Andrev Walden har sju plastpappor att berätta om – men befarar ändå att han snart kommer att få slut på stoff.

Sara Gordan: »Närvaron håller ihop hela boken«

Efter tre litterära formexperiment bestämde sig Sara Gordan för att bli så konkret hon kunde. Hur gjorde hon för att ta sig till skrivandets absoluta nollpunkt?

Johanna Frid om osynliga karaktärer

I hennes debutroman utspelar sig ett triangeldrama, där en av karaktärerna utgör en »osynlig« kraft. I Haralds mamma återkommer mönstret. Johanna Frid förklarar hur hon gör – och varför.

Lisa Fransson om att skriva på två språk

Lisa Fransson är uppvuxen i Sverige men arbetar i England. Hon har gett ut barnböckerna Älgpappan och Beckmörkret på ­svenska. Och i höst kommer hennes första roman – skriven på engelska.

Nils Lundkvist: »Jag har lyckats arbeta fram en grundkondis som skribent«

Nils Lundkvists debutbok började som en enda bild – av ett hus, en familj och en mystisk kub. Bilden blev en bokidé som blev idén till en hel romanserie, och Bonnier ­Carlsen har skrivit avtal på rubbet. Den yttersta vildmarkens historia. Kuben är en ­science fiction-berättelse om ­vänskap och motstånd, för barn i bokslukaråldern.

Agneta Pleijel: »Man skärskådar sig själv«

Hur gör man för att inte skada sina närmaste när man skriver om deras största ­smärtpunkter? Och hur gör man konst av sitt eget liv? Agneta Pleijel har skrivit om ­släktingar och sig själv i över 25 år. Snart släpps ­sista delen i hennes självbiografiska svit.

Klas Ekman om att leva sig in i andra

Förr skrev han färgstarka kändisars livshistorier. Nu skriver Klas Ekman fiktion – men vill fortfarande använda perspektiv som skiljer sig från hans eget.

Emilia Aalto: »Jag fick tona ned min ilska väldigt mycket«

Emilia Aaltos bror sökte hjälp flera gånger men sveks av ett bristfälligt vårdsystem. I sin debutbok redogör Aalto för allt som gick fel på vägen mot hans död. Samtidigt berättar hon med ett poetiskt och plågsamt ärligt språk vem hennes bror var, bortom missbruket och diagnoserna.

Ansiktet som försvann

För hundra år sedan lade ­författare mycket kraft och många sidor på att skildra sina karaktärers ­utseende. I dag förblir till och med ­huvudpersoner ofta ansiktslösa. Författaren och skrivarläraren Jan ­Sigurd undersöker varför det blev så – och om vi tappade bort något på vägen.

Edgar Corvera: »Det finns någonting tillfredsställande med att skriva om svåra saker«

I Vi utforskar vilsne Orlando sitt ursprung – uppväxten i en diktatur och familjen som blev kvar, pappan från El Salvador och mamman från Belarus. Samtidigt försöker han ­kombinera vardagen som singel­förälder med drömmen om att skriva. Edgar Corvera debuterar med en finstämd roman om kulturkrockar och separationer.

Skriva humor – 10 råd för riktigt roliga romaner

Eli Åhman Owetz om att leva sin genre

Att byta väg i livet och flytta till landet är typiskt feelgood. Just detta har Eli Åhman Owetz gjort. Är det livet som påverkat skrivandet – eller tvärtom?

Lina Wolff om att skriva om utlandet

De svenska topplistorna domineras av böcker som utspelar sig i Sverige. Lina Wolff förklarar varför hennes hyllade böcker skildrar  Sydeuropa.

Charlotte Al-Khalili om regelbrott

Charlotte Al-Khalili ville skriva något nytt. Det resulterade i ­Malström, en kriminalroman med sexton olika perspektiv. Trots alla skrivråd hon bröt mot antogs manuset av Norstedts.

Merima Dizdarević: »Jag ville inte berätta allting rakt ut«

Merima Dizdarević använder sig av naturskildringar för att berätta om ett liv som sträcker sig från Jugoslavien till Malmö. Hon skriver om sig själv, om att vara kvinna, om migration och krig. Om sin familj och om alla platser de levt på som lämnat avtryck. Och framför allt: om havet.

Jakten på de rätta orden

Att få omdömet ­»osviklig språkkänsla« är en dröm för många författare. Men hur gör de som är riktigt bra med orden? Elin Klemetz gick igenom sin favoritbokhylla och gav sig sedan ut bland ­författare, ­poeter och forskare för att söka språkets ­renaste källa.

Marcus Berggren om gränslöshet

Komikern Marcus Berggren har skrivit ohämmat om sin uppväxt i Kungälv. För Skriva förklarar han hur han gör för att släppa alla spärrar.

Göran Greider om att skriva politiskt

Han skriver i vitt skilda genrer. Men nästan alla Göran Greiders ­texter bottnar i en längtan efter ett mer solidariskt samhälle – och en ­övertygelse om att vägen dit går åt vänster.

Mimmi Jensen ­Gellerhed: »Ju mer man skriver, desto närmare kommer man sin egen stil«

Tess återvänder till byn hon växte upp i efter att barndomsvännen Minou gått bort. Så vänds det lilla samhället upp och ned, när alla som trodde att de kommit undan Tess terrorvälde är tillbaka i hennes våld. Mimmi Jensen Gellerhed målar ett detaljrikt porträtt av den svenska landsbygden, ur ett oväntat och inte sällan opålitligt perspektiv.

Mikael Yvesand om tonträff

Han ville skriva en roman utan handling. Istället blev någonting annat väldigt viktigt för Mikael Yvesand: att hitta precis rätt språk.

Olivia Bergdahl: När orden inte räcker till

Olivia Bergdahl har skrivit hela sitt liv. Som ett sätt att förstå det som har varit och hantera det som är på väg. Men hur – och vad – kan man ­skriva när det bästa och det värsta händer på samma gång?

Planera ditt bokmanus och maxa dina chanser

Blir romanskrivandet tråkigt av att planera? Inte alls! John Häggblom, förläggare på Forum, tar dig hela vägen från idé till färdig bok och visar hur du kan göra skrivandet både lustfyllt och effektivt.

Hitta din egen röst!

En av grunderna för författare är att hitta sin egen berättarröst. Men hur gör man?

Undvik flosklerna!

Här är några snabba knep för att undvika de värsta flosklerna när du skriver.

Hur viktigt är det att ha en egen ton?

Vi frågade fem förläggare hur viktigt det är att ha en egen ton och berättarröst.

7 sätt att förbättra din ton

Vilken är din rätta ton som författare? Och vilken ton passar din historia. Här får du hjälp att hitta din berättarröst.

»Jag ville isolera min huvudperson«

Hennes mål var en bok där läsarna INTE skulle identifiera sig med karaktärerna. Därför blev valet av berättarröst avgörande.